Per Beronius, 8 august

Tema:
En tidlöshetens utsaga

”Ute blåser sommarvind, göken gal i högan lind”
Livet handlar inte om teknikaliteter
Och futiliteter

Som så tydligt framgår av den inledande meningen
Handlar livet om något väsensskilt
Helt annat

Dagar kommer, dagar går, och ändå tiden stilla står
Inget är så som det var i går, om än göken gal
I högan lind

Till det yttre förefaller allt sig evigt likt, men ändå
Något genomgripande nytt
Har hänt

Den senaste natten, när vi sussade djupt och gott
I hägnet av Moder Gaias mjuka famn
Stjärnorna blinkande glimmade
Endast Tomten var vaken

Vad är det som har hänt
Inget svar kristallklart givet, blott en känsla så subtil
Med sina omisskännligt tydliga ordlösa ord
Till människan talar

Något i människans föreställningsvärld
Vad det nu än kan vara, har vänts upp och ner
Frågor i legio, svaren få

Är det
Den Gyllene Eran
Som till mänskligheten har kommit
Med sina välsignelsernas gåvor

Är det den tidlösa tiden
Som börjat avsätta sina avtryckens tydliga spår
Eller är det något annat, helt nytt annorlunda annat

Svaren på dessa frågor just nu ej givna
Vi får ge oss till tåls, vänta och se

I sinom tid
I den tidlösa tidens revir
Skall svaren kristallklart sig uppenbara

Ingen brådska av nöden
Visarna på vägguret har fastnat
På noll, noll och noll

Vägrar envists att röra sig ur fläcken
Måhända de har fattat galoppen

Det vi kallat tid
Skall en gång och för alla ha abdikerat
När vi slutligen funnit vägen ut
Ur illusionens dimmor

I Himmelriket på Jorden
Är det nya villkor som gäller

Där är tiden ett minne blott, som bleknar bort
I intigheten spårlöst försvinner, utan att säga farväl

Tiden har haft sin rikligt utmätta tid
I omedvetenhetens dimmor

Här lämnar jag över stafettpinnen
Till alla och envar, som med sin urskillningens nådegåva
Får avgöra, vad är sant, vad är falskt

Till syvende och sidst
Så lite vi vet

Om än det viktigaste med visshet vi vet
Kärleken oövervinnerlig

Kärleken det fundament
På vilket Kosmos i sin helhet vilar

I denna
Den Nya Tidens begynnelse
Har kärleken till Jorden, Moder Gaia kommit
Att här, för evigt stanna

En, den tidlösa tidens utsaga
Eld, kärlek och intelligens, vad mer än så
Kan väl människan sig önska
Och begära

*  *  *
Mottagen av Per Beronius
—————————————————