Maria Magdalena via Ann Dahlberg, May 24th, 2023

Maria Magdalena via Ann Dahlberg 2023-05-24
Kanal Ann Dahlberg
Jag är Maria Magdalena och idag vill jag berätta lite om hur det gick till i mitt liv innan jag förstod vilken väg det var som jag skulle vandra på. Det här var en tid före Kristi födelse. Det var en tid där många fick slita fysiskt för att få ihop brödfödan till sin familj.
Barnen fick ofta passa varandra, det äldsta barnet fick det största ansvaret för att få allt att fungera om båda föräldrarna var tvungna att arbeta för brödfödan. Deras egna lott var kanske för liten för att de skulle kunna leva på den.
Jag var äldst och hade ansvaret för de yngsta barnen, så att de fick vad de behövde under den tiden som föräldrarna var borta och det kunde ofta vara hela dagen. Jag fick ordna med mat och tvätta upp kläder om det behövdes. Det var slitsamt för en ung flicka som jag, men det fick gå på något sätt.
När jag blev äldre fick jag hjälpa till i ett främmande hushåll hos någon av de välbärgade familjerna och nästa barn i min familj fick ta över mitt tidigare arbete. Det blev inte mycket tid för lek utan vi fick bli vuxna rätt så fort.
Det var dock så att vi inte alltid kunde hantera saker på rätt sätt, så de små kunde fara rätt illa ibland, då vi ibland blev lite för hårdhänta mot dem. Det fanns ingen ork eller tid för någon större medkänsla och vi hade själva genomlevt samma saker som de gjorde.
Medkänslan växte dock med tiden och de erfarenheter som vi gjorde. Hos oss föddes en väldigt känslig liten flicka med stora klara ögon. Jag förundrades av de här ögonen och studerade henne ofta. Hon var även snäll mot djur och tittade så sorgset på oss när vi behandlade dem illa, samma ögon mötte oss, när vi blev för hårdhänta mot småsyskonen.
Det gick ett stygn genom mitt hjärta och jag såg med hennes ögon hur barnet som jag nyss behandlade var både rädd och sorgsen. Jag tog upp och tröstade det och det tystnade genast och tittade lite avvaktande på mig.
Den känsliga flickan kom genast fram och la sin hand på barnets huvud och det vände sig mot henne och log lite grann. Ett leende som var djupare än det som jag vanligtvis har sett. Det var där och då som mitt liv tog en annan vändning och jag förstod att det fanns så mycket mer människor emellan, mot det jag sett eller upplevt förut.
Det var ingen lätt väg att gå, då den inte var så accepterad i de samhällen som jag levde i efter den här första insikten, som föddes med den här lilla känsliga flickan.
Hon hade stora violblå ögon och var söt och väldigt eftertraktad, så hon blev snart bortgift med någon lämplig gemål. På den tiden hade man inte så mycket att säga till om när det gällde en flickas önskemål.

De blev också bortgifta rätt tidigt. Huruvida hon hade det bra eller inte vet vi inget om, då det var tabu att prata om det. Jag såg dock att hon stängde sig lite och att hennes ögon ofta såg sorgsna ut.

Själv blev jag också bortgift och fick egna barn att ta hand om. Ja, det var ofta ett slitgöra som vi hade, men det fanns också varma och roliga stunder, där vi kunde njuta av vår tillvaro och hämta ny kraft och energi. Det fanns en större närhet till familjen både vår egen och den som vi föddes in i. Alla var snara att hjälpa till om de kunde och det behövdes. Det fanns ett särskilt band som höll oss samman och under vissa festligheter så stod glädjen högt i tak. Det var de stunderna vi levde på och långsamt började inse vad som var viktigast i livet.
Vi har en lång vandring bakom oss, kära vänner, och insikter, kärlek och medkänsla har sakta vuxit fram och blivit starkare för varje liv som vi har genomlevt. Idag börjar den nå sin sin kulmen och vi står inför ett skifte i medvetenhet som bär oss alla fram till medkänslans och kärlekens rike.
Jag är så tacksam för det.
Jag älskar Er så mycket.
Maria Magdalena

Du gillar kanske också...

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *