Brendas Blogg via Brenda Hoffman, 18 mars

Bild t Michaels text

Brendas Blogg, 18 mars 2016

Via Brenda Hoffman

 

Kära vänner, det är så mycket som sker nu, och ändå är det som om ingenting händer annat än rädsla, smärta och ångest. Har ni ännu inte avslutat ert tredimensionella rädsloprojekt? Gör ni något fel? Lurar ni er själva och andra att tro att ni är femdimensionella?

NEJ! Allt går enligt planen. Ni håller på att bygga upp ett nytt liv med nya verktyg. Men innan ni börjar bygga/skapa ert nya liv måste ni förklara för er själva att detta kaos inte är ert liv – utan mer en övergående fas. Ni har genomgått den här rädslan tidigare. Ni gör det nu för att tillkännage för er själva att ni inte längre är tredimensionella.

Det samma gäller för Jorden och alla jordbor som önskar höja sig över 3D och inte skapa kaos i sitt liv eller för dem de älskar eller för Jorden och alla dess invånare. Det här är en tid av sönderfallande strukturer – inklusive de som ni skapade för att till fullo delta på Jorden i detta och eventuella tidigare livstider.

Hittills har denna struktur bestått trots ett svagt grepp om ert liv – en struktur som ”hålls fast av en tunn tråd” i er varelse. Precis tillräckligt för att återbesöka er – inte så dramatiskt som det var när ni var i 3D – men som en del av ert väsen ni inte nödvändigtvis vill minnas. Så nu har ni fått mer energi, och Jorden hjälper er att klippa av alla band ni har till rädslan.

Men att göra det är inte så lätt som ni skulle vilja. Inte för att ni inte är fullt kapabla att kapa den tråden – och har varit det en tid – utan för att den rädslan är så djupt inrotad i er varelse. Att ta bort rädslan är på ett sätt som att kapa av en del av er fysiska kropp – ni kommer att överleva, men inte på samma sätt som innan.

Nu är många av er rädda. Betyder det att ni behöver den rädslan för att leva? Nej – mer som att ni ännu inte vet hur ni ska leva utan den smärtan, den skrämmande delen som har varit en del av er i åratal, kanske i eoner.

Det är det kaos som många av er känner/upplever nu. Att ta bort en del av er själva som inte längre tjänar något syfte, men är så djupt rotad i er varelse att ni inte är säkra på att ni kan existera utan den.

Ni kämpar med er själva. Är ni av det positiva slaget? Eller vill ni behålla denna rädsla? Båda alternativen verkar skrämmande nu, eftersom det ena är något okänt och det andra är en trygghetszon ni skapade för att anpassa ert liv på Jorden. Så nu vacklar ni fram och tillbaka – inte för att ni måste, utan för att det känns rätt just nu.

Varför skulle en tredimensionell rädsla kännas rätt? Ni känner denna rädsla. Ni har skapat och mött den gång på gång. Den är nästan som en gammal vän som påminner er om vilka ni var. Ni önskar inte nödvändigtvis att återvända till ert tidigare liv, men rädslan inrymmer många fina minnen om er tillväxt, ert mod och er beslutsamhet. Den rädslan har bytts från att vara en fiende till att vara en vän. Och ni är ännu inte säkra på att ni är redo att släppa taget om den vän som är fylld med minnen som ingen annan än ni förstår.

Naturligtvis kommer ni att släppa den så småningom. Men för tillfället känner ni ett behov av dessa minnen om hur livet brukade vara, hur mycket ni uppnådde. För när ni väl har släppt rädslan, ångesten, kommer era minnen att skifta dramatiskt. Ni kommer att titta på dessa stunder, på samspelet och på rädslan med en objektivitet som ni bara kan drömma om nu.

När ni släpper dessa rädslominnen, kommer ert perspektiv på rädslan och andra strider ni har vunnit eller förlorat genom den, att försvinna i intet. Det är vad ni alla brottas med att förlora nu.

Det är därför era samhällen är så uppretade, arga och rädda. För en efter en håller ni alla på att förstöra strukturer som knappt är synliga, men som undermedvetet återför er till en rädsla som ni har vuxit ifrån, men som ni fortsätter att minnas med tillgivenhet.

Era strukturer av rädsla har förstörts, så att er nya varelse kan känna glädje utan att den där sista, djupt rotade rädslan ligger på lur och väntar på en ny dragkamp med er.

Var medvetna om att ert liv kommer att vara annorlunda – precis som det kommer att bli för alla andra som väljer ljuset nu eller i framtiden – nu när ni har släppt rädslan. En rädsla som har tjänat er så väl i århundraden eller i eoner.

En förstörelsefas är aldrig vacker eller nödvändigtvis fläckfri. Det är som om miljontals små bomber exploderar samtidigt. Resultatet är det kaos som ni känner inom er själva och andra. Låt det vara. Det är kortlivat, för er ”kompis”, rädslan, hänger på en mycket skör tråd. Och så är det. Amen.

 

 

Översättning Ulla Krogh – www.st-germain.se

 

http://www.LifeTapestryCreations.com If you would like to receive Brenda’s blogs when posted, please click the Subscribe Button on the upper part of her Blog and Subscribe page and then click the – Subscribe to Brenda’s Blog by E-mail – line. Complete your subscription by entering your e-mail address and accepting the e-mail confirmation.

Copyright © 2009-2016, Brenda Hoffman. All rights reserved. Please feel free to share this content with others, post on your blog, add to your newsletter, etc., but maintain this article’s integrity by including the author/channel: Brenda Hoffman & source website link:  http://www.LifeTapestryCreations.com

You may also like...