Dikt via Per Beronius, 25 november

Tema: En proteststorm i öknen

Hon satt där utan regnskydd
En ung kvinna utanför matbutiken, en höstdag gråkall
Skymningen sträcker ut sina händer

Himlen täckt av ett molntäcke kompakt
Regnet strilar, våra blickar möts, hon med sina klara
Tålmodiga ögon

En vanmaktens känsla griper tag
När ett scenario sig repeterar, tillsynes utan slut
Hur kan väl detta tillåtas fortsätta på en planet
Som kan föda hela mänskligheten
När rättvisan får säga sitt

Har Jorden förvandlats till ett Harmagedon eller vad
Hur gärna en människa än vill, kan hon inte bära
Hela mänskligheten på sina axlar
Något måste till

Man må säga, lidandet nödvändigt
För att karma balansera

Så, det må vara
Men det finns något, som kallas Gudomlig nåd
Här tar orden slut

Från ovan mottaget av Per Beronius
—————————————————–
För den som vill veta om den
som satt dessa ord på pränt, kan författarnamnet
användas som sökord
——————————————————-