Kärleken förlåter alla fel.

2016/02/07 av John Smallman

Sauls Audio blogg, söndag 7, februari. Mänskligheten är vid den kritiska punkten. Det är den punkt där balansen mellan negativa och positiva, eller mer realistiskt, punkten där rädsla och kärlek vänder. Under eoner har mänskligheten levt i skräck som i själva verket är en projicering av en egoistisk självfascination som blockerar kärlekens ljus. Kärleken är en skapelse av oändliga energifält där allt som någonsin skapats eller kommer att skapas har sin eviga existens, den finns ingen annanstans! Rädslan är bara en slöja som ni har hängt upp mellan er och det oändliga ljuset, och placerat er i skuggan. Att vara i skuggan är fruktansvärt eftersom ljuset är Gud, Livet, och Hans kärleksfulla famn utan vilken ingenting kan existera ens för ett ögonblick. När ni är rädda, i skuggan, i mörker, inbillar ni er att monster kan angripa och döda er, och fantasin är mycket kraftfull. Ni tror att i mörkret, bristen på ljus, även om det är overkligt, att ni då måste bygga värn för att skydda er, vilket bidrar till mörker och er känsla av rädsla.

Att vara separerad från Källan innebar att glida in under den imaginära slöjan och förlora verklighetsuppfattningen. Från det ögonblicket har ni försökt att hitta vägen tillbaka. Men ni kände er skyldiga för separationen från Källan och fruktade att ni inte skulle tillåtas att återvända. Ni etablerade sedan många auktoritära organ som kokade ihop flera ritualer för att lugna er och för att kunna försona er med Gud, som ni trodde hade blivit allvarligt kränkt.

Men Gud är kärlek och kärlek kan inte bli förolämpad. Kärlek ger av sig själv obegränsat, evigt, och villkorslöst, det är dess natur, och eftersom ni också är kärlek – kom ihåg, det är allt som finns! – alltså även ni. Men slöjan har dolt sanningen, ljuset, kärleken som är Gud, från er. Och eftersom ni själva orsakat separationen från Källan är ni fyllda med skuld och rädsla.

Gud visste att skulle hända när ni valde att vara i separation från Honom, men Han visade omedelbart vägen hem. Vägen hem är er oförstörbara anknytning till Gud genom den Helige Ande. Den Helige Ande är den tysta inre rösten, den intuitiva känslan som ger kloka förslag och ger råd till er när ni är tysta och öppna för dem, förslag om hur man ska hantera frågor som rör er eller nära och kära, eller hur ni lämpligast svarar någon under ett samtal.

Den Helige Ande är alltid med er redo att erbjuda vägledning. Men ni bortser ofta från det eller avfärdar de förslag ni får eftersom de inte är i linje med dem som era egon erbjuder som ofta förefaller mer attraktiva just då, eftersom det verkar som att de kommer att ge er personliga fördelar – till exempel tillfredsställelsen av att se någon göra fel eller vinna en argumentation – men senare kan ni ångra det ni sagt när ni förstår att det har orsakat skador i en relation.

Den Helige Ande råder er alltid att älska, att acceptera och förlåta andra, oavsett situation, eftersom alla är Ett och vad ni gör mot andra, gör ni mot er själva. Om ni känner er älskade, accepterade och förlåtna gör det er lyckliga. Guds vilja för er är evig lycka, och den Helige Ande är er personliga kommunikation med Honom. Hans råd guidar er alltid mot fred och lycka, men era egon njuter av konflikter och vägleder er till dem. Om ni följer den Helige Andes ledning kommer det att ge er lugn och belåtenhet, om ni följer egots ledning uppstår stress, rädsla och besvikelse.

Att ofta följa egots ledning kommer att göra att ni känner er otillräckliga, av ringa betydelse, eller rädda, känslor som egot hjärtligt uppmuntrar, och ni tror att ni ”står upp för er själva” genom att angripa andra eller genom att försvara er mot dem, för att det är något er ära kräver.

