Maria Magdalena via Linda Dillon, 18:e april 2017

Maria Magdalena via Linda Dillon, 18:e april 2017

Transkription ~ Magdalena: Var beredd att fortsätta ensam,
18:e april 2017

 

 

Magdalena ~ Var beredd att fortsätta ensam

“Nyligen har min älskade och hela rådet sagt till er,” Förbered er på vad som kommer framöver. Håll kursen. Lyssna till de ni är. “Och jag tillägger med att säga:” Var beredda att fortsätta ensamma. “Inte övergiven, inte avvisad, utan i sanning och kraft, välvilja och ödmjukhet, styrka och uthållighet – för denna resa kräver uthållighet, precis som min gjorde.”

Himmelska välsignelser, 18:e april 2017

Linda Dillon: Kanal för Rådet av Kärlek

Suzanne Maresca: Värd, InLight Universal

[Meditation from 08:28 to 15:07] Link to show audio

 

Magdalena: Hälsningar, jag är Magdalena.

Suzi: Välkommen.

Magdalena: Och välkommen till er, välkommen till var och en av er.

Och ja, jag har bett att få komma hit idag och tala med er om att fortsätta ensam. Och jag har mycket specifikt bett om att det skulle vara vid denna tid, efter min älskade Yeshuas död och uppståndelse. Nej, jag har inte för avsikt att vara dyster eller melankolisk eller be er dela sorgen. Men jag har hört dina kommentarer, söta Suzanne, och jag behöver också berätta för er.

När det fanns de som förrådde och mördade min man, var jag arg. Fast, vi visste ända från början både Yeshua och jag, vad som skulle komma, men vi beslutade att fortsätta – inte ensamma, individuellt ja, förenade ja, i en helig union – men vi fattade det beslutet för oss, och jag skulle föreslå för alla, att där det finns kärlek, där det verkligen finns en helig union, om det är tillsammans med en vän, en mamma, ett barn eller en älskad partner, vilka val finns det?

Och så gjorde vi och gör, och fortsätter förresten, fortsätter tillsammans som en. Men även med den förståelsen, med uppkomsten av det våldet – och det finns inte något annat sätt att beskriva denna utveckling – befann jag mig inte bara i den djupaste sorg, utan jag var också arg – och ifrågasättande – av utvecklingen, jag var arg och bitter på de som var engagerade och involverade i den delen av utvecklingen.

Nu kunde jag förstås inte fastna i det. Jag var tvungen att släppa det. Men jag kände i dessa ögonblick – och till och med ibland, flera år efteråt – den stora skadan som hade drabbat mig och min familj. Men, förlåtelsen kom så småningom; Först, förlät jag mig själv, sedan Yeshua och alla andra engagerade och involverade. Och det var svårt.

Men, sedan kom miraklet – eller vad ni kallar det – uppståndelsen, och jag var förstås förberedd och hedrad att vara vittne. Men även då fanns bitterheten av att inte kunna återförenas i den form som jag hade, och som jag valde att behålla för att ta hand om min söta lilla flicka – och för att uppfylla mitt uppdrag och syfte, mitt löfte till Modern.

Så jag förstår … och jag talar till er alla … jag förstår utmaningarna, svårigheterna, som ibland känns som oöverstigliga hinder i hjärtat, sinnet, beroende på omständigheten. Och jag vet också att mycket av det är en illusion, även när det känns orubbligt, konkret och verkligt.

Under den övergångstiden, visste jag det som jag delar med er, att jag måste vara beredd – och det var jag – att fortsätta ensam. Nu var jag omgiven av en kärleksfull, omtänksam gemenskap, särskilt James men också många andra, och även när vi hade flyttat till Frankrike, var jag omhändertagen. Jag blev inte en eremit. Ja, jag spenderade tid i min, det ni kanske anser vara en “grotta”, men som jag ansåg som mitt heliga utrymme och altare, men jag var i en gemenskap och det fanns skratt, glädje, delande och tillväxt.

Men jag visste också att jag bar på löftet, jag bar på överenskommelsen till Modern/Fadern/En, och det hade jag avlagt långt innan Yeshi och jag förenades. Och jag bar på löftet som han och jag gav till varandra. Och jag bar på löftet att vara moder, lärare, förmedlare – allt detta.

