Universella Modern via Linda Dillon, 2 januari 2021
Universella Modern via Linda Dillon
2 januari 2021
Hälsningar, JAG ÄR Maria, JAG ÄR Gudomlig Moder, Moder till En, Moder till Alla och verkligen, söta änglar, Moder till er, älskade barn av mitt hjärta, av min essens, av min varelse. Och ja, jag välkomnar er, i er tid och i min, till denna tid av nya begynnelser, till denna tid av återuppståndelse, till denna tid av uppstigning, till denna tid av fullbordan och återstart … till vilken jag säger halleluja! För har det inte varit en lång resa, tidvis fylld med munterhet och glädje, och tidvis fylld med desperation och illusionen av separation?
Och allra först. Mina älskade barn, skulle jag vilja tacka er för den 12-12 meditation ni gör, och fortsätter att göra, för ni har ingen aning om hur kraftfullt det är och vad som åstadkoms när ni gör det. Men det är inte därför jag kommer idag. Jag kom, återigen, för att tala med er om, ja, detta år 2021, om en ny begynnelse. Men låt oss tala om det … ha inte alltid så bråttom. Det är så viktigt att ni smakar på och njuter av era upplevelsers nektar, vare sig ni kategoriserat dem som sorgliga, eller tragiska, glädjefyllda eller uppfyllda, eller inte. I varje ögonblick av er, och min, oändliga, eviga existens, finns varandets sötma.
Nu uppmuntrar jag er ofta, alltid, att inte bara hålla ett öga på horisonten, utan att se bortom horisonten, att ha tillit och veta, i ert oändliga, eviga varande, vad som ligger framför er. Inte för att ni kommer att leva där, men för att ni ska styra er själva och dem som följer er mot den horisonten och bortom.
Detta år, 2021, är ett år av övergång. Ja, av nya begynnelser … men låt mig tala om detta. Ofta, nästan alltid, när jag talat med er har ni sagt till mig, ”Moder, åt vilket håll ska jag vända mig? Hur vet jag åt vilket håll jag ska gå?” Och jag har givit råd, väglett, och jag har bett, och jag har sagt, men jag har aldrig åsidosatt er fria vilja. Men jag har alltid sagt, ”Det är så enkelt … känns det som kärlek? Känns orden, personerna, handlingarna, energin … känns de som kärlek?
Nu har jag väglett er och jag har detta senaste år hållit er i min paus, för att ni ska återanknyta … inte till det som är av värde för mig, för oss, utan till det som är av värde för er. Att återupptäcka, att återförankra, att återuppvakna, inte bara till ert hjärtas djupaste längtan, utan till sanningen och essensen i ert hjärta. Så nu expanderar ni, ni lämnar inte detta senaste år eller de senaste två hundratusen miljoner åren bakom er, utan bygger på det.
Ert nästa steg, älskade, är inte ”känns det som kärlek” … Jag frågar er, ”Är ni kärleken? Är ni, i er essens, i ert uttryck, i era upplevelser fram och tillbaka, är ni kärleken?” Och får jag fråga, ”Om inte, varför är ni det inte? Varför, i vilken som helst sfär, eller verklighet, dimension, eller universum, varför skulle ni stå tillbaka och förneka essensen av den ni är?” Det är den fria viljans val. Det är gåvan jag givit er, inte bara för att jag hedrar er, jag respekterar er, jag litar på er, jag känner er, utan för att jag känner och litar på mig själv och ni är av mig. Hur skulle det kunna vara på något annat sätt? Så, då ni går framåt i denna övergångstid, i denna tid av massiv upptändning, frågar jag er, ”Är ni kärleken?” Många gånger under detta år och de kommande årtusendena, men särskilt detta årtionde, ska jag vända mig till er och påminna er och jag ska återigen fråga, ”Är ni kärleken?”
