Dikt via Per Beronius, 23 januari, 2016

Per Beronius

Tema

En ny världsbild tonar fram
————————————————

I denna välsignelsens början av de nya eran
Reser sig en ny värld likt Fågel Fenix ur askan
Den värld människan i evigheter, i sin omedvetenhet
Har väntat på

En helt ny värld
Med sina gyllene tinnar och torn
Mänskligheten aldrig tidigare skådat

Osökt kommer frågan oss tillmötes
Vad är väl det här, vad är det jag ser, en helt ny värld
Som uppstånden ur ingenting, kommen från ingenstans

Gnuggar ögonen för att försäkra sig
Detta jag ser ej en dröm, och visst är det så, det är inte en dröm
Det är drömmens och motsatsens antipod

Det som har hänt i dessa dagar
Mänskligheten från dag till annan i växande skaror
Ur sin evighetslånga sömn äntligen vaknar upp

Det vi ser
Denna stad, med sina gyllene tinnar och torn
Som reser sig framför våra häpna ögon är den verklighet
Människan i evigheter väntat på

Sökt utan att finna i illusionens dimma
Men miraklernas tid är inte förbi, och nu är den äntligen här
Den nya tiden med alla sina Gudagivna gåvor
Som kommer mänskligheten tillmötes

Så vad var det som hände i gångna tider
Om inte detta

Vi somnade in i Törnrosas mjuka förföriska famn
Lämnade i övermod Edens Lustgård åt sitt öde
Den som är människans födslorätt

I sömnens dröm
Utan karta och kompass har vi
I den jordiska labyrinten irrat omkring utan att något
Det minsta förstå, vad livet i sin innersta kärna handlar om

Men i denna tidens yttersta dagar
Är vi på god väg till vår fulla medvetenhet vakna upp
Det tredje ögat, det som låter oss se in i livets innersta kärna
Det som i tusenden år varit slutet
Är på god väg att öppnas

Öppnar sig
Ett pyttelitet snäpp från dag till annan
Vi må ha tålamod att minnas, Rom byggdes inte på en dag

Den gyllenen staden, denna livets klenod
Handlar om verklighet, den verklighet vi i tusenden år
Av gångna tider lämnade åt sitt öde för att klara oss
På egen hand, Moder/Fader Gud och Änglarna
Där ovan förutan

I en marans dröm har vi
Utan att något det minsta förstå vad det var som hände
När vi av vilja fri från Gudomen oss åtskilde

I dessa omvälvande dagar på Jorden
Är denna marans dröm på väg att ebba ut
Till Moders/Fadershuset är vi i ständigt ökande skaror
På väg åter, för att börja om på nytt, ännu ett varv
I evolutionens cirkelgång
På dagordningen

Varför blev det så här
Vad var det som lockade och pockade, fick oss
I omedvetenhet somna in

Lämnade Gudsriket på Jorden åt sitt öde
Människan ett märkligt väsen som gör vad som än
Faller henne in

Ty hon är menad att skapa nytt, det
Som inget öga förut har sett

Men, när allt kommer omkring, tiden har haft
Sin väl utmätta tid

Nu är det något nytt
Fräscht och fritt, som väntar bortom hörnet
Det som varit, har varit, låt det så vara
Meningslöst i gamla sopor gräva
De har gjort sitt

Vad återstår väl här och just nu
Om inte från fördomar befriade, börja om på nytt
Omstart på den upphöjda rutan ett

Där vi äntligen förstått
Vi är alla och envar densamma
Allt i Universum är en helhet, du är jag, jag är du
Kärleken allt till ett binder samman, separationens era förbi
Moder/Fader Gud välkomnar oss till Edens Lustgård åter

Så minns då än en gång
Pränta det i minnet in, allt var i förgångna tider en dröm
Himmelriket till Jorden vänder åter

Fria vi är att lämna
Kaoset och tumultet på Jorden åt sitt öde

Men minns, det är vi själva
Var och en, som bestämmer hur vårt liv skall sig gestalta
Den nya världen ligger framför våra fötter öppen

Varsågod, bara att kliva på
Eller stanna kvar i det som i tusenden år har varit
Valet upp till oss alla och envar

*  *  *
Mottaget av Per Beronius
—————————————————————————-

I sitt författarskap, i ett uppvaknandet ögonblick, sedan ett par
decennier åter, med fokus på världsutvecklingen
Den som vill veta mer, om den som satt detta epos på pränt
kan söka på nätet, sökord ”Per Beronius”
———————————————————————-

Du gillar kanske också...