Dikt via Per Beronius; Tacksägelsedagen, August 31st, 2017
Tacksägelsedagen
Var dag, en tacksägelsens dag
med tacksamhet, till våra båda föräldrar.
Som av kärlek ovillkorlig, obegränsad
med stora uppoffringar, möda och besvär
lät oss födas in, i en mänsklig kropp, på den underskönt
vackra planeten Jorden, Moder Gaia, denna
rymdens pärla i ett Universum
oändligt stort.
Hon, som föder sina barn så generöst
genom allt det hon bjuder, utan att något det minsta
begära åter, låter oss i frihet vandra
varthän än vi önskar och vill.
Bland våra miljoner och åter miljoner
systrar och bröder på Jordens yta, och stundom
i den inre Jorden, Agartha.
Vad är väl allt detta
om inte ett omätbart gåvans äventyr
av obeskrivbara proportioner.
Så varför inte, i tacksamhet och eftertänksamhet
stanna upp efter dagens bestyr, i en
meditationens stilla stund.
Reflektera, meditera, begrunda, denna
den obeskrivbart stora livets gåva, livsgåtan
vi alla och envar, av Moder/Fader Gud
blivit givna.
Var dag, från vilket håll, vinden än blåser
en tacksägelsens dag, oberoende av utstrålning
färg, form, och mönster.
* * *
Av Per Beronius, från den eteriska världen mottaget.
———————————————————————–
