Andrew och Anna av Magdalena via Galaxygirl, 11 maj 2020

Andrew och Anna av Magdalena via Galaxygirl

11 maj 2020

Hej, jag är Andrew av Magdalena. Jag talar med mina medresenärer i Magdalena-Ordern. Vi är många som svurit en ed på att tjäna Modern och att bemästra alkemistiska övningar och konster i de gudomliga mysterieskolorna. Vi har rest vitt och brett, vi är erfarna följare av vägen, som ni, medresenärer som just nu är förkroppsligade på Gaia. Gaia går genom en massiv omvandling för närvarande, vilket ni vet och upplever. Vi var också förkroppsligade i en tid av massiv övergång och förändring då det Romerska Riket obevekligt marscherade på, det var en extremt prövande tid leva genom. (Jag ser byar brinna, erövring, ändlösa rader av marscherande soldater på kullerstensvägar). Vi har alla haft våra egna upplevelser av död och förlust, men också av liv och återfödsel, av personlig frid mitt i en tragedi. Det är förmågan hos en mästare att odla en inre trädgård av extrem salighet och inre frid. Det är bara de som gjort arbetet på djupet som kan nå en sådan hög vibration medan de är i fysisk form. Vi ser att detta börjar bli sant för många av er. Vi ser glädje i ert detta nu, mitt i all den nuvarande globala osäkerheten och vi applåderar er. Vi firar er, kära vänner i form. Vi firar er denna dag.

Vi Magdalenor är en enkel, fridfull order. Vi levde enkelt, vi åt bara det som växte på Moderns rikliga fält. Män och kvinnor var lika omhuldade, roller i styret var delade, liksom plikter. Kärlek var mogen i våra samhällen. Barnen skulle omhuldas av alla. Sådan enkel frikostighet och alla goda ting ser vi i er mycket nära framtid. Vi vill vidarebefordra dessa bilder av hopp, för vi vet också hur det var att vara jagad, att vara i mellanrummet från brist till överflöd. En stor del av våra liv spenderades dolda i hemlighet. Vi kände till de alkemistiska knepen att hålla oss gömda, under Romarnas radar av spanande ögon, deras spioner fanns överallt. Det var väldigt likt er store-bror-ser-dig situation. Öron och ögon fanns överallt, i väggarna tyckte vi ibland. Vi kunde kalla på elementen och hölja våra byar i dimma. Vi kunde bli osynliga genom att beslöja våra omgivande energifält. Med sådana krafter följer ett stort ansvar. Det fick inte missbrukas, så mysterieskolorna var mycket viktiga för att hålla de Kristnade och Sofia koderna levande, där vi alla kunde odla vårt inre mästarskap mer fullt ut och totalt. Många av oss tog tystnadslöften för att odla dessa energier till fullo. Vi är förtjusta över att se att de Ley-linjer som vi hjälpte till att odla nu brummar fint. Gaia är levande med ljus. Från vår utsiktspunkt tittar vi med stora tårar av glädje. För vi ser att mycket av det arbete vi gjorde i gångna dagar slutligen bär frukt. Många av oss är förkroppsligade och om ni känner släktskap med oss kanske vi är förlängningar av er. (Jag ser en stor återförening av en hel by välkomna en trött resenär, en av deras egna, stort firande, stor glädje. Jag ser Yeshua omgiven av barn, många rop av glädje). Vi välkomnar er hem, kära vänner av vägen.

Jag är Andrew. I motsats till den allmänna uppfattningen, fanns det förstås lika många Magdalena män och vi var ryggraden i Magdalena samhället – medan kvinnorna var armar och ben och allt annat. (Det hörs mycket skratt och protester). Nej. Vi arbetade som en enhet. Denna jämlikhet, denna gudomliga inre cirkel av oändligheten som fortsätter, det är balansen som ska komma till Gaias folk på hennes form i detta nu. Gaia föds. Ni upplever och bevittnar födslovåndorna. Vi män odlade fälten, vi planterade säden. Kvinnorna födde det nya, precis som nu sker. Vi är förtjusta att se att familjen är mer i fokus i denna tid av er karantän. Vi uppmuntrar er att bygga era familjeband och enheter med stor avsikt. Barnen är Nya Gaias framtid. De vuxna är de framtida äldre av vägen. Många av oss kommer att återvända som spädbarn, ivriga att födas i det nya landet. Några av oss är de erfarna resenärer som just nu är förkroppsligade, ivriga att välkomnas hem. Jag är Andrew. Jag kanske ska ge kvinnorna en möjlighet att tala, även om jag är rädd för att det kan bli ett långt meddelande! (Skratt).

Jag är er Mormor Anna. Barn av mitt hjärta, jag ser er. Jag känner er. Jag älskar er. Jag är ni, för mitt genetiska arv är bräddat med ljus över hela Gaia. Jag levde ett så långt liv, jag fick många barn! Kristus dansar med Sofian, gudomlig förening. Det ser vi. Musiken spelar. Den nya jorden stiger upp. En ny dag gryr. Det förutspåddes på min tid, och det blir uppfyllt. Kristus fyr leder er hem. Men barn, det är det inre hemmet av den inre friden på den inre vägen. Det är en mycket liten dörr som bara ni kan passera genom. För det är dörren inom ert eget hjärta, en portal till de högre dimensionella sätten. Den är för liten för att sorg och rädsla ska rymmas där. Ni måste släppa av dem på vägen. Det finns bara plats för sann, rå, autentisk Kristnad form. Alla bördor måste släppas nu. Nu är stunden för tro, för frid, för förnyelse. För tillit, ja. Tillit för gudomligheten i förenad planering och gudomligt beskydd. Tillit och tro. Må de omge er som kläder av ljus.

Jag är er Mormor Anna. Jag talar för det gudomligt feminina i detta nu. Ni är alla mina dyra barn, för ni älskar ljuset. Jag ser det i era ögon, jag ser den gudomliga Modern titta genom er, titta ovanför er och titta överallt runt er som en mäktig glasklar diamantsköld, helt och hållet beskyddande er. Åkalla hennes beskydd. Bjud in alla universums välsignelser som redan erbjuds å era vägnar för att täcka er med ljus, med kärlek, med ljudsinne, med beskydd och med djup hjärt-healing.

Jag är Mormor Anna. Jag rör vid ert hjärta. Jag kysser era ögonbryn. Jag smeker er panna. Så där. Allt är bra. Ni är så älskade. Inte så mycket längre. Ljuset stiger. Gryningen är här. Verkligen. Det är en ny dag. Känn ljuset, känn koderna, dansa sansen, sjung sången av ny skapelse och var i frid. Vi är Magdalenorna. Vi älskar er.

-galaxygirl

 

 

Översättning: Markku

You may also like...