Dikt via Per Beronius, October 24th
Ett oförväntat möte, med det undermedvetna
Vad är det att människa vara
Vad är det att finnas till, måhända en ledtråd given
När det som varit sedan urminnes tider, oanmält
Som av en kupp passerar revy
Det, som i det undermedvetna sig gömt
Sedan tiden kom till
Detalj för detalj, pusselbit för pusselbit
Det, som sedan evinnerliga tider i det undermedvetna hållit sig gömt
Oemotståndligt, chockartat, utan pardon, till ytan kommer upp
Först kommer inget, sen kommer inget, sen kommer allt
På en gång
Här saknas ord för beskrivning
Att detta på någon nivå förstå, en omöjlighet, med nödvändighet
Måste upplevas, kännas av i kroppens varje cell
Här kommer orden obönhörligt till korta
Inget tillsynes finns, att jämföra med
Men ett blir uppenbart tydligt, en aha-upplevelse
Det fordras mod bortom alla tänkbara gränser
Att människa vara
Utmaningen anamma, stålbadet ta sig an
I det undermedvetna, med vidöppna ögon se in
Livet så underfundigt förunderligt
Vad är tid, var är liv, vad är det ena, vad är det andra
Frågetecknen sig staplar på hög
Om detta, behöver vi inte fundera, blott var dag möta
Så som den kommer oss tillmötes, i dess sanningens
Den violetta flammans klädnad
Timme för timme, dag för dag, månad för månad och så vidare
Tills vi nått den punkt, där Himmelriket välkomnade möter
Efter den resa som var menad att bli dagslång
Men uppenbarligen blev evighetslång
Frågetecknen, till utropstecken sträcks ut
Vad är det ena, vad är det andra
Spegel, du som på väggen är, berätta
Säg mig vem i sanning
Människan är
* * *
Mottaget av Per Beronius
————————————-