Sanat Kumara via Mia Lighthouse, 2 mars, 2018

Sanat Kumara

2 mars 2018

Kanal: Mia Lighthouse

Kära er alla.

Ni är fullkomliga som ni är, ingen orsak till oro, ingen orsak till stress. Men, ni har vandrat under eoner av tid för att komma till denna punkt i er utveckling, ni har lidit i generationer efter av generationer för att uppleva detta skifte och ni står nu på randen till det. Jag är här för att vägleda er genom det, jag är här för att guida och med en hjälpande hand visa er vägen, så som jag en gång lovade er när ni tog beslutet att göra denna enorma resa på jorden som ni visste skulle vara farofylld och svår. För, som ni vet har ni levt många liv, haft många inkarnationer och ni har varit högt som lågt, ni har fått erfara alla spektra av mänskligt liv. Vissa av er tror att ni varit förskonade från detta, ni tror på karmalagen på ett bokstavligt vis, alltså att om ni fötts in i ett gott/enkelt liv denna gång så beror det på att ni har varit goda i tidigare liv – detta är ett missförstånd. Ni valde detta liv för att ni trodde att ni skulle vara mest behjälpliga i just de liv ni valt. ”Så varför valde jag just detta liv?” kan ni fråga er. Har du fötts in i ett privilegierat liv så är det nog meningen att du ska dela med dig av detta liv på något vis, på vilket vis vet bara du och det är en vetskap som kan utvecklas med tiden, men du behöver ta in att det förhåller sig så och klättra ned från din piedestal. Ni har alla något att lära, alla något att dela, men era vägar ser helt olika ut, det som är gemensamt är att det är hjärtats väg, Ljusets väg, Kärlekens väg. Så fråga ditt hjärta ”På vilket sätt kan jag bäst bidra?”, meditera, lyssna, känn in och ta de steg du behöver ta.

Om du befinner dig i mycket svåra omständigheter så som exempelvis krig eller andra existensiella kris-situationer – ja, då kan det tyckas oövervinneligt att göra något mer av sin situation – men tänk då att ditt uppdrag kanske helt enkelt är att vara Ljuset där du är, att det handlar om ett inre uppdrag snarare än ett yttre – att hitta Ljuset inom dig och låta det växa inom dig. Det är en enormt stor och svår uppgift – om du befinner du dig i en sådan situation så gör du det för att du var övertygad om att du skulle klara den, att du skulle hitta Ljuset inom dig och på så vis föra in Ljuset även på denna mörka plats. Gå då in i dig, hitta din inre frid, hitta din inre kärlek och vet att det du gör är viktigt, vet att det du gör är värdefullt och att vi i de himmelska sfärerna är oerhört tacksamma för ditt arbete – ta denna vetskap till ditt hjärta och känn dig stärkt i ditt uppdrag!

För ni är utspridda över hela Jorden! Över hela Jorden finns ni kära Ljusarbetare, ni kära Ljuskrigare, som kommit till Moder Jord för att hjälpa till med detta stora medvetandeskifte som nu är i full gång! Och ni gör det bra kära barn, ni gör det bra. Vissa av er har kommit mycket långt i er uppstigningsprocess, men för de flesta av er så vill jag uppmana er till självhealing och självrannsakan.

Min kanal Mia har inte alltid återgett mig så som jag önskat och jag vill säga några ord om detta:

Mia har kanaliserat i över 10 år nu och har en nära kontakt med många mästare, men hon har bara kanaliserat för sig själv, med meddelanden riktade till henne. Men en dag kontaktade jag henne och bad henne rikta sig utåt, till er alla. Jag var då en helt ny bekantskap för henne, hon visste inte vem jag var och lite överrumplad av situationen lät hon texterna publiceras. Jag sa till henne efter publiceringen att texterna inte var klara och hon blev förtvivlad men kunde inte mycket göra åt situationen. De är kvar och jag rekommenderar er att läsa dem då de visar flera saker; dels innehåller de kraftfulla meddelanden, men de visar också på en utvecklingsprocess – nu talar vi om små nyanser, men i början uppfattade Mia mig som nästan befallande och det återspeglades i texten, orden kan tyckas befallande när de i själva verket var menade som vägvisande – jag befaller ingen – jag visar på vägar som är främjande för er att gå.

