Energiuppdatering av Jenny Schiltz, april 27

Målning av Lena Tedeblad

Energiuppdatering:

Att möta skräcken gömd djupt inombords

Publicerad april 27, 2016 av Jenny Schiltz

En av mina klienter beskrev energin perfekt, det är som om vi befinner oss i mörker i boxningsringen och inte vet när nästa träff kommer. Några av energistötarna kan påverka er men vissa gör det inte. Dagar ni känner er OK, kanske era vänner befinner sig i en enda röra. Det tycks inte finnas någon rim och reson i detta, men i det stora hela, utvecklas saker och ting perfekt. Det är inte ovanligt att guiderna berättar att de vet att någon gjort något bra, men klienten säger att det varit en hemsk vecka. Deras perspektiv är att ibland i våra mörkaste stunder, när vi känner att vi vill sluta, är ofta när vi släpper som mest densitet och utökar vår kapacitet för att hålla vår själ. Det spelar ingen roll om ni precis har börjat eller om ni tillför ytterligare lager till er själ, eftersom vi alla fortsätter att rensa våra grejer. Hastigheten av förändringar beror på vilka rensningar vi gör, och insikterna när vi växer.

Magnetfältet sänktes över helgen och det kommer att vara stunder av fortsatt svaghet. Denna minskning av magnetfältet kommer att orsaka att mer kommer in i våra personliga energifält, det sker växelvis, och det kommer att påskynda den kristallina processen. När denna process fortsätter kommer vi att rensa ut mer och mer. Tänk på kristallerna som er personliga projektor. De förstorar och skickar ut allt som är ni, er frekvens, er kärlek och er själs önskningar. Ju mer kristallina vi blir, ju mer kan vi sända ut. Vår densitet är som smuts på projektorn och den påverkar det vi sänder ut. Ju mer vi rensar lagren och densiteten, ju mer renhet projicerar vi. När var och en av oss, projicerar vår frekvens och kärlek, då kommer det att bidra till att ändra på dem omkring oss.

Fysiskt kommer detta att medföra utmattning, som verkar uppstå från ingenstans, och ledvärk, när mer av vår kristallina natur aktiveras. Ni kommer också att känna stora stötar till hjärtchakrat. De kan vara ganska obekväma, så andas genom dem. Om ni känner att ni behöver gråta, så gråt. Få ut allt. Alla chakran kommer att expandera eller öppnas genom dessa energier. Drömchakrat i nacken, Höga Hjärtat eller Thymuschakrat, och de vid tinningarna, börjar öppnas eller expandera. Prata med era änglar, be dem hjälpa er att rensa, öppna och expandera alla era chakran.

Energin tar bort sådant som håller oss kvar, och det som förhindrar oss att utöva vår kraft. Samtidigt arbetar vi med att balansera det Gudomliga Feminina och det Gudomliga Maskulina inom oss. Detta kan göra att vågor av ilska kommer upp som kan kännas ologiska. Titta då djupare på det. Be att bli visade exakt vad det är. Det är viktigt att få fram det, för det vi inte erkänner kommer fram på andra sätt och tar er tillbaka till ursprunget. Allt som håller er ifrån ert sanna jag måste bort.

Under helgen hade jag ett smågräl med min make, en dum oenighet om vem som skulle städa köket och laga middag, eftersom vi båda var uttröttade. Han fällde en kommentar om att jag ofta hade varit trött på sistone. Av någon anledning högg det till i mig. Det kändes som en dom, eftersom han inte kunnat se allt jag gör. Den ilska som vällde fram inom mig var enorm, och han tittade på mig med stora ögon och bad mig att lämna köket, så att han kunde göra det. Den inre smärtan jag kände var så djup, och jag tittade först bara ytligt, medan mitt ego skrek, att om han inte kunde förstå mig, då kanske jag inte ska stanna i relationen. Samtidigt sa mitt högre jag, var inte dum, han har stått vid din sida, varit din bästa vän och stöttepelare, och du träffade honom för 24 år sedan. Så jag blev tyst och sa ”Ok, vad handlar detta egentligen om, vad behöver jag se?”

Jag blev genast transporterad tillbaka till en scen där mina föräldrar bråkade. Deras sätt att gräla var brutalt. De visste varandras svagheter och gick in för att förgöra varandra. Det var inte en sällsynthet i mitt hem. Jag såg mig själv som ett känslig barn som tog in allt, och bad tysta böner om att de skulle skilja sig, så att det blev lugnt. Då slog det mig … Jag har väntat på att min egen relation skulle förvandlas till detta. Det rädda barnet trodde att det var oundvikligt, och har väntat på denna skräll. Det spelade ingen roll att jag har varit gift i 22 år, och han har aldrig svikit mig. För barnet, existerar inte tid. Jag snyftade som ett barn vid insikten om att jag efter alla dessa år, höll en bit av mig själv tillbaka. Det var en bit av mig som inte hade full tillit. Detta skulle uppdagas, grävas upp och bekräftas. När jag tidigare arbetat med det inre barnet, hade det inte kommit upp. Då var jag inte redo, nu är jag det. Ni kan inte använda er kraft om ni inte har full tillit. Jag frågade hur jag kunde läka detta och fick höra ”du har redan gjort det.”

Nästa dag förklarade jag för min man vad jag hade lärt mig, och att det inte hade något med honom att göra, utan med det traumatiserade barnet inom mig. Han tittade på mig och sa ”Hela tiden vi har varit tillsammans är den enda som förgör dig, du själv. Du har väntat på att det ska hända av mig eller någon annan, men hela tiden har du gjort det själv. ”Kära nån, han har rätt. Jag har talat illa om mig själv, innan någon annan gjorde det. Jag satt där och grät … inte av sorg, utan av tacksamhet. Jag var tacksam att allt detta uppdagades. Jag fick slutligen se mönstret och nu kan jag läka det. Jag kan prata med den lilla flickan, och låta henne veta att det är säkert nu, att det hon såg inte var normalt, och att det inte är hur kärleken verkligen är. Hon är räddad.

Jag delar med mig av denna personliga historia, eftersom jag vet att jag inte är ensam om att upptäcka sår, och för att visa att vi har ett val när det händer. Vi kan titta ytligt och se det från den nivån, eller så kan vi gå djupare och se sanningen. Vi måste stirra våra faror i ögat.

Jag pratade med mitt team om rädsla och de förde tankarna till en av de läskigaste filmer jag någonsin har sett ”Open Water”, en film om ett par som dyker med en grupp. De blev kvarlämnade och åts upp av hajar. Jag såg mig själv under vattnet, och öppnade ögonen för att se om det kom några hajar. De förklarade att om människor inte möter sina rädslor blir dessa farhågor till hajar som kommer från till synes ingenstans, och biter av våra ben. Det är vår uppgift att sätta namn på våra farhågor, föra dem till ljuset och ta itu med dem. Att verkligen se dem, och att gå in det värsta scenariot om så behövs, för att ta bort rädslan för det okända. Vi måste se dem, gräva upp dem och ta bort belastningen de har på oss. Allt som håller oss ifrån vår sannaste aspekt måste bort.

Jag hoppas att ni alla mår bra och gör det djupa, nödvändiga arbetet eftersom vi går framåt med full fart. Detta är en tid när vi integrerar alla våra aspekter, tidslinjer, och med vår själ, steg för steg. Sänder er och jag själv, all den kärlek och välsignelse vi kan hantera.❤

Jenny

Översättning: Margareta och Hans Jonåker