Dikt via Per Beronius, 11 maj
Tema: Elddopet
Några inledande oplanerade ord till detta epos
Det räcker, jag har fått nog
Av dessa beläten
Som titt och tätt
Med sina fagra löften knackar på porten
Med orden
Ge mig din själ
Och jag skall ge dig hela världen
Det räcker, det är nog, även tålamodet
Har sin givna gränser
Men ändå, förlåt dem
Ty de förstår ej vad de gör
Nu över till dagens ämne
3D-världen inom kort, ett minne blott
Var dag, en ny dag, ett oskrivet blad, att fyllas
Med det bästa vi har att ge, utan tankar
På något åter
Livet på Jorden
Ej ett ljumhetens verk, ljusår där bortom
Det är inte vem som helst, som beviljas tillträde
Till detta Universums Universitet
Med sin extremt höga
Inträdeskrav
Tillvaron på Jorden
Ej avsett för den tvehågsne, denna skola
Där själen danas på en nivå, som i ord
Ej låter sig beskrivas
En tillsynes evig kamp
Där människan får kämpa mot sina inre demoner
De som gör vad de kan, för att varje själ
På villovägen föra
Varför blev det så här
Till detta finns ingen lättköpt förklaring
Bara att tålmodigt uppleva, så det är, i denna
Livets berg och dalbana
Mellan de djupaste djupen, och de högsta
Av höjder
Utveckling, tillväxt, evolution
Fordrar mod och tålamod, bortom ordens
Alla tänkbara gränser
Så vad annat göra, än tålmodigt konstatera
Människan, en extremt högt utvecklad själ
Som visste vad hon gjorde
När hon ansökte om tillträde
Till denna mångtusenden årens mörka planet
Från den kosmiska gemenskapen utstött
Till utkanten av Vintergatan
Förvisad
Med sina mångfaldens talrika demoner
Som motsatt sig evolutionen, med näbbar och klor
Kämpat ljuset emot
I evigheter haft som målsättning
Fortsätta spelet, på den mörka planhalvan
I det längsta, på egots villkor
Men har i dessa dagar
Vid gränsen till Tusenårsriket
Fått lov att ge vika, har inget mer
Med ryggen mot väggen, att sätta emot
Insett
Detta fördärvligt urartade spel
Har en gång och för alla vägens ände nått
Ljuset återtagit herraväldet
Evolutionen fortsätter så
Som det av Moder/Fader Gud i begynnelsen
Med tankekraften, var tänkt och menat
Ett fåtal andetag till
Edens Lustgård, Himmelriket på Jorden
Skall vara åter
Men vad mer att göra
Än här och just nu, med skaldens bevingade ord
Konstatera
När kroppen varje minsta cell, till sin
Kristallina form förädlas
Visst gör det ont
När knoppar brister
* * *
Mottaget av Per Beronius
————————————————————-
