Dikt via Per Beronius, 23 juli
Tema:
Ansvar, tillit, släpp fångarna loss
Låt tankarna, i lufthavet
Sväva fritt
Allt det, som förevarit
Vad än det vara må
Med naturnödvändighet
Måste bearbetas
Det vi kallar ont, likväl det
Vi kallar gott
Släppas i frihet, till ytan upp
Ej sopas under mattan, där det ligger och pyr
Fångat, i sina egenskapade garn
Det fordras mod och tålamod
Tveksamheten ignorera, löpa linan
Helt och fullt ut
Ensamhet, i ensamhetens ödemarker
I tvåsamhet alienerad
Ty visst gör det ont
När sveket oförblommerat möter
Knoppar brister
Sveket sig uppdagar
I sin oförställdhetens fulla vidd
Helt och fullt ut
Människan, ett flockdjur
Där vi har ansvar för oss själva
Men även, och detta inte minst
Ansvar för varandra
Svara an mot det
Som Hjärtat oss bjuder, i tidens
Varje ögonblick
Lätt att säga
Svårare att göra
Egot spelar sin egen soloteater
Men vårt eget ansvar
Det kommer vi aldrig undan
Hur än tanken, vi försöker manipulera
Upp och ner, fram och åter
Kors och tvärs
Livet
I dess mångfaldens facetter
Och uttryckssätt, så obeskrivligt
Mångdimensionerat
Med sina oändliga skönhetens
Toner, färger och former
Så varför inte tänka efter före
Allt, vad än vi gör mot oss själva
Gör mot varandra, får konsekvenser
Större eller mindre
Bumerangen
Med naturnödvändighet
Kommer till oss åter, med sin påminnelse
Om detta vi glömt
Kärleken den
Som allt till ETT binder samman
Allt annat överordnat
När vi gör, det Hjärtat oss bjuder
Då kan vi aldrig på avvägen hamna
Så än en gång
I minnet, en gång och för alla
Att pränta in
Allt det vi gör, mot oss själva
Gör mot varandra, får sina givna
Konsekvenser
Naturlagarna, låter sig aldrig upphävas
Sättas ur spel
Några ord, ur minnenas bank
Fritt översatta
Några minnenas Jesu ord
Om jag minns dem någorlunda rätt
Allt vad ni gör för er själva
För varandra, det gör ni för mig
I en mörkrets tid
Där allt, till oigenkännlighet
Stöps om
Ljuset tar över på Jorden
Efter vår evighetens vandring
I dalen, den mörka
Vad mer kan vi göra
Här och just nu
Än andas ljuset in, andas mörkret ut
Förlåtelsens mirakel, ej
Att förglömma
Minns också
Sorgen och glädjen i armkrok vandrar
I denna vår begränsade
3D-värld
Där allt kan hända
Blott det oförväntade att förvänta
Så vad än göra
Med psalmistens ord
Blott en dag, ett ögonblick i sänder
* * *
Mottaget av Per Beronius
———————————–