Det finns tillfällen då man tror att det är lättare att ge upp, eller lägga sig ner och dö, och jag upplevde verkligen de ögonblicken. Men jag kom ihåg varför jag fanns på planeten, varför jag hade valt denna unika väg. Och alla era vägar, oavsett vad ni kanske tror vissa gånger … alla era vägar, precis som mina, är inte bara unika utan fantastiska.

Om ni betänker det, älskade vänner, är inte de saker, händelser, folket, de utvecklingar ni upplever under er livstid – är det inte bortom det otroliga? Det är inte otroligt, men i dagligt tal är det mer än ni kunde ana!

Jag levde i en fantastisk tid, och jag vandrade med så många av er och vi hade privilegiet att vara tillsammans med Yeshi. Men på vissa sätt, på många sätt, är de tider ni lever i under denna utveckling av Moderns dröm, ännu mer anmärkningsvärd.

Vi var i början, eller under rekonstruktionen av den drömmen på många sätt, under fasen av påminnelser. Ni är i fasen av uppfyllande! Åh, givetvis kommer det att bli ett nytt kapitel, ett nytt äventyr och större utvecklingar, men söta vänner och allierade, där och då ni lever är fenomenalt, fantastiskt, otroligt och mer än någon kunnat tro!

Och det är därför jag kommit idag – och när som helst när ni kallar på mig, vilket ögonblick eller vilken timme som helst! [Skratt] – ni måste vara beredda att fortsätta ensamma. Vad menar jag med det? Jo, som kanalen har sagt: hävda, lev, var er gudomliga auktoritet på er väg, er resa, er utveckling.

Ni kan bara vara anpassade till de ni är – ert unika uttryck av Moderns gudomlighet, Moderns DNA, Moderns andetag i er och ni i Hennes! Det är ömsesidigt. Det kan inte förändras. Det är oföränderligt.

Ni kan inte vara anpassade med något annat om ni inte är anpassade till det gudomliga hjärtat, sinnet och viljan – det gudomliga hjärtat, sinnet och viljan inom er – och till det yttre också. Det är det enda ni verkligen måste vara anpassade till.

Ni kan inte låna någon annans gudomliga auktoritet, någon annans ritning, någon annans design, någon annans väg. Ni kan inte låna så som ni gör när ni lånar en kopp mjöl eller socker! Det är ert unika och ni kan inte ge det till någon annan, och säga: “Här, ta min.” Ni kan inte överge er design och vilka ni är, eller er egen unika, inställda, genomsyrade, gudomliga auktoritet.

På så sätt hävdar ni er födslorätt, er design, er auktoritet, vilket är de ni är, när ni fortsätter framåt. Och även om ni befinner er i Moderns tid, är fortfarande kraften framåtriktad, eftersom det är utvecklingens natur nu.

Jag säger inte till er, “Kom tillbaka och bo i Jerusalem eller i Södra Frankrike med mig.” Nej, jag säger, “Fortsätt. Och fortsätt även när ni är i enighet och gemenskap”, vilket är precis vad alla varelser behöver, som stöd och med kärlek.

Men även i det måste ni fortsätta ensamma, eftersom ni är unika varelser. Och det kommer utmaningar, det kommer bakslag, men söta änglar, belöningen, betalningen, resultaten, uppfyllelsen, är bortom era vildaste drömmar. Och jag vet att många av er har vilda drömmar! Var förväntansfulla, var levnadsglada, sätt fart, gå framåt, spela spelet eller inte, det spelar ingen roll, ni går fortfarande framåt, ni är fortfarande på väg.

Men var er själva. Ni kan inte anpassa er till någon annans dröm. Ni kan dela den. Ni kan stödja dem – eller inte, för vi uppmuntrar er inte att stödja en illusion. Men, fortsätt vare sig ni känner er hjälpta eller inte, oavsett om ni känner er omgivna av kärlek och kärleksfull gemenskap eller inte. Detta är er väg och ert löfte. Ni är nästan framme!

