Brendas Blog via Brenda Hoffman, 29 september 2017

Brendas Blog via Brenda Hoffman

29 september 2017

Kära Ni

Ni kanske känner er ensamma. Icke desto mindre, tycker ni att ni gör saker för att smälta in, trots känslor av att något inte är helt rätt? Och då ni gör det, tycker ni att det resulterar i något som är trevligare än ni förväntat?

Det betyder inte att ni måste göra vad det nu är ni brukade göra och förvänta olika resultat. Utan istället att ert förflutna kanske färgar er förväntan på glädje. Det som tidigare kändes obekvämt kanske inte längre är det.

Det är på det viset av minst två orsaker. Ni kanske rensade bort det otrevliga minnet eller så är detta minne inte längre tillräckligt viktigt för att ni ska bry er om det.

Ni är en annan person än bara för en månad sedan. Den sanningen visas genom era handlingar och reaktioner. För ni kan inte veta att ni är annorlunda om ni fortsätter era liv som förut.

Ni doppar era tår i det som blivit nya ni. Ett nytt ni som inte längre betonar samma saker i denna livstid eller eoner av tidigare livstider. Ni är en ny person inom ert fysiska skal.

Så ni upptäcker att de objekt eller entiteter som varit störande i ert förflutna betyder väldigt litet för er nu. Även om ni kan minnas några av de handlingar som gjorde dessa personer eller objekt otrevliga, verkar de abstrakta, avlägsna och nu oviktiga. Ungefär som att ni finner en viss färg vacker den ena dagen men inte den nästa.

Ni är nya ni med alla förgreningar av det uttalandet. Ni leker inte längre med leksakerna från er barndom, och ni tycker inte längre att gammalt groll och ilska – inte ens från det nära förflutna – är speciellt viktigt. Det bara finns där.

Ni upptäcker att gamla aktiviteter kan bli nya glädjekällor – eller inte. För de flesta Universella kanaler hittills har fokuserat på vad ni inte vill göra eller bli, således uppmuntrande er att rensa många områden av rädsla.

Det är dags att återupptäcka er själva på sätt som kan kännas skrämmande. Någon person eller handling kanske skadade er i denna livstid eller andra livstider. Så ni är rädda att röra dem på något som helst sätt i vetskapen att det skulle vara smärtsamt – tills det inte är det.

Sådan är den fas ni nu påbörjar. Att vända sig till rädslor som inte längre är skrämmande. Att förstå att, även om era tidigare antagonister inte har förändrats, så har ni. Ni är inte längre en liten varelse som mobbas av någon person eller aktivitet. Ni är en gud/gudinna fullt kapabel att interagera, eller inte, med vem eller vad som helst.

Naturligtvis undrar ni vad det konceptet betyder om ni interagerar med någon eller något som känslomässigt eller fysiskt sårat er tidigare – bara för att få dessa handlingar upprepade. Sannolikt kommer ni att tycka synd om dem istället för att bli rädda. För ni förstår att ingen eller inget behöver dra till sig entiteter i rädsla.

Ett sådant uttalande verkar antagligen vara för bra för att vara sant. Att vi tvingar er att återigen bli sårade. Det kanske kommer att hända eller kanske inte. För ni är en ny individ så de saker som tidigare gjorde att ni drogs till dem i smärta har förlorat sin kraft. Smärtan de skapar har inte samma makt över er.

Betyder det att ni kommer att skiljas från dessa individer eller saker? Kanske. Men eftersom ni gör anspråk på er egen kraft är det mer sannolikt att er relation till den saken eller entiteten förändras. För om de inte kan skrämma er, vilket syfte fyller ni då i deras liv?

Ni spelar inte längre dessa spel av rädsla, så andra måste ändra sitt spel för att få fortsätta spela med er.

Detta är en intressant tid i er övergång. För även om ni skiftar från rädsla till glädje – som det förutsagts – gör ni det utan kamp. Det bara är.

Precis som det var sant när ni gick i småskolan och era bästa vänner varje vecka förändrades då ni upptäckte nya intressen. Om de människor och saker ni interagerar med inte skänker er glädje, då intresserar de inte er.

Genom att interagera på en annorlunda spelplan, så att säga, kommer de som en gång skrämde eller förargade er sannolikt inte längre göra det.

Som ni kommer ihåg, är jorden er scen för vilken ni är direktör och stjärna. Kanhända kommer de från era rädslospel att fint övergå till era nya glädjespel – eller inte.

Så ni finner er själva vandra in i ”lejonets kula” bara för att se att reglerna har ändrats. Inte nödvändigtvis för att andra har förändrats, men för att ni har.

De som en gång föreföll vara del av ert skräckdrama kan bli deltagare i en komedi eller ett tråkigt umgänge. Ni är annorlunda. Så då måste också era interaktioner vara det. Och om ni upptäcker er själva med bävan sägandes ja till en inbjudan bara för att upptäcka att inbjudan blir trevlig eller tråkig, så är det för att visa er själva hur annorlunda ni är.

Ni är inte längre ni av igår. Låt det vara så. Låt sedan er själva utforska det konceptet på alla sätt ni vill, vetande att ni är gudar/gudinnor av jorden och universum. Så är det. Amen.

http://www.LifeTapestryCreations.com. If you would like to receive Brenda’s Blogs when posted, please click the Subscribe Button on the upper part of her Blog & Subscribe page and then click the – Subscribe to Brenda’s Blog by E-mail – line. Complete your subscription by entering your e-mail address and accepting the e-mail confirmation.

Copyright 2009-2017, Brenda Hoffman. All rights reserved. Please feel free to share this content with others, post on your blog, add to your newsletter, etc., but maintain this article’s integrity by including the author/channel: Brenda Hoffman & source website link: http://www.LifeTapestryCreations.com.

Översättning: Markku Pärssinen

 

You may also like...