Arkturierna via Suzanne Lie, 26 augusti, 2017

Arkturierna

via Suzanne Lie

26 augusti, 2017

”Att Påbörja era Övergångar”

Älskade familjemedlemmar som bär en jordfarkost, vi Arkturier talar till er inom detta NU, vi önskar påminna er om att ni är i färd med att påbörja er övergång. Eftersom det förekommer så många uttryck i att vara människa inom ert NU, önskar vi Arkturier dela med oss vad vi har sett från att ha observerat ert mod och er kreativitet.

Till att börja med så har många av er bemästrat konsten att förbli lugna och centrerade när ni får möta en stor övergång. Det är inte bara er yttre värld som allt snabbare håller på att förändras, utan även er fysiska kropp förändras alltmer.

Nåväl, dessa förändringar är vanligtvis inte uppenbara, eller ens kända, men djupt inombords håller många av er på att börja förnimma att någonting har skiftat. Eller så frågar ni er själva, ifall det kanske är något som har skiftat i ert dagliga liv?

Svaret är ”JA”, alla dessa komponenter i ert dagliga liv håller på att förändras. Dessa förändringar påbörjas, för er tredje/fjärde-dimensionella verklighet gällande Tid och Rum förändras till er femte-dimensionella verklighet gällande Här och NU.

Vi, de femte-dimensionella och bortom, komponenterna i ert sanna Multi-dimensionella Själv, observerar er utifrån våra femte-dimensionella Skepp och från våra femte-dimensionella Hem-världar. Ni förstår, inom vårt femte-dimensionella medvetande förekommer det INGEN tid och INGET rum som kan separera oss från er verklighets varseblivning.

Vissa av oss har till och med besökt er tredje/fjärde-dimensionella värld, vilket fick oss att i hög grad uppskatta ert mod och er uthållighet när ni står inför en stor transition. Vi inser att mänskligheten på vissa sätt har fått ett allt svårare liv alltsedan de fick höra om vår existens, för ”drömmarna” och de ”inre meddelanden” som de har fått ta emot under större delen av deras liv, håller nu på att avslöjas som sanningar och minnen. Dessa sanningar står så nära era hjärtan och sinnen, men ofta är de mycket fjärmade från era dagliga liv. Det är av denna anledning som vi allt oftare har besökt er i våra Skepp, såväl som i era drömmar och i er fantasi. Ja, fantasin genljuder till vår femte-dimensionella verklighets frekvens.

I själva verket är fantasin det språk som vi, er Galaktiska Familj, ständigt talar. Detta femte-dimensionella språk som ofta känns som ”bara min fantasi” i ert dagliga liv, sänds till er i en förpackning av Villkorslös Kärlek, för var och en av er att få ta emot och översätta på ett sätt som bäst passar ert trossystem.

Vi vill påminna er om att ert högre-dimensionella uttryck för medvetandet, såväl som era egna tankar och emotioner i allt högre grad håller på att bli femte-dimensionella. Ni kanske undrar varför en specifik tanke eller emotion plötsligt dyker upp i sinnet.

Vi ber er nu påbörja en vana av att noggrant lyssna till dessa slumpmässiga tankar, emotioner och det som ni kallar ”dagdrömmar”, eftersom denna information ofta är er första medvetna upplevelse av Ljusspråket.

Ljusspråket är ett femte-dimensionellt språk. Därför är detta språk inte längre bundet av tid/rum i den tredje/fjärde dimensionen, eftersom det varken förekommer tid eller rum inom Ljusspråket. Ljusspråket genljuder till HÄR inom NUET och tjänstgör som er portal till att få uppleva den femte dimensionen.

Vi önskar påminna er om att ni INTE behöver ”gå till” den femte dimensionen, för ni ÄR femte-dimensionella, precis såsom ni också genljuder till de sjätte, sjunde, åttonde och bortom. Men för många av er, så har ert medvetande blivit fängslat inne i er tredje-dimensionella farkost, som har varit den mänskliga farkosten alltsedan Lemuriens fall.

Det som hände under Lemuriens fall är att den storslagna inter-dimensionella kommunikation som fanns inneboende hos Lemurierna, gick förlorad tillsammans med deras hem-ö i Stilla Havet. I själva verket gick många av de Lemuriska människorna förlorade tillsammans med sin kontinent.

Men alltfler Lemurier tar beslutet att ta sig en jordfarkost inom detta NU, eftersom de kan se att det finns en möjlig verklighet som skulle kunna genljuda till den femte dimensionen, precis såsom Lemurierna genljöd till den femte dimensionen.

Nu när Gaia står i färd med att bli alltmer femte-dimensionell, börjar alltfler av er ha minnen från ert liv i Lemurien, av era telepatiska kommunikationer och av era Ljuskroppar, vilka ni förmådde förändra med er varje tanke.

Tillbaka i era liv i Lemurien, var ert språk ett av tonande och av en melodi och er syn baserade sig på ljus-mönster som böljade och förändrades. Det skulle vara mycket svårt för en ”människa av modern tid” att besöka Lemurien, eftersom man inte skulle kunna förstå vad Ljus-Vågorna betyder, inte heller skulle man kunna höra de toner som framkallas av varje levande träd, växt, sjö och regndroppe.