Nyligen har min älskade och hela Rådet sagt till er, “Förbered er för det som kommer framöver. Håll kursen. Lyssna på de ni är. “Och nu tillägger jag dessutom:” Var beredd att fortsätta ensam. “Inte övergiven, inte avvisad, utan i sanning och kraft, välvilja och ödmjukhet, styrka och uthållighet – för den här resan kräver uthållighet, precis som min gjorde.

Fortsätt. Ta inte omvägar för att titta på naturen. Vägen är rakt framåt.

Nu, söta ljusängel, var vill du börja?

Suzi: Åh, jag blir väldigt upprymd av att höra det. Massor av meddelanden har sagt att vi nästan är framme, och så många saker har hänt. Jag är intresserad av faserna, för att för många månader sedan, kände jag mig som om “det är klart”, men vi har fortfarande kaos och våldsamheter runt omkring oss. Och jag undrar, är det bara hur vi uppfattar det? Jag vet att vi bara behöver rikta uppmärksamheten till oss själva: Att inte ge det uppmärksamhet!?

Magdalena: Det stämmer. Du vet, när Yeshua dog, då var jag var omhändertagen och hjälpt. Alla vi som stod nära, och de som behövde vårdas och stödjas, togs omhand, men det var mycket som var i omvälvning, av mord – mer mord – självmord, svåra känslor, bröder mot bröder, mödrar mot söner. Det var en hel del kaos, även i vårt lilla samhälle.

Och då hade jag ett val att göra. Och ett av valen var “var skulle jag bo och hur jag skulle bo?” Och det var mest frågan om “hur jag skulle bo?” Det fanns de … och den mytologin har fortsatt fram till idag … som helt klart önskade att Sara och jag dog, döda och borta, ur vägen. “Bli av med bråkmakarna. Bli av med kvinnan som verkar utöva makt, har heliga ritualer och pratar med osynliga krafter. Kanske hon är ondskefull, kanske är hon djävulen inkarnerad. Vi gör oss av med henne.”

Jag ville inte leva i en sådan situation, inte bara för att det fanns de som önskade mig och min dotter ont, utan för att de som omgav mig också kände behov av att ständigt säkra oss, skydda oss och ta hand om oss. Och då pratade jag om var eller hur jag skulle bo. I första hand valde jag inte att bli en eremit eller att leva i avskildhet. Jag ville leva i frid. Jag ville att min dotter skulle få leva i frid.

Jag ville att min dotter skulle få uppleva friheten av att kunna vandra runt på landsbygden med sina vänner och titta på blommorna, bina och träden och djuren, utan att vara rädd, att ha ett barns liv och att växa upp till en vacker och stark kvinna, som hon kunde genom att känna samhällets stöd – men inte av att leva i rädsla och skräck och med stigmat av “Åh, din far var en konstig man så vi mördade honom, vi gjorde oss av med honom. Det är bäst du passar dig.” Jag ville inget av det, utan då flyttade jag till en plats som inte bara var fridfull för oss, utan en plats som var fridfull, avlägsen – och vacker!

Så detta var valen. Och det är sådana val ni konfronteras med, var och en av er. Det är inte bara det som är påtagligt; Det är inte bara tak över huvudet, eller bostad, som kanalen kallar det. Det är “var och hur ni vill bo?”

Nu kommer ni till en tid som blir väldigt hektisk. Och fortsätter kaoset? Och beror det på er uppfattning? Nå, söta änglar, jag säger inte att ni ska låtsas att ni är döva, stumma och blinda. Det skulle vara absurt! [Skratt] Men vart ni väljer att rikta er uppmärksamhet, är något annat.

Så väljer ni att uppmärksamma kaos och människor som stör er själs heliga rum, eller väljer ni att leva i frid? När ni är upptagna – oavsett om det handlar om att sätta stopp för svälten, försörja en familj, bygga ett samhälle, blogga – är det viktigt att finna fridfulla omgivningar, i ett stödjande samhälle där ni kan fortsätta ensamma och samtidigt stödjas, är viktigare än någonsin. Det får er att blomma! Det låter er leva i sanningen om vilka ni är, och låter er göra det som behöver göras.

Suzi: Ja. Det finns så mycket om “hur” något måste göras. Men jag måste berätta att det vi vill ha … är bara så svårt att tänka sig, och hur allt det ska kunna komma till inom tidsramen. Så det är bara att öva sig i att inte hålla fast, och släppa alla sådana saker. Och jag måste säga, att det kommer till mig vad “hur” är.

