Dikt via Per Beronius, Treenighetens återkomst, 10 november, 2017

Ämne: Treenighetens återkomst
Meddelande:
Den värld som var min, din, allas vår värld
bara försvann i dimmornas rike, ett litet myr-steg i taget
Men nu är den borta, för att aldrig komma åter
livet går inte baklänges.
Om det, som är på väg i stället
skall inget vi veta, det beror på hur
var människa på Jorden sig beter.
Men något mig säger
alla och envar på Jordens rund
har vi nått den medvetenhetens nivå
där treenigheten, kärleken, skönheten, sanningen
en gång och för alla tagit över.
Det bådar gott för den framtid som väntar
barbariets tid är en gång och för alla över
till sopstationen överlämnad, det är där
den bäst känner sig hemma.
Mycket vi lärt av det som varit
om än det tagit sin rundliga tid, minst 13000 år
där kaoset på Jorden upphöjts till norm
det vi kallar normalitet, men så ej mer.
Det som varit har varit
för att aldrig komma åter, så det är
och inget mer med det, punkt, slut, Salut.
*  *  *
Från ovan av Per Beronius mottaget.
_____________________________________________
I stiltjens rike morgondagen förutsägbar, förutsägbar likt
moraklockans vandrande tidshållare, dess budbärare som
i evig rundgång, med envishetens tålamod monotonins
lovsång sjunger, i stiltjens rike, morgondagen förutsägbar
om än det oväntade i rovdjurets skepnad lurar bak hörnet
i sitt koppel, i den tid som nu är, stiltjen mot orkanens vindar
bytts ut, orkanen som i otyglat raseri oförutsägbart över
Jorden sveper, Rovdjuret som lurade bak hörnet, har tagit
sig ton, slitit sitt koppel, morgondagen sig förvandlat till
den dag, då blott det oväntade vi kan förvänta.
Denna text hämtad ur boken
RÖSTER FRÅN ANDROMEDA
utgiven 2006.
_____________________________________________

You may also like...