Hela Gaia talade då, och om ni kunde begripa Villkorslös Kärlek, så skulle ni kunna förstå hur ALLT liv talade till er via de mönster, toner och glimtar av bilder som blandas till bilder och toner.

Ni var helt sannolikt inte medvetna om att det var er förmåga att villkorslöst älska allt liv som tillät, och vägledde er till att varsebli Gaia på samma sätt som Gaia varseblev sitt planetariska själv.

Ja, precis som ni människor kan uppfatta er egen mänskliga kropp, så kan Gaia uppfatta Sin egen planetariska kropp. Vi bjuder in er till att meditera över att minnas era liv inom Lemurien, eftersom de var femte-dimensionella, precis såsom det liv som ni snart kommer att skapa och träda in i.

I och med att ni minns era tidigare liv av att ”leva som ETT med ALLT liv”, så kommer de 98% av er hjärna som har varit avstängd från er, börja komma tillbaka ”on line”.

Ni glömde bort dessa urgamla minnen på grund av de många liv på den tredje-dimensionella Jorden som ständigt var fyllda med att slåss mot något land eller knuffa ifrån er något slag av indoktrinering. Att gå ”tillbaka till era tidiga begynnelser” kommer i själva verket att hjälpa er att framskrida till ert ”nära förestående NU”. Mänskligheten har levt via upprepade cykler av födelse, erhålla makt, förlora sin makt och få uppleva döden. När ni börjar minnas era femte-dimensionella, tidlösa verkligheter, så kommer ni att återfå en underbar känsla av hopp och kontinuitet gällande allt liv.

Ni kommer att få känna denna kontinuitet inom allt liv, för ni börjar tillåta er själva att flöda in i de ständigt utvidgande energifält som ni kommer att förmå varsebli när de omger och flödar igenom och bortom allt liv.

En av de främsta orsakerna till att livet på Jorden har varit så svårt är att er varseblivning, som var rik och som barn var fylld av färg och fantasi, blev försvagad och ”inkonsekvent” i och med att ni blev fångna i de många utmaningarna av ”vardagslivet inom den tredje dimensionen”.

Lyckligtvis kan alltfler av er ”hitta tid” för att meditera, vara kreativa, skriva ner era drömmar och UTTRYCKA ER KREATIVITET. När ni uttrycker era inneboende uttryck för ert skapande, aktiverar ni neuroner och synapser i hjärnan, vilka nästintill har blivit slumrande på grund av bristfällig användning.

Som barn kunde ni fortfarande minnas er femte-dimensionella kreativitet. Många av er mindes ert femte-dimensionella själv. Men när ni ”växte upp” blev ni i allt högre grad bedömda av konceptet gällande ”auktoritetspersoner” som talade om för er att inte ”slösa bort er tid” med ert tokiga fantiserande.

Fokusera på läxorna, städa ditt rum, kom i tid till skolan, få bra betyg och alla de andra delarna i verkligheten som ni fick höra att ni måste göra. När ni fortsatte ”växa upp” fanns det alltfler saker som någon annan talade om för er att ni MÅSTE göra.

Slutligen, blev ”göra” samma sak som ”duga” och någon annan brukade ”gradera” er gällande er kreativitet. ”Var det tillräckligt bra för att ”de” skulle gilla det? brukade ni fråga er själva. Och varje gång ni ställde den frågan till er själv, så tog ni er längre och längre bort från Kärnan gällande vilka NI är.

Vi Arkturier, tillsammans med er hela Galaktiska Familj, finns här inom detta NU för att påminna er om att ”NI är SKAPARNA AV ER VERKLIGHET”.

”ÅH, men jag har inte tid att vara kreativ.”

”Man kommer inte att gilla mitt slag av kreativitet.”

”Jag kommer inte att få bra betyg ifall jag inte gör det på det sätt som DE vill att jag ska göra det.”

Och listan fortsätter tills, du någonstans bara ger upp att vara just DU för att bli ”den bättre versionen” som ”de” sade att du skulle bli. Nu kanske ”de” känner sig mycket nöjda över denna transition, men DU är INTE glad.

Du känner dig ”såld” och blir den som ”de” vill att du ska vara. Men alltför ofta, vid det laget när du inser det, så inser du också att det är ”för sent ” att förändras. Du har en familj, ett jobb, ett rykte, osv osv. ”Det är för sent att återgå till den du i sanning är!” försöker du intala dig.

Men ditt verkliga, djupa, inre SJÄLV, går inte med på detta. ”NEJ!” kan du höra dig själv ropa, när du vaknar upp från denna dröm som du ständigt har. ”Nej” säger du gång på gång, tills du inte längre kan höra dig själv säga det. Du tror slutligen på vad ”de” sade om vad ditt eget Hjärta och Sinne fortfarande försöker tala om för dig.

”NEJ”, ropar du till dig själv, ”JAG MÅSTE göra det här.”

