Maria Magdalena via Pamela Kribbe 28 mars 2022

Maria Magdalena via Pamela Kribbe 28 mars 2022

Maria Magdalena: Vad det innebär att vara människa

28 mars

 

av Pamela Kribbe

www.jeshua.net

 

Kära män och kvinnor,

Välkomna till denna cirkel. Jag är Maria Magdalena. Jag fanns en gång på Jorden som kvinna och levde och älskade, men ibland var jag förtvivlad och kämpade med de mänskliga känslorna, som ni alla så väl känner igen.

Jag är här idag för att tala om vad det innebär att vara människa.

Många av er är trötta på att vara människor. Det finns mycket kamp i era hjärtan, smärta och rädsla från det förflutna, ibland trötthet, och ibland vänder ni er bort från sann öppenhet, på grund av vad det kan orsaka er som människor på Jorden.

Allt detta är ganska förståeligt, för genom att komma till Jorden möter ni ett motstånd inom er, som dikteras av minnen från tidigare liv, vilka rörs upp av nostalgi efter Hemmet, ett hem ni känt som harmonins och ljusets rike.

Ni bär alla dessa minnen inom er, och när ni kommer som en nedstigande själ till Jorden, kan ni ibland bli väldigt deprimerade.

Anslut till den del av er själva som kämpar här på Jorden, och acceptera att den upplever rädsla över att vara här. Ert medvetande är inte av Jorden; ert medvetande är oändligt, kosmiskt, och känner sig hemma i hela universum.

Ni är här på besök och lever bara tillfälligt i en jordisk kropp.

Lägg märke till och ta emot den del av er själva som är rädd för att vara här, rädd för att verkligen ta del av livet och rädd för att vara öppen för allt, som kan upplevas här på Jorden. Tillåt smärtan att finnas där: tvivel, ensamhet, tristess, förtvivlan. Jag ber er att öppna upp för det såret, för en skada kan bara läkas när kärleksfull uppmärksamhet flödar mot den.

Många av er vill ta sig in på den andliga vägens skönhet. Men när ni sträcker er högt efter ljuset, då har ni innan ni vet ordet av lämnat det jordiska bakom er.

Det ni verkligen uppmuntras att göra, här och nu, är att titta på mörkret inom er och skicka ljus till det, vilket är något som kanske framkallar motstånd hos er. Men att ta er ner i ert eget mörker, ensamhet, känslan av separation, är det som kan ge er mest tillfredsställelse.

När ni gör detta upptäcker ni vilka ni verkligen är, bärare av ljus, någon som kan lysa upp mörkret.

Föreställ er nu att den gamla smärtan som bor i era själar, finns samlad i mitten av denna cirkel av människor. Den smärtan uttrycks på så många sätt; den kan visa sig som oro, ångest, sorg, ovisshet, en känsla av frånkoppling.

Jag ber er att föreställa er, när ni alla står i en cirkel runt denna gamla smärta, att det finns en tänd fackla i händerna på var och en av er, som sträcks ut mot cirkelns mitt, så att smärtan kan belysas fullt ut och bli sedd, och inte längre behöver gömma sig i mörkret.

Låt ert ljus skina.

Ni är inte smärtan; ni är de som kan lindra smärtan och omvandla den, för det är er sanna uppgift och ert uppdrag här på Jorden.

När ni på detta sätt kastar ljus på ert eget mörker, då skiner ljuset också mot andra och uppmuntrar dem att göra samma sak. Ni är då ljusarbetare; det börjar med er.

Den mest djupgående inbjudan finns då där för er, för att fullt ut acceptera och omfamna era mest sårbara delar, och det är det vi har gjort den här veckan.

När ni tittar på de djupaste såren hos någon, kommer ni att se att de är likadana hos praktiskt taget alla, man eller kvinna, och de kommer från deras behov av att bli erkända och älskade, eller från känslan av att vara berövad kärlek och förståelse.

Det ursprungliga syftet med sexualitet, intimitet, är glädje, och det mötet är mycket värdefullt, man kan till och med kalla det heligt.

När det manliga och det kvinnliga möts i öppenhet och respekt, kommer det att bli en förening av energier vilka bokstavligen skapar. Ett barn kan födas ur denna förening, ett underbart och vackert nytt människobarn.

Men det här mötet är också skapande i en djupare mening.

På själsnivå kan du bli upplivad och berörd av en annans själ, på sätt som är mycket berikande, och genom vilket ni blir en del av Den Enda utan att förlora er egen unikhet, er individualitet. Det är den sanna meningen i ett möte mellan man och kvinna.

Känn skönheten i det och känn hur djupt ni önskar det, den heliga meningen med sexualitet.

Som själ söker ni alltid efter den Enda, att komma hem till er själva, att komma Hem till det gudomliga. Ni har många namn för det, men de kommer aldrig ens i närheten: Gud, den Ende, allt som är, universum, kosmos.

Det handlar om den längtan ni känner djupt inom er om att leva i ovillkorlig trygghet, att bli accepterad helt och hållet och att få uttrycka sig fritt.

