Per Beronius, 31 januari 2015

Tema: Inspirationens oemotståndlighet

I dessa, det kosmiska spelets yttersta dagar

Där allt stått och vägt, mellan de båda alternativen

Mörker eller ljus

Förändras livet på Moder Gaia i en takt

Från dag till annan, vi aldrig tidigare skådat

Förändringens vindar kan kännas i kroppens varje cell

Där mörkrets sista rester på djupet

Rensas ut

Rymdfarkosten fått upp farten

Går inte längre att hejda, den kritiska punkten

För icke-återvändo passerad

I eoner har Jorden varit en krigsskådeplats

Men detta är på väg att komma till sitt slut

Jorden, med mänsklighetens kollektiva sinne

Förändras, till något tidigare okänt nytt

Blott ett fåtal steg återstår

Och vi skall var i Himmelriket på Jorden åter

I eoner har vi väntat

På detta Helighetens ögonblick

Testade av despotismens krafter till tålamodets

Yttersta gräns

Ett fåtal steg återstår

Om än de mörka krafterna i desperation

Håller emot

Men de vet, deras dagar är räknade

I närtid skall vi vara hemma

Målsnöret inom räckhåll

Så ge inte upp

Om än den bedarrande stormen just nu

Runt stugknuten yr

Nu pressar ljuset med full kraft på

Mörkret har inget mer att sätta emot, retirerar

I ett uppehållande försvar, av sina annekterade domäner

Så fortsätt bara att hålla huvudet kallt

Hjärtat varmt

Öppna med tankens oemotståndliga kraft

Porten till ljusets landskap åter

Vi kan mycket mer, än vi anar

Den kollektiva mänsklighetens tankekraft

Oemotståndligt stor, försätter berg

Människan en modig själ

Danad på en mörk planet, kan samfällt göra

Vad hon än vill, med den Gudomliga tankens

Oemotståndliga kraft

Ljusets krigare ger aldrig upp

Och så till den, som kanske i stunden

Låter sig av tvivlen fångas

En liten påminnelse om orden

Det är som mörkast, innan gryningen

*   *   *

Mottagen av Per Beronius

———————————————–