Nyårsdikt via Per Beronius, 31 december

Tema:
Nyårsklockor, och en äventyrares bekännelse

Ett uråldrigt
Men ändå inte ett föråldrat talesätt
Det är som mörkast innan gryningen

Så är det ock i denna tid
Där människan slitit och släpat i sitt anletes svett
Sedan evigheters gångna tider, för att få livet att gå runt

Människan en extremt modig själ
Som satt sig själv i pant, tagit på sig denna existensens lott
Hjälpa sig själv, hjälpa varandra, hjälpa Moder Gaia
Sig befria från de mörka krafternas intrång
På människans integritet

En gång och för alla, bakom sig lämnat
Denna evighetslånga mörkrets tid, som lagt beslag på taktpinne
Tolkningsföreträde och mycket annat, sedan Atlantis gick till botten
Av havet djup

Jorden under mångtusenden år
Varit försatt i en karantänens isolering, hermetiskt åtskild
Från sina systerplaneter i Universums oändliga rymd
Men där det, i dessa yttersta dagar, blivit så uppenbart tydligt
Oemotståndligt, från dag till annan, vänder ljuset åter
Medan mörkrets krafter flyr med svansen mellan benen
Med orden, rädda vad, som räddas kan

Den nya dagen, i sin fullblodets skönhet gryr
Ljusets lavin, oemotståndligt satt i rullning
Snöbollseffekten initierad, återgång
Till det som varit, en omöjlighet

Det experiment, som iscensattes på Jorden
Tusenden år i gången tid är avslutat, om än inte utvärderat
Gjort sitt, skall aldrig mer tillåtas sig repetera
Mänskliga erfarenheter i legio, om än minst sagt
Inte alltid särskit behagliga

Jorden menad att vara en ljusets planet
En dyrgrip i den eviga rymden, och så skall det vara
När den sista upprensningens timme har gjort sitt
Tidlöshetens eviga nu återintroducerad

Det som varit har varit
Inte mycket mer om detta att orda
Mänskligheten har en myckenhet av glädje
Att se fram emot, när äventyret fortsätter på sin
Den nyinslagna vägen

Livet, så som det av Gud är menat
Ljuset, kärleken, skönheten och sanningen till Jorden åter
Så skall det för evigt vara

Edens Lustgård återuppstånden, pånyttfödd
Med tillit, förtröstan, och lite tålamod, har vi mycket av livets gåvor
Och gåtor att se fram emot

Fadern, sonen, och den helige anden, treenigheten, tretalet heligt
Denna den sista dagen av kalenderåret 2015, Solen vid middagstid
I söder, en handsbredd över horisonten

Sunnanvinden leker
Med sin kärlekens varma hand, med varje det minsta gräsets strå
Himlen blå, i sällskap med några tunna Cirrusmoln, Fjädermoln
Cirrus uncinus, som ger relief åt himlen den blå
Som tackar och tar emot, framträder
I en ännu tydligare dager

Naturen ett konstverkets under, en Gudagiven gåva
Att väl ta om hand, förvalta, förädla, på allra bästa sätt
Denna, en av årets mångfaldens heliga dagar
Tankar kommer, tankar går, människan spår
Men Gud som alltid rår

Tomten grubblar, över det som i det förflutna har varit
Dags att lägga korten på bordet, bortom tvivlens alla tvivel har jag
I dessa dagar fått veta vem jag var, hemligheten avslöjad
I min senaste inkarnation på 1800-talet, om än min tvillingflamma
Singoalla, jag ej fick möta under den epoken
Det hände flera generationer tidigare

Men ett med säkerhet jag vet, vi skall återförenas
När den rätta tiden är inne, på förhand skall vi aldrig veta
Vad som är ämnat att möta, framtiden skapar mänskligheten
Samfällt, i nuets varje heliga stund

Vi må sia, fundera, spekulera, vad som väntar
I det vi kallar framtid, men ett är givet, alla skall med på tåget
Gud lämnar inget enda av sina får åt sitt öde, förr eller senare
Skall alla och envar, med sin tvillingflamma återförenas
I en glädjens obeskrivliga stund

Livet låter sig aldrig hejdas, stoppas, varv efter varv, dag för dag
År efter år, vrider sig utvecklingsspiralen kring sin axel
I det nuets ögonblick där det vi kallar tid är ett vagt minne blott
Som bleknar bort, mänskligheten till Himmelriket
På Jorden åter

Nog om detta, med en tillönskan
Om ett ännu bättre Gott Nytt År 2016

Inom kort, blott några timmar bort, skall nyårsklockor
Ringa det nya året in, det gamla ut, ett nytt hopp spirar, inget
Sig tidigare likt, men ett med säkerhet vi vet
Vi har en myckenhet av det Gudomligt goda att se fram emot
Med dessa ord lämnar jag för detta år mina läsare
Med den hoppets stjärna som ständigt lyser
Över Tellus

Den Blå planeten, Jorden, vår älskade
Och vördade Gudinna, Moder Gaia
På återhörande och återseende
Go vänner

Månen vandrar sin tysta ban
Snön lyser vit på fur och gran, endast Tomten är vaken

Gud vet allt, ser allt, hör allt
Ett löfte är ett löfte, hur kunde det något annat vara
Hör den ovillkorliga kärleken till och nu till några avslutande ord
Som inte kan missförstås

I den här världen, men inte av den här världen
Kan de uttryckas tydigare

*    *  *
Mottaget av Per Beronius
——————————————————————–
I sitt författarskap, med fokus på världsutvecklingen
Böcker i bokhandeln, Spårljus del 1-3, Daggdroppar i Gryningsljus
Röster från Andromeda, Strandlinjens Magi, Ropet från Kosmos
Bortom 2012
Baksidestexter och omslagsbilder på nätet
——————————————————————-