Denna djupa nostalgi finns inom alla, och det storslagna med mötet mellan man och hustru – eller mellan två kärlekspartners, som också kan vara mellan två män eller  kvinnor – det underbara i det sexuella mötet, är att man där kan uppleva en glimt av den Enda, av enhet. Genom att vara människa, och just genom en sådan polaritet – dualiteten av man och kvinna – får man en glimt av Hemmet, av paradiset, och ni blir berikade på grund av det. Sexualiteten är tänkt att vara en källa till ljus, en öm dans.

Men, särskilt inom området sexualitet, har människor blivit djupt sårade; ett avstånd och en fientlighet har utvecklats mellan båda könen. Människor känner sig inte längre hemma med energin från det motsatta könet, även om dessa energier finns inom dem själva. Kvinnor har svårt att ta till sig sin maskulina energi, sitt självförtroende, sin makt. Männen kämpar för att överlämna sig till sina känslor, sina emotioner, till njutningen av dem och sammansmältningen med någon annan.

Hur har det blivit så? Det skulle bli en mycket lång historia att få fram alla aspekter om utvecklingen av den manliga och kvinnliga energin. Men ett grundläggande faktum är att Gud, källan till allt som är, har gett er friheten att utforska och experimentera, och även riskera att få ett resultat i form av energi som är i obalans. Fast detta var nödvändigt för att verkligen förstå vilka ni är, och vilket ansvar ni har fått. Ni är inte barn styrda av Gud, ni är en skapande Gud, som måste lära er ta ansvar och vara i balans med livets alla delar.

Ni är en Gud i knoppning.

Du är du och ingen annan, och det är i sig ett mirakel, ett mysterium.

Det är så det är att vara en själ, oskiljaktig och unik; det är så det är att vara en Gud, en skapare: fri, oberoende, självständig.

Kan ni fullt ut bära ansvaret för så mycket självständighet? Det är den verkliga frågan.

En del av er vill inte bära så mycket ansvar, och den delen är er skugga. Den känns maktlös, orolig, separerad från Källan. Den vill återvända Hem, som ett barn som ropar på sin mamma. Och väldigt ofta används romantiska sexuella relationer som ett sätt att komma hem – men det fungerar inte.

Hemmet finns inom er – i ert eget unika själv. Att använda sin fulla självständighet är det första steget till en mogen relation. Att vara hemma i sig själv, vila i sin egen kärna, är förutsättningen för en djup glädjefull relation med någon annan.

Men detta tillstånd strider mot den barnsliga önskan som ofta eftersträvas i en romantisk kärleksrelation, en längtan efter att förbli hos den andre, att helt smälta samman med den andre, som om den andre är en allvetande förälder som man som barn kan luta sig mot. Det är just i romantisk kärlek som det inre barnet vill släppa sina egna bördor, och lägga dem hos någon annan. Det uppstår då ett känslomässigt beroende, och snart blir båda parter kvävda.

Det första steget till en helig, läkande relation, är att helt komma hem till sig själv; att lägga armarna runt barnet inom, som gick vilse och känner sig vilset. Ta er egen vuxenroll; den andra personen kan inte läka era sår; ni är era egna healare, ert eget ljus.

När ni kan stiga ner i er själva på detta sätt och acceptera er själva på djupet, då är ni redo att sträcka ut handen och beröra någon annan med öppenhet och undran.

Det är steg två för att bygga en glädjefull, rik relation.

Att nå ut till den andre med undran, och undran betyder att det inte finns några förväntningar, att man inte vill ha något och inte behöver något, utan helt enkelt ser med undran, med intresse på den andre.

Den vackraste formen av romantisk kärlek är att undra, att attraheras av den andre, att vilja lära sig och utforska den andra, på de mest öppna och intima sätt. Och att göra det utan att vilja lägga till den personen till sin världsbild, till sina idéer; utan att vilja forma den andre efter sina förväntningar, sina behov, utan verkligen spela tillsammans. Först då kan man ge sig själv till någon annan, eftersom det då inte finns någon press eller skyldighet. Du är fri, den andre är fri, och ni kommer frivilligt samman.

Det finns då något högre som förbinder er båda, något som vilar i hjärtat. Ni försöker inte förändra eller heala den andre, eller försöker göra dem bättre. Nej, ni firar livet tillsammans, och genom att göra det blir ni healade. Inte genom den andre, utan genom er själva och er förmåga att vila i er själva, och utifrån det vara öppen för att ta emot någon annan själs rikedom och överflöd.

Jag ber er nu att göra det i tankarna. Tänk er att ni är helt tillfreds. Gör det genom att gå ner längs ryggraden, genom ert hjärta och er mage till ert bäcken, och känn att här finns det område i er kropp som är förknippat med sexualitet. Känn detta med undran och öppenhet utan de fördomar, skamkänslor eller orenhet, som har kopplats till sexualitet från samhället och från det förflutna.

