Sananda via Linda Dillon, 21 december 2019

Sananda via Linda Dillon

21 december 2019

Jesus Sanandas Julbudskap: Du är Gåvan

Hälsningar, jag är Yeshua, jag är Jesus Sananda, jag är Yeshi. Och jag är er och ni är mina. Jag välkomnar er till denna tid av återfödsel, till denna tid när den himmelska värden bokstavligen uttalar återfödsel in och ut ur form.

Traditionellt betyder denna tid på året utbyte av gåvor, av presenter. Er närvaro på planeten, på Jorden, med söta Gaia är en djup gåva till mig, till Modern, till Fadern, till Alltet.

Men vad kommer jag med till er? Vilken gåva vill jag skänka er? Och vad vill jag dela med er om era anmärkningsvärda framsteg, det ni åstadkommit, ert språng framåt det sista året, det sista decenniet?

Nej, decenniet började inte 2012, men helt säkert, söta ljusänglar, var det en nyckel-vändpunkt – en punkt då ni insåg att ni var medvetna, medvetna om det vid den tiden – när ni, var och en av er och kollektivet i en nivå av andlig utveckling och mognad som faktiskt var ganska oväntad, ni förklarade för Modern, Fadern, Ett, att ni valde kärlek.

Kunde något vara mer dyrbart? Kunde något vända tidvattnet bättre än det? Att ni valde att inte bara tänka på er själva och er önskan att vara i fullheten av ert uppstigna själv, utan att istället för att gå fram ensamma, eller med en liten klick, att ni valde att uppstiga som ett, med era bröder och systrar på denna planet?

Har återstoden av detta årtionde verkligen bestått i arbete, lek, expansion, förankrande, utveckling? Ja! Ni har städat däcket. Och ni har städat under däck. Och ni har rotat er i inte bara era kärnfrågor utan i sanningen om vem ni är, individuellt och kollektivt. Ni har valt att framskrida, inte med ett knäpp av våra fingrar utan med antagandet om sanningen om vem ni är och vem ni alltid har varit.

Nu är det dags – ja, i er tid, i Moderns tid, i Ärkeängel Uriels silverbassäng av tid – det är dags för er att komma fram, så som jag en gång förut kom fram ur grottan, ur graven.

Likheten mellan er och mig, kära ni, är mycket exakt. Och varför talar jag om återuppståndelse och Påsk när det är Jul? Därför att jag vill att ni ska förstå, inte bara om gåvorna vi alla har med oss idag, utan om den gåva som ni är. Om den kraft, den mäktighet, det ljus som ni är.

Ni har levt i en mycket mörk tid och jag menar inte bara det senaste årtiondet, eller de senaste 100 åren eller ens de senaste 2000 åren. Ni har levt i mycket mörka tider. Jag menar det inte i termer av den splittring som skapats av dem som vill ha kvar eller missbruka makten. Jag menar mörkret av ensamhet, av isolering. Kanske jag till och med säger övergivandet av drömmen? Inte bara er dröm, utan Moderns dröm, Faderns dröm, Drömmen hos många i galaxerna.

Mörkret upphör tack vare klarsyn, vilket inte är annat än att hjärtats klarhet blir återställt. Och görs det åt er? Nej, det görs med er. Ja, vi har gjort en del fininställning, utan tvivel. Men det har ni också gjort i era val, i era språng framåt, i ert val av kärlek.

Ni inträder nu i en ny tid. Det skadar inte att se sig om. Ni förvandlas inte till en saltstod. Se er om och se mig. Se min älskade Magdalena, vår familj, vår cirkel, våra vänner – lärjungarna, apostlarna och århundraden av helgon, profeter och vise män.

Se er om och när ni gör det, se oss. Se oss som en del av Moderns slutliga våg av hennes Kärlekstsunami – som trycker på, vägleder. Spring inte bakåt. Se vad som åstadkommits.

Och sedan, älskade, se framåt, för jag står precis framför er. Jag bad er för flera år sedan att komma för att gå med mig. Nåväl, nu kommer jag och ber er att springa med mig, flyga med mig, sväva med mig. Och ni säger, ”Herre, det finns ingenting i världen eller bortom som jag hellre skulle göra”.

Så det jag säger till er är, låt oss tillsammans denna dag göra anspråk på er rätt – er gudomliga rätt, er historiska rätt, er födslorätt – att vara i fullheten av ert uppstigna själv. Min gåva till er till Jul, till Chanukkah, till Onsdag, till Tisdag, till varje dag, är inta bara gåvan av min kärlek, utan gåvan av återfödsel.

Ni har varit i grottan, ni har varit i mörkret. Ni vet hur det är, och ni har kommit till den stilla punkten och har rest tillbaka till hjärtat av Modern/Fadern/Ett. Låt oss nu knuffa undan stenen. Nej, inte så att ni uppstiger till himlen, men så att ni går på Jorden i harmoni med allt – med elementen och elementalerna, med Gaia, med er stjärnfamilj – väldigt närvarande nu. Med oss som återvänder i denna tid av förnyelse och firande. Ja, jag själv inkluderad.

Det är dags. Ni säger till mig, ”Yeshi, Yeshua, Herre, hur gör jag detta? Det är en mycket komplicerad procedur men jag ska gå genom den med er. Jag vill att ni ska kliva upp och gå till ert badrum och se i spegeln, och se er själva – och verkligen se er själva, omfamna er själva, älska er själva, och se mig stå där alldeles bredvid er.

Ja, i enskildheten av ert eget hem. Och kanske i enskildheten av ert bord där ni förberett en plats för mig, kära vänner. För jag kommer säkert att komma hungrig. Det har jag alltid varit, förstår ni. Det är en del av njutningen att vara på en planet där det finns mat och dryck och vatten och luft. Jag säger inget av detta lättsinnigt. Åh, jag retas. Jag gör ljus av det.

Ni har fött ert heliga själv och ni har högst säkert – var och en av er – känt födslovåndorna. Jag kommer ihåg när jag föddes genom Maria till mänsklig form, genom förlossningskanalen. Så mycket uppmärksamhet ges modern, så som sig bör. Men jag minns den där känslan av – även om jag visste vad som låg framför mig – viss ängslan. ”Är jag säker på att jag klarar det här? Är jag säker på att då jag kommer upp i det starka ljuset – förlossningskanalen är mörk? Det är som att vara i tomheten.

Sedan trycks, trycks ni ut i ljuset. Lyckligtvis blev jag inte daskad. Jag blev bara pjoskad med. Det är vad ni gör. Ni föds in i ljuset på planeten. Medan Modern kan vara den som föder er, finns jag verkligen där med er som barnmorska, för att ge er inte bara det första pjosket, utan för att hjälpa er med ert första andetag av klar, ren, ren, ren frisk luft. För att vägleda er, gå med er, springa med er, inte som en nedtrampad människa utan som ljusa änglar i form, i sanningen, kraften, mäktigheten och det ljus av vilket ni verkligen är.

Detta är inte en gåva av förberedelse, mina kära. Det är en gåva av att säga ”Nu kör vi!” Och ni vet att ni redan sagt ”Ja”.

Gå med min kärlek och gå i firande. Farväl.

Översättning: Markku