Dikt av Per Beronius
Tema: Det oväntade, det enda vi kan förvänta
Ett ordlöst kärlekens budskap från ovan, genom en oförutsägbar
En lång-lång, den verkliga verklighetens, nattliga flygtur
Av mitt eget öga aldrig tidigare skådat
En rymdens glädjefyllda resa med Systrar och Bröder
Bortom ordens alla möjligheter att beskriva
Ett äventyrens ordlösa budskap, som bortom tvivlens alla tvivel
Mig övertygat
Framtiden är här, den vi i evigheter väntat på
Den framtid, där mänskligheten i endräktens ovillkorliga kärlek lever
Så som det av Gud är menat
Nu över till dagens ursprungligen avsedda ämne
Efter en omedvetenhetens resa i ingenmansland i uppstigningens tidevarv
Där den illusoriska tiden gång efter annan, sedan den planerade slutpunkten
Millennieskiftet, anno 2000, fått dispens, flyttats fram
Människans tålamod prövats, av de mörka krafternas motståndstrupper
Kom en gryningens timme, som en skänk från ovan, en fridens dag
Avsedd för vila och kontemplation
En Helig dag av Moder/Fader Gud oss given
En vilopaus för att hämta andan i denna era, där tiden likt ett dragspel
Från dag till annan pressas samman
En nådens dag, att med öppna armar ta emot, menad att låta allt
Det som människan är, få komma till ro
Sedan dagar och nätter i en aldrig sinande ström kommit och gått
I ett accelererande tempo, under denna, den andliga upplyftningens resa
Mot allt högre dimensionella höjder
Dagar, och även nätter, i sömnens revir till sista kommatecken fyllda
Av allehanda uppdrag i den kosmiska rymdens mångfaldens världar
Osynliga för det mänskliga ögat
Om än vi saknar minne, av det som sig utspelat under dessa nattliga färder
Där själen, med silvertråden, navelsträngen, hundkopplet, intakt
Från sitt kroppsliga hölje, vår fysiska kropp, sig befriat
Vårt fordon under tillvaron i materiens fysiska värld
Ett kroppens och själens samarbete
Under dygnets alla 24 rimmar
Föga vi vet, vad som sig utspelar i detta dramatikens tidevarv
När det som händer bortom vår begränsade medvetenhet passerar revy
Under dessa, de andliga uppstigningens färder
Mot allt högre dimensionella höjder
Men vi i behöver inte veta, livet är så Gudomligt vist ordnat
Nu går upplyftningens resa mot sitt slut, fortsättning följer
Om än för det mänskliga sinnet fördolt
Ett är säkert
Vi har mycket att se fram emot
När stormarna bedarrat
Fartyget ankrat i den trygga lagunen
Där Evigheten välkomnande
Oss möter
* * *
Mottagen av Per Beronius
——————————————–