Känn att detta område är lika acceptabelt och neutralt, som till exempel genom att känna hur en tå på foten känns. Här är grunden för att ni är människor, och i det här området kring er mage och ert bäcken, finns era grundläggande instinkter. Det är här ni vilar på Jorden.

Gå ner med ert medvetande, var bara närvarande.

Var ni än är, känn er hemma med er själva, och vilka mänskliga känslor ni än kämpar med.

Det viktiga är att ni finns där för er själva. Ert ljus, er kärna, kan möta allt, för det är ett odödligt ljus, ett ljus som lindrar och förstår. Fyll hela er aura med detta ljus. Känn er verkligen hållna i ert eget gudomliga ljus, och känn hur universum, Gud, Källan till allt, älskar er. Ni skapades för att vara så unika som ni är. Ni är totalt accepterade, ni beundras, ni är älskade, för att ni är de ni är, precis som ni är nu.

Se någon ni älskar från detta tillstånd av medvetande.

Det kan vara er livskamrat, men också en vän, ert barn, pappa eller mamma. Välj bara någon nu som ni tänker på, som ni nu vill ha kontakt med. Medan ni får kontakt med den ni ser framför er, stanna totalt med er själva; era gränser behålls, så vila i er själva. Känn er lätta och bekväma att göra det. Andas lugnt in i magen och känn inte att ni ska hjälpa eller förändra den andra. I själva verket behöver ni inte göra någonting alls, bara vara i er själva.

Titta sedan med öppenhet och undran på den andra individen. Titta på vad den utstrålar då den nu finns framför er. När ni observerar på det här sättet, når ni ut till den andre med undran. Ni behöver inte göra någonting och den andra behöver inte göra någonting. Ni observerar helt enkelt hur den andra ser ut, hur den rör sig och vad ni märker om deras energi.

Sedan, medan ert energifält finns kvar runt er, rör ni er närmare den individen. Från ert hjärta känner ni djupt för den här individen. Låt vad ni än känner stiga upp spontant, och observera det med undran och utan att döma. Titta på vad som förbinder er, och vad som ger er den mest vitala och glädjefulla anslutningen. Titta inte på det som inte går så bra eller kolliderar, eller det som orsakar motstånd, utan titta på den högsta, ljusaste, mest glädjefulla tråd som förbinder er, där energin flyter utan ansträngning mellan er, och njut av det. Ni behöver inte göra något med det förutom att njuta av det.

Ta emot det ljuset för ett ögonblick. Känn hur ljuset genom tråden flödar till ert hjärta och se vad det gör med er. Det tillför något nytt och gnistrande i ert liv, något som ni kan gå vidare med, som berikar er ytterligare. Ni kommer att få det genom er samvaro, samtidigt som ni också tillåter varandra att vara fria. Det är genom att undra och att låta den andre vara fri, som man möter varandra djupast. Det är syftet med verklig intimitet.

Steg ett är att vara hemma i er själva, att vila i er själva och att fortsätta göra det även när ni är i kontakt med någon annan. Steg två är att sträcka ut handen i undran och att inte vilja förändra eller kontrollera någon annan, utan bara att titta, känna och upptäcka. Och steg tre är att njuta av det som flödar lätt mellan er när ni är tillsammans. Njut av flödet och låt den andre vara fri.

Relationer på Jorden är mycket värdefulla. Det är där ni energetiskt möter era mest intensiva mänskliga känslor. Jag sa i början: ”Jag är här idag för att vara en förespråkare för att vara människa.” Med det menar jag, att historiskt sett var försöket ofta att manifestera det gudomliga i er själva genom att överskrida er mänsklighet, genom att försöka höja er över den, och att faktiskt fly från era egna känslor genom att bli en enstöring, för att undvika banden i relationer med en autentisk partner.

Min väg till det gudomliga är att vara människa genom relationer, för även om det är där ni som djupast konfronteras med känslor av ensamhet, hemlängtan och förtvivlan, så är det också där ni upplever undran, djup glädje, samhörighet och en intimitet som är så värdefullt.

När ni en gång har gått in i en djupt intim relation med en annan själ i mänsklig form, finns det för alltid kvar i ert själsminne. När själen berörs djupt då ni är människor, att vara man och kvinna förbundna genom sexualitet, då är det verkligen en port till det gudomliga.

På så sätt kan det andliga, det gudomliga ljuset, verkligen börja leva i människor och i det mänskliga samhället.

Andligheten uppnår en levande, gyllene utstrålning, inte genom att vara isolerad i något rike långt ovanför, utan just genom samspelet människa till människa på Jorden.

Jag vill tacka er för att ni är här tillsammans, den öppenhet ni är förbundna med från hjärtat. Det är det som betyder något!

Sann andlighet handlar inte om disciplin, eller att utveckla vissa färdigheter eller konster. Det handlar om denna enda sak: ett öppet hjärta, ett mänskligt hjärta som vill böja sig för sitt eget mörker, med undran och ömhet, och kommer därigenom också att smaka kärlekens glädje – varm mänsklig kärlek.

Tack så mycket.

 

Översättning: Maggan