Hur som helst, du har några gånger nämnt din lilla flicka, vilken jag inte kände till. Och jag vill bara säga att många människor har visioner och minnen av att leva runt Jesu tid. Är det kollektiva minnen, eftersom det verkar som om ett antal människor inte känner att de hör ihop med den tidens population?

Magdalena: Det finns både och. Det finns några gamla, kära vänner; Det finns några nya, kära vänner! Så det finns enskilda minnen och det finns kollektiva minnen. Men stör det oss? Inte det minsta!

När människor upptäcker dessa minnen, vare sig det är enskilt eller kollektivt, uttrycker det en längtan och en önskan att vara en del av det vi skulle kalla en “kärleksgemenskap”. Det är så vi spenderade vårt liv, vår livskraft och även vår livsnerv av att bygga, skapa, vårda. Så vem som helst som vill komma in är mer än välkommen. Ingen är främling hos oss!

Suzi: Det är underbart. Okej, så att dra sig tillbaka har olika betydelse … att dra sig tillbaka från det sätt som det brukade vara. Jag känner på något sätt att mitt jobb är klart, så jag bara väntar på att nästa ska dyka upp. Jag reser just nu, och syftet med denna resa är mer dynamisk än förväntat, och inte klar än. Jag litar på att det kommer att visa sig. Vi är typ på en “mittemellanplats”.

Magdalena: Du är i mellanrummet, du är i pausen. Och jag föreslår, jag föreslår er alla, när ni känner er pressade att göra någonting – om det så är att gå och köpa en liter sojamjölk eller resa någonstans, oavsett om det är på planeten eller utanför planeten [småskratt] eller om det bara är “gå inte ut idag, stanna hemma; jag vill att du stannar hemma “- när ni känner er pressade att göra dessa saker känner ni oftast … och jag säger “oftast”, vilket inte är samma sak som mycket, med mening 99% av tiden! … men det är oftast så ni tänker att det är, och då känns det som mycket mer!

Det finns alltid en underliggande större bild, för det ni gör när ni planerar eller tänker praktiskt på vissa uppdrag, tenderar ni att skifta, tenderar att förankras i den tredimensionella verkligheten, det fysiska riket av tid/rum/djup etc. och det är bra eftersom ni behöver ta itu med det rent praktiskt.

Men ni glömmer att ni är intermultidimensionella varelser, och så finns det utvecklingar på flera nivåer, och då finns det som ni tänker – och jag betonar “tänker” – är Planen, för det som verkligen är på gång! [småskratt]. Ni har nämnt “hur”. Vanligtvis vet ni inte ”hur”. Ni kanske tror att ni vet ”hur”, men ni vet inte, förrän det finns precis framför er … och ni behöver faktiskt inte veta ”hur”.

När James sa: “Okej, vi kommer att åka och vi kommer att bo i södra Frankrike, vi ska bara gå på den här båten och segla över havet,” då trodde jag han var galen! Nu hade jag rest mycket med min älskade, men jag visste också att han kunde gå på vatten, och då kände jag mig mycket säkrare! Men lämna allt bakom sig och stiga på en ranglig båt … jag visste inte riktigt ”hur”, men jag visste att jag var tvingad till det!

Jag visste inte hur allt detta skulle utvecklas, hur de nya grannarna skulle vara, hur vårt liv skulle bli. Jag hade min vision och mina kunskaper, men i praktiken? Det var en vandring i tron. Det var en vandring av tillit anpassad till vem jag är och var. Det var också ett djupt, djupt förtroende och tillit till Modern om att Hon tar hand om dig. Hon tog hand om mig, fast jag var i fysisk form. Den Gudomliga Modern är närvarande hos var och en av er.

Suzi: Okej, då kommer jag att fortsätta att säga det här. Du har en underbar dotter. Jag har också en underbar dotter och hon kämpar med det här. Jag är okej och kan känna tillit och ha tro, och vi är väldigt nära, men hon är inte helt med på noterna när det blir svårt. Så hur skulle du hantera det? Var din dotter alltid helt tillfreds med allt som du kände och trodde?

