Dikt via Per Beronius; Tredagarsmörkret i åminnelse,
Tredagarsmörkret i åminnelse
Om tredagarsmörkret, i modern tid det har förutsagts
inspiration ett överlevnadsvillkor, inspiration förutan
omöjligt att överleva.
Vad finns att göra
när inspirationen tredskas, vägrar sig infinna.
Jorden, en vatten-planet, den blå
vattnet förutan, nödvändigt att emigrera
till en annan planet, med sina vattenfyllda brunnar
hur än detta nu skall gå till.
Vad annat att göra, när inspirationen tagit semester
brunnarna sinat, tredagarsmörkret på fullvarv
klivit in i kabyssen.
Än lyssna, till vindarnas sus, bäckarnas brus
ögonen vända, mot dalgångens dimmor
där Älvorna dansar, i ögonblicket leva.
Det som är människans enda
verkliga egendom, det stora i det lilla
det lilla i det stora.
Vi kan bli berövade allt vi äger
men fantasin, detta mångfacetterade
stränginstrument.
Med sitt breda spektrum
av toner, färger och former, från bas till diskant
från moll till dur.
Mörkerkrafterna, må lägga på locket
men människan en envis själ.
Som vägrar att låta sig
av tredagarsmörkret dompteras
sövas ner.
* * *
Av Per Beronius från den eteriska världen mottaget
———————————————————————-