Saul via John Smallman, 27 april, 2017

Saul, 27 april 2017

 Via John Smallman

Saul: God morgon, Steve. Tack för ditt meddelande om rådfrågning, som jag nu kommer att besvara fullt ut. Men kom ihåg att en person inte alltid är beredd att höra svaret på frågan han ställer vid den tidpunkt han ställer den, som du utan tvekan är medveten om.

Så ha tålamod med dig själv och acceptera hur du kärleksfullt ser dig själv i det ögonblicket. Släpp alla negativa självanklagelser, de är bara egoistiska distraktioner som orsakar olösliga problem, som du ska försöka lösa.

Det mänskliga kollektivet håller för närvarande på med att gripa sig an den enorma uppgiften att individuellt frigöra eoner av ”kärnfrågor”. Frågor om hat, bitterhet, ilska, svartsjuka, fördömanden och skuld, som ni individuellt har klamrat er fast vid, eftersom ni har krävt gudomlig upprättelse för personligt lidande. Att engagera sig i andras lidande är inte till hjälp. Att skicka Kärlek till dem är enormt hjälpsamt och effektivt.

Och dessa frågor som uppstår över hela världen och leder till konflikter på alla nivåer i det mänskliga samhället – på personlig nivå, i familjer, inom religiösa och politiska institutioner, inom olika etniska grupper, i uppdelningar mellan människor av samma nationalitet och mellan nationer – men allt lidande är ett direkt resultat av att följa egots ”vägledning”.

Egona (de styrande) slår sig samman för att ta itu med problemen och hamnar i konflikt med varandra. Egona trivs med konflikter. Var och en har tyckt om att se smärtan eller lidandet hos en som de har – även i tysthet, i hemlighet och med dold eller omedveten skam – bedömt förtjänar ett straff, och känt tillfredställelse över att deras dom har visat sig ”riktig”!

Mänsklighetens problem är olösliga. I själva verket existerar de inte! Det finns bara individuella problem. Individuella problem kan, och kommer att lösas när individen väljer att ignorera och inte längre låta sig påverkas av egots vilja, utan i stället öppna sig för Kärleken. Detta sker i allmänhet inte över en natt. När individen väl bestämt sig och intentionen blir etablerad, genom att upprepa den åtminstone en gång om dagen, så börjar den fungera.

Detta görs genom att acceptera att varje människa är på sin andliga resa och verkligen gör sitt bästa. Alla tror att han eller hon gör sitt bästa, även om de inte gör särskilt bra ifrån sig. Var och en är i någon mån i förnekelse. Det är en del av separationsupplevelsen, och det är en persons verkliga problem som förnekas, därför att de är både extremt smärtsamma och skamfyllda.

Separationsupplevelsen är skamfylld, eftersom den utestänger eller vägrar att erkänna Guds oändliga Kärlek för alla Sina älskade barn. Det är ett förnekande av Gud, men ses som en avvisning från Hans sida. För att få en bättre förståelse kan ni jämföra det med den ilska och det avståndstagande unga människor projicerar på sina föräldrar när de växer upp, och lär sig bli oberoende av dem. Och naturligtvis har ett stort antal barn varit allvarligt våldsamma.

Föräldrarna reagerar mycket ofta med ilska och fördömande av det här beteendet, eftersom de alltid har haft en känsla av otillräcklighet i sin förmåga att uppfostra barnen, och det tycks som om deras barn nu ger dem rätt i det, vilket de förmodligen gör, och inser inte att det är en nödvändig del i barnens mognadsprocess. Senare, när barnen har blivit vuxna och föräldrarna ser tillbaka på sitt sätt att hantera sin barnuppfostran och inser att barnen, trots allt, blev vuxna med sina egna värderingar om hur de vill leva sitt liv, då uppstår acceptans mellan generationerna och förstärker den kärlek som alltid har funnits där.

Den enda vägen ut ur denna självförstärkande och extremt smärtsamma och till synes oändliga kretslopp av konflikter och meningsskiljaktigheter – vilket är som att följa en väg längs en möbiusremsa – är att bryta det genom att frigöra alla fördömanden om sig själv och andra. Fördömanden av andra är för det mesta en projektion av ens egna omedvetna eller förnekade skamfulla tankar, ord eller handlingar – och att villkorslöst förlåta sig själv och andra är att släppa in kärlek. Du behöver inte göra någonting, du måste bara låta det som händer vara vad det är. I stället för att döma dig själv eller andra, försök att se igenom den egoistiska masken och bestäm dig för att se och svara an på Jaget, det verkliga Jaget, som alltid finns inom var och en av er.

De flesta människor lever med en känsla av personlig otillräcklighet, eftersom de jämför sig själva med andra som har en bra egoistisk framtoning, eller mask, som de visar upp för världen. Men du är du och du har inget annat val än att leva med det, och för att göra det på ett bra sätt måste du acceptera dig själv precis som du är. Vem du är som människa, med alla brister eller svagheter som du anser att du har, är ett val du gjorde för att lära dig de läxor som du ansåg att du behövde lära dig.

Och naturligtvis hjälper andra till med det här, och ni, i er tur, hjälper dem. Mänskligheten är på en gemensam resa till uppvaknandet. Om du väljer att arbeta ensam, utan att samarbeta – oavsett vilket skäl du använder för att rättfärdiga det – väljer du att inte vakna upp just nu, och utestänger eller gömmer dig från den Kärlek som väntar med oändligt tålamod på att få komma in till dig, när du tillåter den att göra så.

Att döma sig själv som på något sätt ovärdig Kärlek, är ett val du gör för att gömma dig för Den, och det verkar sedan bekräfta att känslan av ovärdighet är riktig, även om Den alltid är med dig. Du måste släppa alla negativa omdömen om dig själv eller, om du föredrar det, överlämna dig till den Kärlek som alltid finns där för dig.

Eftersom du har dömt dig själv negativt under så lång tid, har det blivit en ingrodd vana för dig – speciellt om du har sagt eller gjort saker för att bevisa att det är sant – och då är det svårt till en början att överlämna sig till Kärleken i stället för att gömma sig för Den. Det verkar som om inget du gör förändrar situationen. Och det är naturligtvis sant. Du kan inte förändra situationen, därför att det inte finns någon situation att förändra, det finns bara Kärlek, och det är Du.

Vad du kan förändra är dina övertygelser och de beteenden och attityder som kommer från dem. Dina övertygelser kommer från egot. Kärleken har inga övertygelser för Den vet, Den känner Sig Själv, vilket är Verkligheten.

Avslutningsvis, käre Steve, bestäm dig i varje ögonblick för att acceptera dig själv precis som du är, utan att försöka räkna ut hur du ska göra det, och fråga dig själv: ”Om Gud älskar mig villkorslöst, vilket Han säkert gör, är det då inte förmätet av mig att inte göra detsamma?”

Du är bra, du är Kärlek – acceptera den sanningen och erbjud den till alla, speciellt till dig själv, och bestäm dig sedan för att känna Den. Den är ömtålig, mild, fridfull, kravlös, mjuk och välkomnande. Återgälda Dess välkomnande.

Sänder dig ett överflöd av Kärlek, Saul.

Översättning Ulla Krogh – www.st-germain.se