Jag flyger över ett vintrigt Stockholm bort mot horisonten som har en annan avsikt. Vattnet är stilla men stupar rakt ned från horisonten som i ett vattenfall. Det stoppar mig och jag ser ovanför mig en stad i himlen där ljuset är starkt.
Jag ser människor och det verkar vara sommar och sol. Energierna som jag ser i denna dimension är nästa framme vid Jorden och havet, men det dröjer ett tag till innan Jorden har gått över till denna dimension.
Det är ett mörker som skiljer Jorden från den högre dimensionen och jag förstår att det är en skiljevägg som kommer att bli som en bro över till staden i himlen. Detta mörker är något som vi alla måste gå igenom på vår egen resa mot uppstigningen.
Vi är alla i slutet av den gamla eran och måste ha tillit till Vår Herre om att vi klarar detta skifte för Jorden. Det hänger på oss människor att verkligen vilja detta och hålla vår höga vibration så länge som möjligt.
Det känns som om vi är i ett vakuum innan allt bryter ut och kastar oss mot en annan verklighet som för vissa betyder att gå till andra sidan väven, medan andra blir positivt överraskade över den nya insikten om vem man är och kommer ifrån.
Skillnaden blir så stor i jämfört med hur man uppfattade verkligheten tidigare mot denna nya verklighet som egentligen inte liknar något annat man har upplevt. Förvirringen kan bli stor innan förståelsen når fram till en frihet vi aldrig någonsin har haft tidigare. Även en känsla av förlust kan infinna sig när det gamla invanda inte längre finns och osäkerheten kan vara skrämmande.
Människorna har varit så styrda i många tusentals år och har inget annat perspektiv att hålla sig till, men denna nya frihet är så befriande för själen eftersom denna sanna verklighet avser endast kärleken som genomsyrar allting, det vill säga den villkorslösa kärleken.
AMEN
