Brendas blogg via Brenda Hoffman, 10 juni, 2016

Bild t Michaels text

Brendas blogg

via Brenda Hoffman

10 juni, 2016

Kära Ni!

Kanske vissa av er nyligen har släppt taget om andra, med tankar som: ”Sade jag de rätta sakerna? Missförstod de mig?”

Du känner ändå en frihet som du inte har gjort på ett tag. Friheten av självkärlek. Friheten av att släppa taget om dem som inte längre befinner sig på din frekvensnivå eller uttryckt i 3D-termer: inte intresserade av samma riktning som du har.

Tanken på att förlora någon har varit en svår upplevelse för de flesta av er under denna övergång. Mycket likt att befinna sig i ett äktenskap som inte är rätt för er. ”Om jag ger upp på den här punkten kanske han/hon återvänder fysiskt eller känslomässigt.” Tankar som uppmuntrar någon att återvända eller att stanna kvar i ert liv – men inte riktade till det som ni behöver eller förtjänar.

Under de senaste dagarna har du vågat förklara dig själv som en självständig varelse, oberoende av konsekvenserna. En ståndpunkt som håller många av er i ett dilemma för det är så nytt. Du känner dig som om du har förvandlats till en öde ö där det inte finns någon att umgås med.

I sanning är dina handlingar och ord föresatser till en självkärlek, en självkänsla som är så olikt dina eoner då du har försöka passa in, så att du i ditt huvud spelar samverkansspelen om och om igen, för att försäkra dig om att du hade rätt att förklara din suveränitet.

I eoner har du inte haft några svårigheter att dumförklara dig själv för att passa in hos din familj eller i din kultur. Allt har varit acceptabelt så länge som de har stannat kvar i ditt liv – det har varit acceptabelt för dem, för de har krävt specifika ageranden och ord som inte har varit för dig eller har härstammat från dig.

Du har nått en glädjefylld vägkorsning, som du inte föreställde dig när du först tog beslutet att älska dig själv – självkänslans vägkorsning. ”Vågar jag vara mig själv och samtidigt veta att konsekvensen kan bli ensamhet? Eller fortsätter jag charaden att passa in genom att förneka vem jag är?”

Många av er har tagit beslutet att göra bägge delarna. Det är perfekt och ok – precis som ett litet barn ofta kryper och går inom samma tidsperiod. Klandra inte dig själv för att du inte kan gå i samma minut som du beslutar dig för att göra det. Observera i stället dig själv och ja, belöna dig själv för att du överhuvudtaget vågar resa dig upp, på vilket sätt det än är.

Kommer du ihåg dina glada leenden som ditt barn visade upp när han/hon första gången reste sig upp på sina vingliga små ben? Småbarn klandrar inte sig själva för att de inte kan gå, ännu mindre springa. De uppfylldes av ren glädje för att de kunde ställa sig upp.

Så är det nu för dig. En stor del av din självkänsla har blivit uppdelad mellan att behaga andra och att klandra dig själv för att du inte gör mer – oberoende av vad mer kan innebära för dig.

Ingetdera är en glädjefylld ståndpunkt. Det är dags att inombords belöna dig själv, för varje steg du tar framåt. För nu utför du ditt vingliga första försök att ställa dig upp. Tillåt det att bli så. Istället för att klandra dig själv för att du inte gör mer. Belöna dig själv för att du vågar ställa dig upp.

Det är på det sättet som du börjar uppskatta dig själv.

Vissa av er säger till er själva att det är alldeles för svårt att ta de första stegen in i glädjen, att ni inte talar om för andra hur ni verkligen känner er, för det har ni gjort under tidigare livstider på jorden, med mycket obehagliga följder. Era minnen gör att ni återvänder till det som andra behöver och vill, samt det som ni nekar er själva.

Det som du kanske inte ännu har införlivat, är att dessa personer, dessa ageranden, har blivit placerade framför dig, för att uppmuntra dig att ta ett kliv in i glädje, trots tidigare tankar och nuvarande rädslor.

De är dina bundsförvanter i självkärlek, även om de känns och gör det motsatta. Du vet att ditt liv är det drama eller den komedi som du skapar. Och att du tar in vissa skådespelare i ditt drama eller din komedi för att du ska slipa på dina färdigheter. Vilket också var fallet med din familj i denna livstid. För många av er har haft mycket obehagliga barndomar – inte för att ni var tvungna, utan för att ni ville rensa ut bestämda element innan ni gör er övergång till 5D. Och det har ni också gjort.

Nu är det dags att utvidga detta skifte att innefatta dem som inte längre genljuder med din nuvarande varelse. Kanske de kommer att återvända vid ett senare datum, kanske inte. Men denna förhoppning är inte en del av att stiga in i glädje.

Nu är en självisk tid för dig – precis det som gäller för ett litet barn. Ett litet barn tackar inte sina föräldrar för att de låter det lära sig gå eller tala. Barnet fokuserar endast på att göra det. Så är det också för dig nu. Du ska fokusera på självkärlek.

Du omvärderar samverkan med andra för att aktualisera detta fokus. Är de fyllda av kärlek och roligheter – en direkt väg till glädje? Eller är de fyllda av kompromisser, underkastelse, rädsla för att ha fel?

Det spelar ingen roll vad andra tänker eller känner. Att visa självkärlek är allt som gäller nu.

För ni har kommit så långt från självkärlek så ni behöver fokusera på den – precis det som gäller för ett litet barn som ska lära sig att ställa sig upp eller gå. Har du observerat hur det lilla barnet övar de olika stadierna i att lära sig stå, från att det rullar på sin filt tills det enkelt kan vända sig, till att krypa, till de första försöken att ställa sig upp utan att du håller tag i dess händer eller fingrar? Det är inget som sker över en natt, även om det verkar vara det för någon som inte har observerat de olika stadierna.

Så är det för dig nu. Tillåt dig själv att röra dig genom stadierna av att återvända till självkärlek utan ångest, självkritik eller rädsla. Du kommer att agera när det är rätt för dig att agera. Och du kommer att veta när den tiden kommer, genom samma stilla röst som för många år sedan uppmuntrade dig att ställa dig upp och gå.

Älska dig själv tillräckligt för att veta att du rör dig in i kärlek, i en takt som är rätt för dig. Småbarn väljer inte en bestämd dag för att ställa sig upp eller gå – varje litet barn ser sig självt redo när de gör det. Det bara råkar sig så att de flesta småbarn är redo vid ungefär samma tid – på några veckor när. Och på samma sätt är det för dig.

Ni rör er alla åt samma håll på ungefär samma tid – men inte samtidigt. Tillåt dig själv att växa i din egen takt – ingen annans takt. För om du försöker vara som någon annan, så skiftar du igen från självkärlek till grupptryck. Så är det. Amen.

 

http://www.LifeTapestryCreations.com If you would like to receive Brenda’s blogs when posted, please click the Subscribe Button on the upper part of her Blog and Subscribe page and then click the – Subscribe to Brenda’s Blog by E-mail – line. Complete your subscription by entering your e-mail address and accepting the e-mail confirmation.

Copyright © 2009-2016, Brenda Hoffman. All rights reserved. Please feel free to share this content with others, post on your blog, add to your newsletter, etc., but maintain this article’s integrity by including the author/channel: Brenda Hoffman & source website link:  http://www.LifeTapestryCreations.com

 

 

Översättning: Aslög Bergman – www.st-germain.se

 

 

 

 

You may also like...