Sananda, 10 mars 2015

Sananda

Alla är nu, i varje ögonblick, insvepta i och överlysta av Tsunamin av Kärlek

10 mars 2015

Kanal: John Smallman

Ingen är ovärdig Guds Kärlek och därför är ingen ovärdig er! Den enda anledningen för er att undanhålla någon er kärlek är att ni tror er själva vara oälskade, och att undanhålla någon kärlek är att undanhålla den från sig själv. Emellertid, att erkänna och vara medveten om denna extremt smärtsamma övertygelse är ofta för hemsk att ta till sig, så ni projicerar den utåt mot någon ni kan döma som ovärdig att vara älskad. Dömande är en aspekt av av illusionen till vilken många är entusiastiskt bundna. På grund av den underliggande känslan av ovärdighet som så många har och förnekar kan det vara mycket tillfredsställande att se andras uppförande som felaktigt, syndfullt, kriminellt, bedrägligt, opålitligt – att de på något som helst sätt är annorlunda mot er personligt uppfattade och accepterade känsla av vad som är ”normalt” – dömande dem efter några godtyckliga regler ni själva hittat på, och sedan självrättfärdigt fördömer dem och entusiastiskt dömer dem till vad ni övertygat er själva om är deras rättmätiga straff.

Det är alldeles för lätt att hitta en måltavla på vilken ni kan projicera detta outhärdliga självhat – och det är verkligen självhat – därför att så många av er känner så om er själva och hela tiden letar efter någon ovärdig som gör fel och som ni kan pådyvla ett självrättfärdigt och, naturligtvis, ytterst rättmätigt negativt omdöme. När ni gör så får ni en bättre känsla för er själva eftersom ni då kan jämföra er med dessa oacceptabla andra och därmed intala er: ”Jag är inte så där dålig”, eller t.o.m ”Jag är faktiskt mycket bra”. Och i er kollektiva rädsla är det mycket få av er som inte har begått handlingar som allmänt betraktas som brottsliga istället för att erkännas som de desperata rop på kärlek som de verkligen är. Vägen ut ur denna bindning eller detta eviga återupprepande är att erkänna, se på, och släppa allt dömande av er själva som ovärdigt. I Guds ögon är ingen, någonsin, ovärdig!

Om ni kommer på er att döma andra eller er själva, om så bara i enskildhet, i hemlighet i era sinnen, så indikerar det att ni är i förnekande av er egen känsla av värdighet, av att vara värd att älskas. Emellertid, när ni väl sett inom er och fullt ut erkänt detta extremt smärtsamma tillstånd, den skrämmande övertygelsen och känslan av att ni inte duger, så kan ni frisläppa det och inse vansinnet i det, den totala ogiltigheten i det. I ögonblicket av medvetenhet när ni försiktigt frisläpper det, tacka för det skydd det trodde det gav er, sök och tillåt er sedan att känna den Kärlek som Tsunamin av Kärlek har omsvept er i.

Det mänskliga tillstånd, i vilket ni alla ser er separerade från varandra och från Gud, orsakar er en enorm stress. Er verkliga natur är Kärlek, men som människor verkar ni vara separerade från det tillståndet så ni söker hela tiden efter den, oftast på fel ställen – till en början från era föräldrar, från auktoriteter, från kamratgänget och sannolikt från någon annan individ ni beundrar och åtrår och som ni desperat hoppas återgäldar er beundran.

Att tro att ni är separerade från varandra är en mycket smärtsam upplevelse som börjar vid födelsen då ni med kraft stöts ut ur livmodern. Allt eftersom ni växer och utvecklas kommer föräldrarnas, stammens, kulturens, rasens och religionens regler att läggas på er och därmed bekräfta känslan av separation därför att varje gång ni bryter mot någon av dem och döms för att ni gjort fel, och kanske skäms för det, bygger det upp en intensiv känsla av ovärdighet som avskiljer er från ”de goda”, de som dömt er och funnit er skyldiga. Och den smärtan måste begravas, gömd djupt i ert omedvetna, för den kan inte bäras.

När ni ser det formulerat på detta vis blir det väldigt tydligt att den enda vägen ut ur detta olyckliga tillstånd är att omfamna kärlek. Ni alla, varje enskild människa, vill bara bli älskade. Och det existerar inte ett ögonblick när ni inte är oändligt älskade. Som människa behöver ni känna er älskade eftersom Kärlek är er natur, att känna sig oälskad är att dö. Så ni fortsätter att söka utåt efter det ni bara kan finna inom er. Kärlek är livets kraft, utan den skulle ni upphöra att existera men det är omöjligt då ni är eviga varelser och Ett med Källan.

Hur som helst, för många av er förefaller det som att ni dör därför att ni genom eoner lärt er att identifiera er med era mänskliga kroppar som, kan man säga, har ”ganska allvarligt begränsad lagringstid”. Medicinsk vetenskap har på senare tid lyckats förlänga den förväntade livslängden, men har också uppmuntrat en tro att detta är det enda tillgängliga livet för er del.

Genom eonerna har ovillkorlig kärlek och acceptans varit ett tillstånd som mycket få har upplevt. Dock, de sista hundra åren, främst som ett resultat av utvecklingen av psykologi som en erkänt förbättrande healingmetod, har människans behov av kärlek i ökad grad blivit erkänt och tillämpat, så att många unga personer idag ser det som normalt – som det verkligen är! – att man behandlar varandra vänligt och kärleksfullt.

Det är denna enorma förändring i uppfattning som ledde till ankomsten av Tsunamin av Kärlek. Tidigare, förr i tiden, hade den inte varit välkommen eftersom den allmänna mänskliga inställningen uppmuntrade dömande och hårda straff för begångna brott, även för de minsta förseelser. Man talade om kärlek såsom varande åtråvärt men ouppnåeligt och därför ansågs det vansinnigt att ens drömma om att uppleva den. Ni har kvar några uttryck från den tiden: ”Man måste vara grym för att vara snäll” och ”Hård kärlek”. Många tror dem fortfarande! Dock rör sig nu mänskligheten i stort mycket snabbt bort från detta vansinniga och i sanning orimliga trossystem.

Kärlek fördömer eller bestraffar inte, den erbjuder sig fritt och konstant till alla. Men genom de eoner ni tillbringat i illusionen, spelandes spel av separation och upplevnad av därmed vidhängande fruktan, dömande, den skam som det erbjuder, så har ni ”lärt” er att betrakta er själva som ovärdiga av Kärlek och har därför mycket svårt att acceptera den. Ni känner er oälskade, ni har stängt av er själva till kärlek så att ni inte känner smärtan av dess frånvaro, och blir förvånade när någon oväntat behandlar er vänligt och kärleksfullt.

Detta händer oftare och oftare då alla nu är insvepta och överlysta i varje ögonblick av Tsunamin av Kärlek. Allt ni behöver göra för att uppleva den är att öppna era hjärtan och låta den komma in. Intellektuellt vet de flesta av er att Gud älskar er alla men djupt inom er ligger det sanna vetandet, det ställe där ni kan känna att Kärlek insveper och omfamnar er. Genom att öppna era hjärtan lär ni er få tillgång till detta djupa inre vetande och kan då få njuta av den upplevelsen närhelst ni önskar. Det är er av Gud givna rätt, ert arv, kräv den dagligen och släpp alla tvivel på er värdighet för att uppleva och njuta av Guds oändliga Kärlek till er.

Er älskade broder, Jesus

Översättning: Markku Pärssinen www-st-germain.se

You may also like...