Dikt via Per Beronius, 21 april

Per Beronius

Tema:
Spelet går mot sitt definitiva slut
——————————————–

Till Jorden vi kom
Vi Jordens, Moder Gaias barn med ett uttalat syfte
Själsligen växa

Ge Moder Gaia och oss själva
En hjälpande hand i denna unika, yttersta tiden, den
Vi i evigheter tålmodigt väntat på

Där i dessa dagar det mesta
Från dag till annan till oigenkännlighet stöps om
Till något helt nytt unikt, aldrig tidigare något liknande mött

Vi satt ner foten, bestämd oss
Inte längre så som förr gå i våra fädrens fotspår
Där platt intet hände från en generation
Till nästa

Där rädslan för förändring
I strama tyglar hållit oss bakbundna, men nu
Har det äntligen lossnat

Allt från dag till annan
Till oigenkännlighet stöps om

Rymdraketen, med efterbrännkammaren påslagen
Går på fullvarv, spikrakt uppåt

Det som i dessa dagar på Jorden uppdagas
Har vi aldrig tidigare mött

Det fordras mod och tålamod
Att stålbadet med sinnesro gå igenom, där ingen dag
Är någon annan lik

Vad mer att göra, än i valsen hänga med
Inget alternativ givet, står till buds

I vetskap att allt är ett, en och densamma
Bara i ledet, att rätta sig in

Tillit, tålamod, nödvändigt
Om än kroppen kvider och ropar, det är nog
Nu tar jag inget mer av denna sort emot

Så vad annat att göra
Än stålsätta sig, i dessa dagar där upploppet väntar

Inget för evigt, i gamla hjulspår fortgår
Allt har sin utmätta tid, innan porten till det tidlösa riket
På vid gavel öppnas

Vi är mogna
Att lämna den 3D-värld, i evigheter vant oss vid
För att träda in i Himmelriket på Jorden

Så än en gång, vad mer att göra här och nu, än bita ihop
Tålmodigt stå ut med allt som oss möter

Vad är väl människan
Om inte en tålmodig själ, som av vilja fri
Valt, till sista blodsdroppen vara med i detta
Universums nuvarande unika spel

*  *  *
Mottaget av Per Beronius
————————————————

Några rader ur boken, Spårljus Del 3, Evigheten, 2005
ISBN 91-974676-2-6

Under tidsrymder omätbara, fängelset murar oss omslutit
I fångenskap så länge vi varit att när porten mot friheten
oss äntligen öppnas, då spjärnar vi emot

Vägrar steget till friheten ta, ty fängelset vår naturliga hemvist
Vårt hem har blivit

Under de eoner av tid som förflutit, sedan friheten vi gav upp
Sedan fängelsets port slöts bak vår rygg, vi har glömt
Glömt att från friheten en gång vi kom

Tiden är inne, att minnet väcka, vårt ursprung minnas
Minnas varifrån en gång från friheten vi kom

Ej längre tveka, steget till friheten ta
När fängelseporten oss öppnas

*  *  *


This e-mail was sent from a contact form on  (https://www.st-germain.se)

You may also like...