Vad har hänt i världen, i denna värld ni bebor tillsammans med min söta dotter GiAnna? Och ja, vi kan använda Förenta Staterna eller västvärlden som exempel … splittringen, känslan av självrättfärdigande, av rättighet, av dömande har djupnat, splittringen har djupnat. Och det är orsaken till att jag flödat över er, var och en, med massiva intonationer och möjligheter, energier ni aldrig känt dess like av. Tidigare kunde inte era kroppar hålla denna nivå av ljus, denna nivå av kärlek. Men den där känslan av att en har rätt och en har fel, en är korrekt och en är inkorrekt … jag för er, jag för denna planet till en plats av enhetsmedvetande, till en plats av Kristusmedvetande, till en plats av kärlek, som ni lever, andas, förkroppsligande kärlek och det kan inte och kommer inte att inkludera en känsla av separation, av illusion. Det finns ingen plats för det … inte i min verklighet, och barn, inte i er.
När ni är förkroppsligandet av kärlek finns det ingen önskan att vara separerad; ingen önskan att vara över eller under; det finns ingen önskan för reprimander, eller bestraffning, eller dömande … bara för försoning, för gemenskap – mänsklig och gudomlig. Hur får ni till detta? Med den djupaste ödmjukhet; med den bredaste tacksamhet; med det mest praktiska användandet av medkänsla … inte för att ni vet bättre, utan för att ni älskar.
Alltför ofta hör jag, ”De förstår inte, de vet inte, de vet egentligen inte.” När ni upptäcker en drunknande människa, står ni då där och kritiserar dem för att de inte lärt sig simma? Eller sträcker ni ut en hand, er arm, åran, för att ta dem till en trygg plats; för att svepa in dem i filten, handduken, av kärlek; för att föra dem till stranden, lagunen, där de kan vila?
Några av er kommer att säga, ”Åh nej! Inte övergång, ingen mer övergång!” Kära hjärtan, låt mig säga det mycket tydligt … övergång innebär inte försening, på samma sätt som kärlek inte innebär tillåtelse. Ni är förankrarna, inte bara av vårt nya paradigm utan av ert. Gaias nya nätverk har varit intakt en tid nu; ert nya gyllene nätverk är intakt och har varit så ett tag. Nu ska vi elda på det. Och vet, söta ni, det här är inte bara ett glödande kol, det här är passionen i att vara kärleken, det är upphetsningen av … vi har lärt oss, vi har integrerat, vi har förankrat detta ökända ord. Och i och med den förankringen, söta änglar av ljus, är ni fria att flyga. Om det finns en förväntan i hela mitt omniversum så är det att ni kommer att flyga nu. Ni är inte fast på marken … det har ni aldrig varit. Den största delen av min paus var för att ni skulle minnas hur man flyger, för att ni skulle minnas att ni har vingar och att ni kan sväva. Och i detta, med fötterna på marken, ert hjärta anslutet till Gaia och till mig, att ni kommer att sväva. Och med perspektivet hos en örn och en sparv kommer ni att skapa … inte en värld för mig, utan en värld för oss.
När jag säger ”oss”, ja, då inkluderar jag mig själv. Jag inkluderar de många mästare som har och är på väg att återvända, jag inkluderar era stjärn-bröder och systrar. Jag inkluderar de ni tycker har varit arroganta och de som levt i förtvivlan. Jag inkluderar, och därför inkluderar ni, alla varelser, vare sig det är en elefant eller en val, ja, till och med en haj, eller en spindel. Alla är lika välkomna; det har aldrig funnits någon hackordning. Jag har skapat och Gaia har skapat en plats där mina änglar kan leka. Så, med den känslan av oändlig glädje, med alla verktyg vi givit er, vad väljer ni att skapa? Jag säger det med ett mycket brett perspektiv, Nya Jorden skapad av Nya Gaianer. Men åter, vad betyder det här för er? Jag gör det inte, jag kommer inte att diktera detta. Men en sak ska jag säga, det betyder inte att ni ska springa hit och dit, snurra omkring. Och det betyder inte att ni ska sitta på er bak. Det betyder att ni ska ta fokuserad kärlek, använda koderna, sända och frambringa, på påtagliga och icke påtagliga sätt, vad ert oändliga hjärta önskar.