Magdalena: Hon var människa, en söt sådan, [skratt] så nej, hon var inte alltid helt med på det! Och jag kan säga, att hon också var en rosa ängel och mycket tydlig i sin egen gudomliga framtoning! Så, kom vi någonsin ihop oss, eller såg saker helt olika? Det gjorde vi verkligen! Men anslutningen i hjärtat och kunskapen om vår gemensamma väg, konvergenspunkterna, hjälpte oss. Och även om vi inte förstod varandra, så älskade vi varandra.

Så det fanns tider när jag eller Sarah fick kämpa med ångest eller vardagliga trivialiteter … för det är vad det är … eller byns energi, eller vad andra flickor sa eller kände, för att hon var mycket empatisk och hon var tvungen att lära sig att inte ta till sig allt, för att det inte var hennes uppgift eller angelägenhet, vad andra människor tänkte eller kände. Så jag vet exakt vad du talar om.

Men det var viktigt att jag också lärde henne förmågan att fortsätta ensam, för även om du kanske väljer att gå vidare som ett kollektiv, så måste du ändå fortsätta som dig själv. Om du inte är i tydlig i ditt varande, vad blir du då? Du är blir helt enkelt en samling av intryck från andra människor, och de människornas intryck, tankar eller känslor kommer aldrig att bli tydliga i din egen sannings kraft, av din väg. Det blir deras intryck.

Suzi: Ok. Tack för det, jag är glad att du kan relatera. Eftersom du talade om din dotter kändes det som en bra fråga. Vid denna speciella punkt är meddelanden om “nästan framme” underbara att få, och jag undrar om du kan berätta mer om vad vi är “nästan framme” till?

Magdalena: Ni skapar en ny planet … ja, ni samskapar en ny planet … och när vi säger detta menar vi en planet av kärlek. Ja, vi har ofta talat om återinförandet av kärlek, återfödseln av kärlek, och ni kan uttrycka det på många olika sätt. Och innebär skapelsen också förstörelse genom det som kallas “kaos”? Ja, det gör det.

Ni har format, förankrat, förankrar, expanderar, bygger ett sätt att vara, ett mönster av beteende, interaktion, ett tillstånd av att vara, en kunskap som bygger på kärlek, och utnyttjar – bokstavligen – de kreativa elementen i kärleken, med sina många uttryck för att forma ett nytt sätt att leva, vilket var det ursprungliga sättet att leva.

Ni som har valt att komma hit i denna fas av färdigställande och en ny början, är unikt och ganska fenomenalt. Det finns ingen varelse på er planet som inte gjort detta val. Det var inte ett uppdrag eller något som någon av er var tvungna att göra.

Nu ibland när ni tänker på att “vi är nästan framme” … och söta Sarah sa det när vi var i den rangliga båten, “Är vi framme snart?” Och era barn säger det från baksätet i bilen: “Är vi framme snart? “Inget har förändrats och allt har förändrats! [Skratt]

Så tro inte att det bara finns en dörröppning. Det har funnits många portaler, många dörröppningar, många öppningar, och ni har översvämmats gång på gång, och ni fortsätter att översvämmas, gång på gång, hela tiden, särskilt nu med Porlana C.

Ni är nästan i ett högre tillstånd varande, av medvetenhet, av att vara i den fysiska omfamningen av kärleken, som är skaparen själv i en dimensionell verklighet, som bygger på kärlek och upplevelsen av kärlek – och därmed finns det inget utrymme för något annat. Distraktionen av det ni upplever som en illusion med kaos, försvinner helt enkelt. Det är där ni nästan är. Och ni är i slutförandet, och flera av er har redan stängt dörren till det gamla!

Suzi: Ja, okej jag vill göra det, men eftersom vi fortfarande bor här, så det är frågan. Men att bara vara här … det är inte ens en fråga! [Skratt]

Magdalena: Ni måste redan leva där, men ni kommer att förstå var ni vill välja att leva. Dit ni väljer att rikta er energi, är det som blir verklighet, det som kommer fysiskt. Ni har denna förståelse. Det finns redan inkapslat i er alla, söta ni, det ni uppfattar, det ni tänker, det ni känner är det ni skapar.

