Dikt via Per Beronius, 11 maj

Tema: Elddopet

Några inledande oplanerade ord till detta epos
Det räcker, jag har fått nog
Av dessa beläten

Som titt och tätt
Med sina fagra löften knackar på porten
Med orden

Ge mig din själ
Och jag skall ge dig hela världen
Det räcker, det är nog, även tålamodet
Har sin givna gränser

Men ändå, förlåt dem
Ty de förstår ej vad de gör

Nu över till dagens ämne
3D-världen inom kort, ett minne blott

Var dag, en ny dag, ett oskrivet blad, att fyllas
Med det bästa vi har att ge, utan tankar
På något åter

Livet på Jorden
Ej ett ljumhetens verk, ljusår där bortom
Det är inte vem som helst, som beviljas tillträde
Till detta Universums Universitet
Med sin extremt höga
Inträdeskrav

Tillvaron på Jorden
Ej avsett för den tvehågsne, denna skola
Där själen danas på en nivå, som i ord
Ej låter sig beskrivas

En tillsynes evig kamp
Där människan får kämpa mot sina inre demoner
De som gör vad de kan, för att varje själ
På villovägen föra

Varför blev det så här
Till detta finns ingen lättköpt förklaring
Bara att tålmodigt uppleva, så det är, i denna
Livets berg och dalbana

Mellan de djupaste djupen, och de högsta
Av höjder

Utveckling, tillväxt, evolution
Fordrar mod och tålamod, bortom ordens
Alla tänkbara gränser

Så vad annat göra, än tålmodigt konstatera
Människan, en extremt högt utvecklad själ
Som visste vad hon gjorde

När hon ansökte om tillträde
Till denna mångtusenden årens mörka planet
Från den kosmiska gemenskapen utstött
Till utkanten av Vintergatan
Förvisad

Med sina mångfaldens talrika demoner
Som motsatt sig evolutionen, med näbbar och klor
Kämpat ljuset emot

I evigheter haft som målsättning
Fortsätta spelet, på den mörka planhalvan
I det längsta, på egots villkor

Men har i dessa dagar
Vid gränsen till Tusenårsriket
Fått lov att ge vika, har inget mer
Med ryggen mot väggen, att sätta emot

Insett
Detta fördärvligt urartade spel
Har en gång och för alla vägens ände nått
Ljuset återtagit herraväldet

Evolutionen fortsätter så
Som det av Moder/Fader Gud i begynnelsen
Med tankekraften, var tänkt och menat

Ett fåtal andetag till
Edens Lustgård, Himmelriket på Jorden
Skall vara åter

Men vad mer att göra
Än här och just nu, med skaldens bevingade ord
Konstatera

När kroppen varje minsta cell, till sin
Kristallina form förädlas

Visst gör det ont
När knoppar brister

*  *  *

Mottaget av Per Beronius
————————————————————-