Nu talar jag om övergång eftersom övergång är en anpassningsfas; det är inte en tid för inaktivitet, för att vara tydlig … jag har utfärdat så många stridssignaler till handling – ni måste ha hört någon av dem. Så det här handlar inte om att vänta, utan om att gå till fokuserad, laserskarp handling som är i total linje med inte bara oss, utan med er.
Om ni är konstnärer och målar på duk, kanske himlens duk, så väljer ni inte att göra hjärnkirurgi till er skapelse. Var tydliga, gå tillbaka, återanslut, det är vad jag säger er … återanslut till vad ni värderade och kom till kännedom om i den pausen, och för sedan fram det. Och gör detta, inte bara individuellt, utan som en cirkel av kärlek, som mina implementerare, som mitt hjärtas söta älskade.
Så, i övergången kommer det att finnas gupp. Men, i alla fall, tänk på det så här … ni ritar ett nytt hus, kanske ett nytt palats. Ni kanske faktiskt ritar ett familjesäte, och ni har ritningarna, ni har beställt stenen, virket, fackverken, cementen. Och då blir det kanske en försening i leveransen. Säger ni, ”Tja, glöm det, jag ska inte bygga mitt palats?” Nej. Och arbetarna kanske inte dyker upp en dag och ni säger, ”Tja, så var det med det. Jag kan inte göra detta!” Nej. Därför att ni utövar, visar, illustrerar tålamod och förtänksamhet och glädje. ”Åh. Leveransen kom inte. Idag kanske jag bara kan andas luft och solsken och sända kärlek till krigshärjade områden medan de finner frid,” Det betyder inte att ni ger upp. Det betyder att ni håller balansen och briljansen och den stilla punkten, och flytet. Och ni gör detta å era egna, er familjs, er själsfamiljs och allas vägnar.
Ja, ni har detta talesätt som vi antagit … gör det bara! Jag skulle tillägga ”på med säkerhetsbältet och gör det.” Se inte tillbaka. Nej, när jag säger till er att återansluta till vad ni funnit ut under pausen, är det återanslutning till ert hjärta, inte att titta tillbaka och återuppväcka gamla sorger, gamla mönster, gamla beteenden. Det är redan gjort. Det finns inte plats för det och de som försöker hålla fast vid det kommer att bli mycket djupt besvikna.
Detta är den nya begynnelsen. Detta är er Nya Jord och min Nya Jord och, söta änglar av ljus, ni är redo. Ni säger till mig, ”Moder, jag är inte säker. Jag har försökt tidigare. Jag vet inte om jag har kvar styrkan eller självförtroendet.” Vänd er till mig, vänd er till de mäktiga, vänd er till de väktaränglar jag skänkte er för eoner sedan. Vänd er till er stjärnfamilj. Vänd er till varandra. Nyckeln till att vara förkroppsligandet av kärlek är att inte bara sträcka ut era hjärtan utan också era händer … inte i tomma gester men på sätt som är vänliga och stöttande och respektfulla, respektfulla mot andra människors val. Så när ni sträcker ut er hand och ert hjärta och personen säger, ”Tack, men nu måste jag gå på denna andra väg”, blir ni inte kränkta, ni är bemyndigade, och ni är glada att de vet i vilken riktning de måste gå.
Försoning innebär inte att alla lever i samma kvarter, i samma stad, samma stat, i samma land. Det betyder att man firar olikheterna. Varför tror ni att jag hela tiden skapar? Jag kopierar inte bara … jag skapar det nya. Och det är ert nästa steg. Och jag är med er varje steg på vägen. Det är spännande när ni bygger ett nytt palats.
Så, fortsätt söta änglar, fortsätt med tillförsikt, med ödmjukhet, och med omätlig glädje. Gå med min kärlek och gå, söta änglar, inte bara i frid utan skapa frid på alla sätt ni kan.
Farväl.
Channeled by Linda Dillon
©2020 Council of Love, Inc.
https://counciloflove.com
Översättning: Markku
