Saul via John Smallman, 4 oktober

56

Saul via John Smallman, 4 oktober 2015

Sananda 5 oktober 2015

Din riktiga och oföränderlig natur är som ett med Gud.

2015/10/04 av John Smallman

 

Vi har ofta talat om den kritiska punkten, den tidpunkt då tillräckligt många människor, som för närvarande har inkarnerat på jorden, skulle på ett effektivt sätt börja ändra attityd och balans från konflikter och brist på tillit till kärlek så att ert uppvaknande kan inträffa. Tidigare har vi antagit att det ögonblicket var mycket nära; nu är det så nära att ni kan nå ut och få det att hända! Trots kaos och förvirring i världen med uppenbar omfattande korruption i maktens korridorer. Svek som förekommer inom många områden leder till en minskad tillit till varandra (särskilt inom politiken) och pågående helt onödiga krig. Allt är i själva verket helt i enlighet med den gudomliga tidsplanen för mänsklighetens förestående uppvaknande!

 

Vad som nu händer är att till allas åsyn öppna upp mänsklighetens kollektivt begravda och förnekade skuggsida samt acceptera och integrera den. För mänskligheten är det chockerande! Ett mycket stort antal av er är antingen omedvetna om vidden av denna skugga eller skyller det – det vill säga projicerar det på andra människor, kulturer, etniska grupper och nationer – för lidandet i världen. Det är förnekandet av denna aspekt, oviljan titta på det och älska det, som under har lett eoner till så mycket lidande för så många.

 

Som modern psykologi har förstått, (till stor del som ett resultat av det arbete som Carl Gustav Jung utförde), har skuggsidan blivit erkänd och accepterad så att den ska kunna integreras i helheten av antingen en individ eller mänskligheten i stort, vilket måste göras för att göra det möjligt för en sund mental hälsa. (Se Wikipedia för mer information om skuggsidan: https://en.wikipedia.org/wiki/Shadow_%28psychology%29).

 

Det är mänsklighetens största icke erkända eller förnekade skuggsida, som ofta är den mest kreativa aspekten, när den är helt integrerad, som har gjort det så svårt för mänskligheten att utvecklas andligen. När du för dig själv gömmer eller förnekar aspekter, som du fruktar är onda, destruktiva eller bara i allmänhet oacceptabla förbrukas enorma mängder psykisk energi. Men varje aspekt av en människa har ett gudomligt syfte, en avsikt att hjälpa själen att utvecklas eller flyttas framåt längs den andliga vägen som den i förväg har valt att följa i denna inkarnation. Följaktligen varje aspekt av en individ måste erkännas och kärleksfullt integreras i helheten innan uppvaknandet kan förekomma.

 

Men de flesta av era kulturella, sociala och religiösa organisationer och föreställningar, som de klamrar sig fast vid, har under eoner skapat synsätt på personliga beteenden i syfte att fastställa vad de ser som en acceptabel form, som alla dess medlemmar måste uppfylla så att de, eliten eller aristokratin, kan styra dig och använda dig till att genomföra sina egna dolda agendor. De har i själva verket försökt krossa dina gudomligt givna kreativa talanger genom att ställa upp mycket smala uppförandenormer, som du var tvungen att följa om du skulle accepteras av samhället i vilket du föddes.

 

Du föddes fri eftersom du skapades fri av Gud, men det verkar inte vara fallet när du har kämpat för att passa in i sociala, religiösa eller kulturella system som upprättades för att göra illusionen av separation verklig. Att känna sig ensam, i en främmande och hotfull miljö, då är det vettigt att försöka anpassa ”normerna” i det samhälle, som du befinner dig i, särskilt som barn när du är beroende av andra för de grundläggande behoven för ditt liv.

 

Enligt berättelsen har Gud bara en son och vid tidpunkten för sin skapelse fick han alla Guds egenskaper. Att en son valde att uppleva separation från Gud, den gudomliga källa av kärlek i vilken hela skapelsen hålls kärleksfullt och omfamnade utan avbrott i all evighet. Separation från Gud är omöjligt, men Sonens gudagivna makt gjorde det möjligt för honom att bygga en illusorisk miljö, som verkade mycket verklig för alla individer, både manliga och kvinnliga, i vilken han delade sig för att uppleva drömmen av separation. Separation skapar genom sin natur motsättningar mot varandra i ett ändlöst sökande efter vad som uppenbarligen förlorats. . . Kärlek.

