Söndagsmeditation kl 21.00 via Eva-Lena Johansson, 25 september

meditationsbild1

Ormen

 

Stranden ligger öde och tom. Vågorna skvalpar mot stranden. Skymningen nalkas men luften är varm och solen värmer fortfarande, när den håller på att gå ner i havet, Fåglar hörs ropa till varandra på fåglars vis och en fisk hörs i vattnet när den når vattenytan.

 

Ljus börjar synas vid horisonten. Det är fullt med båtar, som ligger på rad där ute. Jag står stilla och känner den ljumma luften mot mitt ansikte. Världen har stannat. Naturen håller andan. Vad är det jag väntar på? Jag vet det inte själv.

 

Plötsligt hörs ett sorl. Det är ett ljud, som överröstar ljudet från båtarna långt där ute. Någonting jättelikt rör sig i vattnet. Ett djur eller någon annan varelse piskar upp den lugna vattenytan så skummet yr. Jag tittar häpet ut över vattnet och ser ett djur, som ser ut som en jättelik orm.

 

Den närmar sig platsen där jag står vid strandkanten och jag ryggar tillbaka en smula. Den närmar sig alltmer och när den är helt nära reser den sig upp, så att jag kan se in i dess ansikte. Den väser lite och jag ser ormens kluvna tunga. Jag borde ha varit förlamad av skräck men sådana känslor har på något sätt helt lämnat mig.

 

Jag står stilla och väntar på vad den har att säga. Den gungar fram och tillbaka och dess huvud vaggar lite från sida till sida. Plötsligt tar den till orda.

 

Människobarn! säger den. I en del av verkligheten uppfattar du mig inte alls. Du är hänförd över den vackra kvällen och de nästan magiska ljusen där ute. På ett annat undermedvetet plan möter du mig, ormen, som är en del av världens öde. Just nu på denna plats vid vårt möte här och nu börjar växlingen till en ny tidsålder.

 

Jag representerar det undermedvetna, mänsklighetens gemensamma öde och vi växlar nu in på ett nytt spår som aldrig funnits. Människor av god vilja följer från och med nu den av mig upptrampade stig, som slingrar sig in i en ny värld på ett högre plan än den gamla.

 

Ni människobarn ser denna nya värld och jag ringlar före er, så att ni undviker att falla. Ni ska bara gå framåt! Titta inte bakåt på de skuggor, som försöker hålla er fast i den falska illusion, som ni levt i! De varelser, som inte vill att ni ska gå, kan inte hindra er bara ni håller fokus på mig, när ni går genom porten till den nya världen.

 

Var inte rädda! Ni ska inte vara rädda för det okända men skynda er nu! Jag beskyddar er och avvärjer alla faror som dyker upp, när ni tar era modiga steg framåt och lämnar en illusorisk, konstlad värld bakom er.

 

Jag tittar ut över havet. Mörkret har sänkt sig helt och hållet och jag ser ljusen där ute ännu tydligare. Jag börjar känna mig lite frusen och beslutar mig för att gå hem men känslan av att någonting hänt, som jag inte riktigt är medveten om, ligger kvar.

 

 

 

 

 

All lycka till dig!

 

Jag heter Eva-Lena och har lämnat min arbetskarriär som lärare bakom mig. Kanalerna som en gång stängts har återigen öppnats för mig och jag får skrifter intuitivt. Söndagsmeditationerna på denna sida är budskap jag kontinuerligt får för att förmedla till er.

Om ni är intresserade av vad jag tidigare intuitivt har skrivit har jag givit ut böckerna Den tidlösa tidens tid och Nyckeln till Lyckans Labyrint

 

Önskar du kontakta mig för att fråga något, tala om vad du tycker om meditationstexten eller köpa en bok så kan du kontakta mig på min e-mailadress evalena47@gmail.com

 

 

den-tidlosa-tidens-tidnyckeln-till-lyckans-labyrint

 

 

 

 

 

Du gillar kanske också...