Per Beronius, 11 juni

Tema: En 3D-världens svanesång

Allt börjar om på nytt
Denna morgonens gryningstimme ingen annan lik
Människan äntligen fri, fri från sina egenskapade
Tvångets föreställningars och måstens
Garn och ok

Fri att göra vad än hon vill
Alla yttre påtryckningars, krav och egna måsten förutan

Har äntligen förstått, efter den evighetslånga vandringen
I den mörka illusionens dalgång

Du är fri att leva ditt eget liv
Så som det av Gud i begynnelsens gryningstimme
Var tänkt och menat

Vad var det som hände
När mörkret sin svarta mantel över dig sänkte

Du förlorade kontakten med ditt självets innersta inre
Fastnade i dig själv, i dina egenskapade
Tvångsföreställningarnas galenskap

När du lät dig luras
Att äta av den förbjudna frukten

Men nu har du äntligen förstått
Till vad livet i sin grundläggande äkthet
Var menat att vara

Gud uttalade orden, varde ljus
Och ljuset blev till

Äntligen, efter den evighetslånga vandringen
I den mörka dalgången har du förstått

Vad som var menat i den stundens gryningstimme
När du för första gången till fullt medvetande uppvaknad
Skådade in i djupet av ditt självets innersta inre

Med klarsynthet såg in
I den Heliga Stadens Himmelrike med sina gyllene
Tinnar och torn

Tilläts skåda in i den skönhetens evighet
Som ljusår bortom mänskligt förstånd sig döljer

Äntligen befriad
Från dina egenskapade tvivel och tvång är du fri
Fri att vandra den väg som är din

Din egen unika väg, där ingen före dig
Har satt sina fotavtryck

Det är inget mindre än ditt eget förlorade äkthetens liv
Du har återfunnit och återvunnit

Sjung, dansa och var glad, gör vad än
Du i kärlek vill

Tacka dig själv
Att denna den Gudomliga ursprungets insikt
Du har funnit åter

Efter dina evighetslånga prövningarnas
Och sökandets vandringar liv efter liv

Sökt utan att veta efter vad
I glömskans och fångenskapens trånga dalgång
Och prång

En gång och för alla har du
Till fullt medvetande vaknat upp
Genomskådat illusionens overklighet och dröm

Vad återstår väl här, och i nuets hägn
Om inte fortsätta vägen fram mot evighetens
Allt högre höjder

Moder/Fader Gud välkomnande dig möter
Med sin vidöppna famn

Den förlorade dottern och sonen
Har efter detta evighetslånga sökande efter sig själv
Hittat hem

Vad är väl livets gåva
Om inte ett miraklernas mirakel
Att vörda och vårda väl

Med en omsorg lik den
När en mor tar hand om sitt nyfödda barn
Till Jorden just kommen

*  *  *
Mottagen av Per Beronius
—————————————————-