Uppriktigt, andras åsikter om er är inget att bry sig om. Det viktiga är era egna ärliga åsikter där ni medger era fel och brister likaväl som ni är vänliga och generösa. Sedan, efter att ha tittat på er rättvist och ärligt, förlåt er själva för eventuella tankar, ord eller handlingar som ni har haft och som ni tycker har varit kärlekslösa. Som människa är det omöjligt att inte göra misstag. Det är genom misstagen ni lär er att växa andligt.

I de flesta mänskliga kulturer straffar man ofta barn, i stället för att kärleksfullt visa dem att de har gjort fel och sedan visa dem hur man rättar till dem. Resultatet blir att ni växer upp i rädsla för att göra fel, men ni fortsätter ändå att göra dem och sedan försöker ni förneka dem eller skyller dem på andra. (Ni ser ofta små barn göra så!) Det är mycket stressande.

Nu, som vuxna, kan ni reflektera över livet, och när ni gör det ser ni att ni blivit orättvist behandlade, men så var det för alla andra också, särskilt för era föräldrar och andra äldre! Inse att det är ofrånkomligt att en persons behov av att skylla ifrån sig och fylla andra med skam, är för att slippa bli medveten om sina egna skamliga misstag genom att förneka dem, eller skylla dem på andra.

När ni ser att alla kämpar med liknande frågor om självkänsla och egenvärde då kan ni börja förlåta, först er själva, sedan andra. När ni verkligen förlåter någon som begått ett fel, i motsats till att motvilligt acceptera det och samtidigt skylla på någon annan, kommer ni att känna er mer tillfreds och mindre benägna att döma eller skylla på någon, antingen på er själva eller på andra. Då kommer medvetenheten att uppstå och ni tycker om att avstå från att döma, eftersom kärlek och förlåtelse ger er tillfredsställelse och självacceptans som inte försvinner även när ni gör misstag, och ni upptäcker att ni kan förlåta er själva omedelbart.

Det är otroligt befriande att erkänna för sig själv att ni har gjort misstag, eftersom förnekelse eller att försöka rättfärdiga dem tar enorma mängder er energi, vilket gör er dränerade, deprimerade, och upplever starka brister i självkänslan. Det finns också stor rädsla för att era misstag kommer att upptäckas – det hände nog ofta under barndomen – och ni kommer att skämmas. Varje försök att dra skam över någon, även om det känns tillfredsställande just då, kommer tillbaka för att hemsöka er antingen i att ni själva skäms, eller genom skuld när ni inser det, och så småningom kommer ni att förstå hur kärlekslöst det är.

Om någon felar och det verkligen är av stor betydelse för er, försök att försiktigt och lugnt uppmärksamma personen på det och om möjligt erbjud er att hjälpa till att korrigera det. Det är kärleksfull beteende som kan förvandla fiender till vänner, och det kommer att ge er en välförtjänt medvetenhet om er egen goda och kärleksfulla natur. Medvetenhet om er egen naturliga godhet ger er ny energi och motivationen att fortsätta er verksamhet från ert gudomliga centrum där godheten bor.

Ni alla har makten att förändra världen genom att förändra er själva, och många gör nu detta genom dagliga avsikter att bara vara kärleksfulla. Ibland misslyckas de, men de inser det snabbt och förnyar sin avsikt, eftersom de förlåter sig själva för eventuella tillfälliga fel.

De viktigaste lärdomar som presenteras för er under era jordiska liv är att misstag görs och behöver bli förlåtna. Om ni väljer att inte förlåta kommer ni att bli uppätna av harm och bitterhet, sedan kommer det att gå upp för er att ni behandlas orättvist och ni kommer att tendera att fara ut mot andra, vilket ytterligare kommer att förstärka dessa känslor.

Kärleken förlåter alltid fel, i själva verket har den överseende med dem eftersom de är overkliga, bara en del av illusionen. Bara Kärlek är verklig! Och i den Gudomliga Sanningen ska ni glädjas! Bara Kärlek är Verklig, ni är varje kärlek – för närvarande inkarnerade på jorden som människor – och Kärlek är oändlig självkärlek. Det är Gud, Källan, Ändlös Kärlek är dess uppkomst, den är sig själv och alla ni, utan undantag.

Med så mycket kärlek, Saul.

Översättning: Margareta och Hans Jonåker