Dikt via Per Beronius, 21 juli

Tema:
Kallt stål, Jakobs stege, Alice i underlandet

Universum ett Universitet
Där människan tränas att gå uppåt
I medvetenhetens vibrationsfrekvenser

Ett steg i taget på Jakobs stege
En grannlaga uppgift av Himlen given
Där vi får visa hur långt på vägen mot Himmelriket
Vi är komna

Vad vi förstår och förmår
Vad är väl syftet med detta, om inte
Med tydlighet visa

Var någonstans på vägen
Mot evigheten vi går och står

Vad vi lärt
Under denna vår livstid på Jorden
Ett utbildningssystem, inte helt enkelt
Att genomskåda

Det lever sitt eget unika liv
Där vi arbetar med att förädla oss själva

Men förr eller senare
Kommer Universum oss testa
Till vår yttersta gräns

Erfarenheten
Med all önskvärd tydlighet berättar

Vid en lämplig punkt på vägen
Väntar ett stålbad

Där hela världen förefaller störta samman
I rök och dimma försvinna, för världens alla vindar
En inte särskilt trevlig upplevelse precis

Där ensamma vi står
Vid kanten av avgrundsdjupet
Livlina, fallskärm, förutan

Jorden av jordbävningar darrar
Och vi funderar

Jaså, det var så här slutet på sagan
Alice i underlandet, skulle te sig

Med detta sagt
Det var trevligt, så länge det varade
Men ändå med en brasklapp

Hav tröst, ge aldrig upp
Allt har sin utmätta ”tid” även i evigheten

Det som hände var ett test
En examination, en aha-upplevelse given

Jag förstår, det är så här Universums Universitet fungerar
När vi testas till vårt yttersta tålamodets gräns

Det som återstår
Med ännu en erfarenhet gå vidare
På den smala stigen

Den som mot Himmelriket
På Jorden leder

När stålbadet, det helt oförväntade
Och överraskande mötte, prövade oss
Till vår yttersta gräns

Slutsatsen av denna upplevelse
Universums Universitet lägger inte fingrarna emellan
Här är allt, tillfullo transparent

Sanningen skall bortom alla villkor
Till ytan upp

Inga halvmesyrer tillåtna
Innan vi tillåts klättra vidare
På Jakobs stege

Livet är hårt, men rättvist

*  *  *
Mottaget av Per Beronius
———————————–