”NEJ” köpslår du med dig själv, ”Det är för sent att förändras nu. Jag har kommit alltför långt på denna väg och jag kan inte ändra på mig nu”. Just nu måste jag köra hem från jobbet!”

Du vrider upp radiovolymen i bilen så att du inte ska behöva lyssna till dig SJÄLV som säger: ”Det är ALDRIG för sent att VARA dig SJÄLV.”

”Vara mig SJÄLV??” skriker du åt radion, som om den tvingade dig att höra meddelandet om och om igen. Men det fungerar inte. Du fortsätter höra: ”Jag behöver vara mig SJÄLV.” Men vad betyder det? Du har varit en bra människa och du har gjort vad de talade om för dig att göra.

”Är inte det att vara en bra människa?” ropar du till bilradion.

Du kör in till vägkanten, eftersom du inte längre kan fokusera på att köra. Du ser dåligt, men det kunde INTE vara på grund av tårarna som väller upp i ögonen. Sedan brister fördämningarna och du känner tårarna som rinner ner för kinderna och du börjar gråta, sedan börjar du storgråta, sedan slutligen, skriker du! ”VEM ÄR DEN HÄR ”SJÄLV” SOM JAG BORDE VARA!!!”

”Du borde inte vara någon alls. Vi undrar bara om du skulle VILJA vara dig själv?”

Det fungerar! Det finns inget likt sanningen, för att få dig att gråta som en liten unge. Du gråter och gråter och det känns SÅ bra att veta VARFÖR du har varit så spänd. VARFÖR du har ont i magen närhelst du äter. VARFÖR du inte kan sova om nätterna, eller vaknar med mardrömmar.

Vad du inte inser, ännu, är varför du lät ditt liv gå i den här riktningen.

”JAG FÖRSÖKTE BARA VARA DEM TILL LAGS!” hör du dig själv säga. Men vilka var dessa ”de” och var finns de nu? Finns de i bilen för att trösta dig? Väntar de hemma för att få trösta dig? Kan du ringa upp dem på telefonen för att få tröst?

Ditt sinne rusar iväg: ”Jag behöver hjälp, jag behöver hjälp!” upprepar du gång på gång.

”Vi ska hjälpa dig” hör du plötsligt. Du tittar dig omkring utanför bilen. Du tittar inne i bilen. Du kollar för att se om radion är avstängd, om din telefon är avstängd.

”Du kommer inte att hitta mig utanför dig själv”, du hör en stilla, mild och till och med kärleksfull röst.

”Vem är DU?” Du ropar inne i tryggheten av din parkerade bil. Men ingen finns i bilen tillsammans med dig. Ingen finns utanför bilen. Där finns bara DU.

Där finns bara DU och en mjuk, stilla inre röst som säger:

”Jag är DU och jag Älskar dig.”

Det är allt. Vad som återstod av din fattning är nu borta, och du börjar gråta, sedan storgråta, sedan gråta lite till. Slutligen är du utmattad och du lägger ner huvudet på bilsätet och blundar. Sakta, så varsamt … en känsla som du inte har känt på så länge du kan minnas, kommer in i ditt medvetande. Det är så länge sen du kände denna känsla så du kan knappt minnas den. Sakta, långsamt vägleder någon dig, du minns dig själv som ett litet barn som leker med din fantasi-kompis. Denna ”fantasi”-kompis börjar visa dig bilder från andra livstider, andra verkligheter och andra versioner av ditt eget Multi-dimensionella SJÄLV. Dessa medlemmar av ditt eget Högre SJÄLV cirklade runt dig och sände dig Villkorslös Kärlek.

Du ville gråta på nytt, men denna gång var det inte utav ilska, utan utav GLÄDJE! De, de underbara vännerna som du hade som barn, var verkliga! De fanns där med dig i bilen, parkerad på vägkanten till den långa landsväg som du varje dag färdas.

Du kunde inte se dem med dina ögon, men du kunde KÄNNA dem med ditt hjärta, precis såsom du brukade göra när du var barn. De var exakt desamma som de alltid hade varit, men DU hade förändrats så väldigt, väldigt mycket.

”Åh, nej”, hör du inne i hjärtat. ”Det är du som har förändrats. Vi är exakt desamma som vi alltid har varit, men du växte upp och glömde hur du skulle se ut genom Tredje Ögat och lyssna med Hjärtat.”

Du snyftar nu, men inte för att du är ledsen, eller för att du är arg, eller ens rädd. Du snyftar av GLÄDJE! När nu äntligen återfår fattningen, ser du dig omkring för att hitta källan till det som du har fått uppleva, men du kan bara finna dig själv inne i bilen, parkerad vid sidan av bilvägen, men du hittar ingen.

”Vart tog ni vägen?” frågar du.

”Vi lämnade dig aldrig”, hör du inne i hjärtat. ”Du glömde bara att LETA inombords!”

 

The Arcturians via Sue Lie, August 26th, 2017 – Sananda

 

 

Översättning: Aslög Bergman – www.st-germain.se

 

 

 

 

 

You may also like...