Det är därför vi har pratat om andlig valuta, gudomlig auktoritet och förverkligande i dag. Om ni tänker och upprepar det ni lider brist på, så är det det ni får. Om ni tänker, känner och visualiserar överflöd av alla sorter, så är det det ni skapar. Och ni skapar det, ja, när ni går framåt ensamma. Men när ni skapar det för ert söta själv, skapar ni också det mönstret för kollektivet.

Så när ni är miljarder … ja, just nu är ni bokstavligen miljoner … och, när ni är miljontals som övar och lever i det mönstret och i den verkligheten, så är det vad ni tar till form, och det gamla försvinner helt enkelt. Det kommer att finnas i en dimma, avlägsen, inte ens ett trevligt minne! Och ni kommer att säga till varandra, “Åh, kom ihåg hur det var förr, kom ihåg hur det brukade vara,” och sedan glömmer ni det omedelbart.

Suzi: Ok. Nå, jag märker bara att det är väldigt lätt att göra det när jag är hemma och känner mig bekväm och allt sådant, men efter en tuff dags resande har ganska mycket placerat sig i mitt huvud, som inte ska finnas där. Det får mig också att undra … om människor som lever i en värld av kaos, och som i princip har krig runt omkring sig, och inte har någon plats att bo på och den typen av saker, så är jag säker på att Himlens Kompani inte har förväntningar på att de människorna kommer att vara de, som tar oss igenom den kollektiva medvetenhetens hinder?

Magdalena: Det är en gemensam insats. Det handlar inte bara uppfattningen. De som … tänk på det … de som svälter eller ser sina barn svälta, som på många sätt är ännu värre, eller som är i en krigszon och inte vet när en missil kommer nästa gång, eller om ett splitter kommer att träffa deras huvud – de individerna, och dessa samhällen ber mycket, väldigt mycket från sina hjärtan, de visualiserar och bringar fram en värld som är av lugn och ro, där det finns mat och vatten. På många sätt är det det som håller dem uppe.

Så är de förankrade i smärta och lidande? Ja, men de tar också fram något mycket mer annorlunda. Och de har, genom eget val, placerat sig i förhållanden som är avskyvärda, eftersom de är starka nog för att hålla kvar visionen.

Suzi: Ok. Så de av oss som lever i fred, vi klarar inte det?

Magdalena: Det stämmer. Och på många sätt, är det därför många av er då och då, som du själv har sagt, när ni hamnar i positioner där ni inte känner frid, då ni är utanför er norm eller er komfortzon, och ni inte befinner er i det välbekanta flödet av ert liv. Då upplever ni hur en sådan störning känns.

Vi har sagt till er, “Ni kommer att få det väldigt hektiskt. Ni måste vara beredda på att fortsätta ensamma,” och det är precis vad ni gör. Men nu fortsätter ni i tillit och ni fortsätter med att “jag vet inte vad jag gör här, men jag tror jag får vara med om ett äventyr!”

Suzi: Äventyr, ja verkligen! Tack så mycket. Har du något att säga innan vi slutar? Jag uppskattar verkligen det här, och jag hoppas att den här informationen som är till hjälp för mig, också är till hjälp för våra lyssnare. Det har varit underbart. Tack så mycket.

Magdalena: Söta ni, förena era hjärtan med mitt. Jag hjälper er på sätt som är konkreta, praktiska, esoteriska, mirakulösa. Om ni känner er lite utan kärlek, vänd er till mig. Låt mig fylla er och påminna er om sanningen och essensen av vilka ni är.

Gå med min kärlek. Farväl.

Suzi: Farväl.

 

Kanaliserad av Linda Dillon

 

© 2017 Council of Love, Inc.

http://counciloflove.com/

This channeled material is protected by copyright. We invite you to share it on condition that it is used in its entirety, that no alteration is made, that it is free of charge, and that the copyright notice, channel credit, website link, and this statement are posted.

“Transcript ~ The Magdalena: Be Prepared To Proceed Alone, Heavenly Blessings, April 18, 2017,” Channeled by Linda Dillon, at http://inlightuniversal.com/heavenly-blessings-mary-magdelene-on-moving-forward-alone/

 

Översättning: Margareta Jonåker – www.st-germain.se

You may also like...