Varför tar jag upp detta? För att påvisa att min kanal inte är perfekt, men också hur snabbt hon har återhämtat sig, hur snabbt det kan gå att ”korrigera” sig när man är beredd att lyssna, när man är beredd att ”korrigera sig”. Ingen av er är perfekta, alla behöver vara ärliga mot sig själva och vara öppna för att göra de ”korrigeringar” som krävs.

För samtidigt är det så att det Mia kände/gav uttryck för var en känsla av iver, en önskan att säga till större delen av er att ni nu måste ta några steg vidare på er väg, ni måste ”step it up” för det är NU det sker! Och denna energi återgavs tydligt.

Ni känner att energierna är starka – om du inte gör det men ändå läser denna text då tillhör du en av de som måste ta dig extra i kragen, för om du läser denna text är det meningen att du ska bidra till denna process och det vet du om du frågar ditt inre. De allra flesta av er känner starkt de energiförändringar som nu sker och är därför mottagliga för dessa ord och längtar efter vägledning.

Ingen av er är perfekta och det är heller inte meningen. Livet är menat att levas och genom era liv så lär ni och utvecklas ni, men det kan vara bra att stanna upp ibland och se sig själv i sin inre spegel; ni har alla små hangups av olika slag; vissa av er tror att ni är lite bättre än andra – inte att ni tänker så medvetet, men var observant på dig själv i mötet med varje medmänniska; möter du dem jämlikt? Med samma kärleksfulla och respektfulla sätt? Jag vet, det är svårt och man kan inte engagera sig i alla man möter, det är inte heller vad jag uppmanar till; jag uppmanar till ett icke-dömande förhållningssätt inför era medmänniskor – att inte sätta dig högre än någon annan – inte högre än den som inte har en bostad utan tvingas sova i en trappuppgång. Har du svårt för detta så föreställ dig själv där; hur skulle du hantera den situationen? Hur skulle du klara att sova utomhus, på en otrygg gata? Att ibland föreställa sig själv i en svår situation är ett sätt att öva upp sin ödmjukhet, sin tacksamhet och sin medkänsla.

Andra av er har en tendens att förminska er själva, ni tror inte riktigt att ni duger eller har en tendens att offra ert eget välmående för andras välbefinnande… ni vet att detta inte är bra och ni behöver lära er att älska er själva. Att titta sig i spegeln och säga (och mena) ”jag älskar dig” minst tre gånger varje morgon och varje kväll är ett enkelt knep som kan vara behjälpligt. Uppskatta er själva, uppskatta den stora kärlek som ni bär inom er, se storheten i er själva – gör det som krävs för att läka de sår som orsakar dessa offer-tendenser. Vissa av er kanske behöver göra några stora förändringar i era liv, men för de allra flesta handlar det om att säga ”nej” till det som tynger och ”ja” till det som ger kraft.  Och var inte rädd för att be om hjälp, vi är många som är med er, redo att hjälpa er; försätt dig i djup meditation och be om vår hjälp att läka de sår som behöver läkas och kom ihåg att hjälpen är till för att du ska hitta tillbaks till din inre styrka, den finns där inom dig, i ditt hjärta.

När ni släpper taget om era olika identifikationer och går in i er innersta kärna så hittar ni en punkt där ni alla hör ihop, då kan ni känna att ni alla är en del av en större helhet och att ni alla behövs för denna fulländning, ni kan alltså inte utesluta någon, ni kan inte döma någon. Med detta sagt så är det samtidigt viktigt att påpeka att ni heller inte ska acceptera att någon gör dig eller någon annan illa, självklart inte.

Ni befinner er i en värld av kontraster och ibland kan det vara svårt att veta hur man ska agera i en viss yttre situation, men vet att kärlek alltid är rätt väg att gå; kärlek, kärlek, kärlek!

I Kärlek och Glädje, i Evighet, Amen, Om.

Du gillar kanske också...