Per Beronius, 19 juli

—————————————————————————

Tema: Dörren till allt; vad stort sker, det sker tyst
När ögon i varandra sig speglar

Ett spädbarn till Jorden just kommet
Ett barn ur den Gudomliga tanken född

När du på djupet ser in i detta barnets ögon
Har Dörren Till Allt, sig öppnat

Då skådar du in i de djupaste djupen
Av ditt eget inres själv, där allt har sin boning
Inget saknas, allt är perfekt

Då skall inget längre, ditt öga vara fördolt
Inget skall någonsin mer dina ögon skymma

Den tiden är förbi
Har en gång och för alla gjort sitt

Och vad är det du ser i detta spädbarnets ögon
Om inte hela Kosmos, och mer därtill

Ett evighetens nya perspektiv sig öppnat
Allt inom synhåll tillgängligt

Bergen står upp
Dalarna, ängarna, med sina växternas mångfald
Tryggt i sig själva vilar

Floderna, sjöarna, skogarna
Träden, med sina mångfaldens under
Talar till människan med sitt tydliga språk
Som inte kan missförstås

Vinden, i ett kärlekens samspel
Med trädens kronor

Den ljumma brisen vid stranden
Sedan ett upprört hav kommit till ro
Varsamt kinden berör

Talar så tydligt med sitt kärlekens universella
Ordlösa språk

Vårbäcken porlar så glatt
Av glädje att finnas till, i snösmältningens tid

Solens strålar i gryningstimmen
Kärleksfullt det daggvåta grässtrået berör
Allt andas frid, fred, och sinnesro

Varandets, och medvetandets Gudomliga gåvor
I detta unika historiska tidevarv, av en art
Mänskligheten aldrig tidigare mött

Denna, den nuvarande
Gudomliga metamorfosernas tid
Av obegriplig, gigantisk dignitet
Bortom mänskligt förstånd

Människan vaknar till sin fulla medvetenhet upp
Efter sin omedvetenhetens evighetslånga
Slummer

Där platt intet vi förstått
Vad livet i sin innersta kärna handlar om

Ett högt pris vi fick betala
Sedan vi av övermod lät oss fångas
I illusionens spindelnät

Av vilja fri, Edens Lustgård lämnade
Likt det lilla barnet, på god väg att stå på egna ben
Som inte skrädde orden, med sitt, ”kan själv”

Nu vänder mänskligheten
Efter denna evighetslånga, flyktens utfärd
Till Moders/Fadershusets trygga hägn åter

Mörkret har inte längre något att ljuset sätta emot
Det som från dag till annan ökar i intensitet
Såväl som frekvens

Vågskålen en gång och för alla
Svängt över i ljusets favör

Mörkrets potentater göre sig ej mer besvär
Det har haft sin utmätta tid, fått dispens mer än nog
Den Nya Världsordningen knackar på porten
Korthuset, byggt på lösan sand
Rasar samman

Ett varv i evolutionens cykel går mot sitt nära slut
Ett nytt varv, på en högre kärlekens nivå
I kulissen tålmodigt väntat

Änglarna jublar, de som allt
Från sitt upphöjda perspektiv, detta livets skådespel
Från parkettens åskådarplats kan se
Och beskåda

Människan en modig själ
Som ansökte om inträde till Gaia, Moder Jord
Detta Kosmos´ Universitet, så som tidigare sagts
Med sina exceptionellt tuffa inträdeskrav

Ett spädbarn
Till Jorden just kommet
Ett barn, ur den Gudomliga tanken född

Dörren, till människans inre Gudomliga själv
En gång och för alla sig öppnat

*  *  *
Mottagen av Per Beronius
——————————————————