Dikt via Per Beronius; Treenigheten och Tusenårsriket, 17 mars, 2017
Ämne: Treenigheten och Tusenårsriket
Sanningen, ur skönheten född
hur kunde skönheten, något annat än sanning vara.
Skönheten, ur kärleken född
hur kunde kärleken, något annat än skönhet vara.
Kärleken, skönheten, sanningen, denna treenighet
det fundament, på vilket livet vilar.
Vad vore existensen, varandet, livet
detta fundament förutan, en fråga som inom sig
det självklara svaret bär.
Så vad blir väl slutsatsen av detta resonemang
något för oss alla och envar, i en stillhetens heliga stund
att begrunda, i en skakig värld, där svärdsklingor
varandra korsar.
Vid den punkt i evigheten
där en föråldrad 3D-värld gjort sitt, på väg
att dra sina sista andetag.
En gång och för alla ger upp, kapitulerar
insett att loppet är kört, nu är det, som det är
vi står där vi står, ett otvetydigt faktum.
Vid porten till Tusenårsriket
med vetskapen given, treenigheten
kärleken, skönheten, sanningen, ett absolut villkor
innan portalen till Tusenårsriket ger fri lejd.
Ansvaret, att svara an mot det, som Hjärtat bjuder
vårt eget, av Gud den fria viljan, alla och envar oss given.
En vilja fri, som ingen
med lock och pock kan oss beröva, det vore
en dödssynd, med sina ofrånkomliga konsekvenser
Guds lag, kan ingen av oss berövas.
”Vad våldet har skapat, är vanskligt och kort
dör likt en stormvind i öknen bort.”
* * *
Från den eteriska världen mottaget av Per Beronius
————————————————————————-
—
