Dikt via Per Beronius; Planeten Jorden, 1 juni, 2017
Ämne: Planeten Jorden, ett Kosmiskt Universitet.
Dagar kommer, dagar går
ännu en dag har gjort sitt för denna gång
för att aldrig komma åter.
Om morgondagen, den som står i kulissen
och väntar på vår ankomst, skall vi inget veta.
Det är detta, som är själva poängen
med ett, vid detta lag välkänt uttryck, “människan spår
men det är Gud som rår”.
Vad har vi av morgondagen
den nya dagen att förvänta, svaret på denna fråga
kristallklart tydligt givet, platt intet, har vi att förvänta
förväntan, hör blott illusionens dimlandskap till.
Så bäst att sitta still i båten, att den inte må kantra
när skyhöga vågor möter, och vi samtidigt balanserar
på den slaka linan ovan avgrundsdjupet och gör
vad vi kan för att hålla tungan rätt i mun.
Inte helt enkelt att människa vara
men, som vi i den kroppslösa eteriska världen visste
vad vi gjorde, vid vår ansökan om tillträde
till en fysisk kropp på planeten Jorden.
Med minnet utsuddat
vad som sig utspelat under månghundraden
kanske tusenden tidigare liv.
Denna planet Jorden, detta Kosmos Universitet
som är extremt nogräknat, släpper inte vem som helst
över bron, in i butiken, inträdeskraven skyhöga
och detta med all rätt.
Moder Gaia älskar sina barn bortom alla gränser
med visshet vet, när de är mogna att beviljas inträde
till Jorden, detta kosmiska Universitet, med sina
extremt höga inträdeskrav.
Några efterord i detta sammanhang
Moder/Fader Gud håller sin skyddande hand
över allt liv.
Det vi kallar slump, skördar inga offer
av anledningen den enkla, den existerar inte.
Det vi lite slarvigt kallar slump
blott och bart en efterhandskonstruktion.
Detta epos
från den eteriska världen, den tidlösa, materielösa
första dagen i Juni månad 2017 mottaget av Per Beronius.
Vad annat att säga än
ytterligheterna varandra berör.
——————————————————————————
PS.
En förhandsinformation.
För ljusarbetarkollektivet, de som med jordligt tidsmått mätt
arbetat en längre tid för ljusets återkomst till Jorden, där
kroppens varje cell, från den minsta till den största bytt
skepnad, omstrukturerats från sin platta kolbaserade form
till den kristallina rymdstrukturen, har de senaste åren inte varit
en sinekur precis, men ingen, som aspirerar på att stiga upp
till den 5:e och högre medvetenhetens dimensioner kommer
sitt öde undan. Med sannolikhetens mått mätt är det snart
dags för den andra uppstigningsvågen att kliva in på scenen,
för att göra sitt, om än måhända, detta redan är på gång.
DS.