Omisskännliga språk – Dikt via Per Beronius, 12 november

Tema: Ett hela mänsklighetens omisskännliga språk

Det finns ett ordlöst språk
Som varje människa på hela Jordens rund
Baby, barn, eller äldre, så väl känner till
Ett språk, där orden överflödiga blivit

Vilket är väl detta miraklernas, mirakulösa språk
Om inte kärlekens, det ordlösa, det som aldrig kan missförstås
Livet så enkelt när vi blivit varse, vad varje människa
Suktar efter

Ett språk, som enbart behöver lite fingertoppskänsla
Där inget lexikon eller någon ordbok är av nöden

Här är det ögonen som talar
Sitt tydligt omisskännliga  språk
Det som aldrig kan misstolkas, missförstås
Som vilar på sin äkthetens bergfasta, den violetta flammans grund

När var människa på Jordens hela rund
Talar med sina ögons, kärlekens omisskännliga språk
Då är alla hinder borttagna

Då skall vi en gång och för alla
I Himmelriket på Jorden vara åter, då är ej styreskvinnor
Ej heller styresmän mer av nöden

Då fungerar hela mänskligheten på Moder Gaias rund
Som det ETT den är, en och densamma

Så som det av Moder/Fader Gud i begynnelsen
Innan det vi kallar syndafallet, var tänkt och menat

Det självklara inte alltid helt enkelt
Att fånga i ögonblickets stund, det har så lätt
Likt strandsanden rinna mellan fingrarna

Ordlöst försvinna, i våra egenskapade illusionens dimmor
Men efter lite medveten träning, skall vi även detta vårt dilemma
Tillkortakommande, komma över

När morgondagen gryr
Skall detta ordlösa språk funnit sin rättmätiga plats
På hela Jordens rund

Det behövs så mikroskopiskt lite
För att skapa så ofantligt mycket, livet
Så Gudomligt vist ordnat

*  *  *
Mottaget av Per Beronius
————————————————-