Dikt via Per Beronius, 26 november

Tema: Den eviga rymdens evolutionära spel

I dessa, de yttersta av dagar
Vid gränsen till Tusenårsriket i vardande
Går tiden, den konstgjorda, illusoriska, sitt slutgiltiga
Öde tillmötes

Den har en gång och för alla gjort sitt, och inte nog med det
Soleruptioners våldsamma härjningar på Jorden i dessa dagar
Får det mänskliga sinnet av trycket, nära nog
Att svämma över

Människan en extremt modig själ
Som visste vad hon gjorde, vad som väntade på Jorden
Detta kosmiska Universitet

När hon, med det tredje ögat öppnat
Tog sin an dessa, de yttersta dagarnas prövningar
Kroppens varje minsta cell kvider och lider

När den låter sig förädlas, danas, uppgraderas
Från sin kolbaserade rudimentära, till sin förädlade kristallina form
Den som kan absorbera det högfrekventa kosmiska ljuset
Så det må vara, men vi må minnas

Vi får ingenting för ingenting
Debet och kredit, måste med naturnödvändighet
Balanseras

I dessa, de yttersta av dagar
Med kompassen och autopiloten inställd mot pärleporten
Går det hisnande fort

Det som på Jorden i evärdliga tider sig utspelat
Där de mörka hattarna på eget bevåg, efter eget gottfinnande
Styrt och ställt, går mot sitt definitiva slut

De av egot styrda krafterna
Urskillningslöst härjat, levt i sus och dus
Medan den “lilla” människan fått klara sig på de små smulor
Som fallit från de “rikes” bord

Men nu är det slut
På dessa satans-versernas makabra spel
Människan, den ena efter den andra, till sin fulla medvetenhet
Vaknar upp, upptäcker vad som sig utspelat under tusenden
Och åter tusenden år av tid

Säger ifrån på skarpen, nu räcker det, det är nog
Nu tar vi inget mer av detta makabra sataniska
Urspårade spel emot

Vad annat att göra i berg och dalbanan
Än säkerhetsbältet spänna fast, och ändå är detta
Det som i dessa dagar sig utspelar på Jordens rund
Blott början på det, som väntar i kulissen

Jorden, med en liknelse, vänds upp och ner
Men nu är det som det är, bara att i dansen mot livets
Allt högre höjder följa med

I dessa de yttersta av dagar
Är det för sent att rymdraketen kliva av
Bara i tillit att följa med, i detta evolutionära spel
Hoppet, det sista som människan överger

Från dag till annan, en allt bättre värld spirar
Och nu går det fort

Ett par månader blott, får vi härda ut, sedan väntar
Den kosmiskas våren i kulissen

*  *  *
Mottaget av Per Beronius
—————————————-