Per Beronius, 24 juli

Tema: Heureka, jag har funnit det

Trettontusen år
I sedvanerättens fängelse
Har människan indoktrinerats att utåt söka sin väg
Mot de regioner, där platt intet står att finna
Förutom illusionens dimma

Och så har det
Med envishetens monotoni fortsatt
Från generation till generation, där oföränderligheten
Upphöjts till norm

Vad kunde resultatet då bli något annat
Än stagnation, i det sig ständigt utåt riktade
Där intet nytt står att finna

Där allt sig upprepat
I ett evighetens och cirkelrörelsens mönster
Utan att kommat ett fjät ur fläcken

Så tryggt att veta, vad som skall hända
I dag, i morgon, och så vidare i all oändlighet
Och så har den lilla klockan fortsatt
Att entonigt klinga

Men nu händer något nytt
Ljusår bortom den föråldrade petrifierade tiden
Har människan äntligen börjat förstå
Så som det varit i evärdliga tider
Kan det inte i längden fortgå
Rebellen tagit ton

Något nytt
Med naturnödvändighet måste komma till
Att vi må komma vidare, göra oss fria, kapa banden
Till stilleståndets tyranni

Några till medvetenhet uppvaknade pionjärer
Som ur illusionens dimmor brutit sig loss
Fick proselyter, fler följde efter

En kedjereaktion initierad
Har i dessa tidens yttersta dagar fått upp ångan
Och det riktigt rejält

Återvändo till det stagnationens tillstånd som varit
I evärdliga tiden, står inte längre
På kartan att finna

Nu förändras världen från dag till annan
I en takt, där det kan vara lite problematiskt
Att hänga med i svängarna

Men den kritiska massan överskriden
Vad annat göra, än att i valsen hänga med
Tufftuff ångloket till en raket sig transformerat
Hur nu detta än gick till, något för de vise
Att begrunda

Vilket är väl alternativet till att följa med
Mot Himmelrikets välsignelser på Jorden
En fråga, så god som någon ann

Men ändå
För var och en som vill förbli i det urarva
Petrifierade illusionens dimlandskap
Som i evigheter varit, har försynen ordnat
Med en reservutgång

En ny 3D-planet iordningställd
Står redo att ta emot alla och envar som vill fortsätta
Att vandra i fädrens förstelnade fotspår

Men då kan det hända
När detta alternativ i klartext
Så glasklart tydligt blivit givet, en och annan
Blivit kall om fötterna, börjat reflektera
När polletten trillat ner
Vänder tanken om

Heureka
I sista ögonblicket, i grevens tid
Har jag funnit det

Väljer att följa med mot Himmelriket
På Jorden

*  *  *
Mottagen av Per Beronius
—————————————————–