 

Det separerade tillstånd som människor upplever, om det verkligen erkänns och undersöks, är ganska skrämmande. Ni skapades som ett med Gud som sin ende son – eller hennes enda dotter om du föredrar – att i all evighet njuta av en extatisk existens i hans kärleksfulla famn. Det finns ingen annanstans där ett förnimmande medvetande kan existera eftersom det är en oskiljaktig del av Gud, för evigt ett med honom. Men illusionen konstruerades och för dem som upplever tillvaron i det, verkar det helt rätt. Separation från er källa är en skrämmande tanke, eftersom skild från det finns det inget liv.

 

Din riktiga och oföränderlig natur är, som ett med Gud och du har svaga minnen av detta tillstånd, med oändlig kärlek omfamnande dig, hedrande dig, respekterande dig, alltid accepterande dig, alltid, i all evighet. Följaktligen genom jämförelse (även om det inte finns någon meningsfull jämförelse här!) av Illusionen, i den värld du upplever livet som människa saknas alla aspekterna i alla avseenden. Det är inte konstigt, därför att ni har denna underliggande känsla av terror, eftersom verkligheten till synes har gått förlorad och ersatts med en mycket osäker miljö där ditt liv varar bara en mycket kort tid och följs sedan av permanent död.

 

Att skapas i och för evigt liv och sedan ha ett liv reducerat till ett ögonblick eller två är ett totalt skrämmande koncept! Och hur skulle det inte vara det? Du fick allt, illusionen tog till synes allt ifrån dig, så att du är ensam, övergiven och bara döden att se fram emot. Det verkar som om du hade flyttat, från ett tillstånd av oändlig kärlek och evig glädje till oundviklig utrotning.

 

I samma ögonblick, som den skenbara separationen inträffade, skapade din kärleksfulle Fader omedelbart förutsättningen för vägen ut ur illusionen. . . frälsning. Illusionen är en plats för förvirring och kaos, ett fängelse där du ofta har problem med isolering, en känsla av intensiv ensamhet. Eftersom det är overkligt eller bara en slöja eller kappa, som verkar skilja dig från Gud, minnen av verkligheten sippra igenom den för att påminna dig om att det någonstans finns en intensiv förundran och skönhet där du verkligen hör hemma och dessa minnen är din frälsning.

 

Allt fler av er känner och kommer ihåg dessa minnen vilket nu leder er att söka vägen ut ur det inneslutande fängelse som är illusionen. Under eoner har många heliga – och ni är verkligen alla heliga – besökt er och berättat sanningen om er situation och visat er vägen hem, men förtrogenheten av illusionen, trots det lidande och känsla av övergivenhet det ger, verkar ge er trygghet. Att förflytta sig ut ur denna trygga illusion in i något obekant verkar vara ett mycket farligt steg att ta och så håller ni fast vid illusionen i ett fåfängt hopp om att saker och ting ska bli bättre. Det blir det inte.

 

Äntligen inser många av er detta. Det enda illusionen någonsin kan ge är ett konstant kaos och förvirring. Ni upptäcker att i själva verket är alla ett och efter uppvaknandet är sättet att lösa det att återvända hem till verkligheten, att praktisera ömsesidig kärlek mot varandra utan undantag i varje ögonblick, som så många kloka och kärleksfulla lärare har visat dig genom historien.

 

Många av er nu gör detta och dina kärleksfulla avsikter och aktiviteter har fört ögonblicket av ditt uppvaknande retsamt nära. Fortsätt att förnya dina kärleksfulla avsikter när du tänker på dem under dagen och få det att hända.

 

Med så mycket kärlek, Saul.

 

Översättning: Lars Bergenrup – www.st-germain.se

 

https://johnsmallman.wordpress.com

Du gillar kanske också...