Dikt via Per Beronius, 31 oktober
Tema: Sinnesfrid, och den fria viljans gåva
Välkända ord, från en länge sedan gången tid
”Vad båtar det om man vinner hela världen, med förlorar sin själ”
Ord, måhända någon gång i en vilans stilla stund
På djupet att begrunda
Hur påverkas mänskligheten av belätet mammon
Inte osannolikt, mycket mer än vi anar
Några erfarenhetens ord
Jordiska, så kallade rikedomar, skapar inte sinnesro och frid
De kan i sig själva ha diametralt motsatt verkan, det behövs något väsensskilt
Annorlunda annat, en läxa tillsynes inte helt lätt att lära
När man ser sig omkring
Vad har väl penningar
Och så kallade (illusoriska) rikedomar, något det minsta
Att sinnets ro sätta emot, en fråga som i sig själv
Svaret kristallklart bär
Vad göra, åt detta dilemma
Vad mer kan vi göra, än börja med oss själva
Den Gudomliga fria viljan oss alla och envar är given
Som en motbild till mammons ideolog
Några välkända ord, från en länge sedan gången tid
”Frihet är det bästa ting, som sökas kan all världen kring”
Mammon, girigheten, har inget det minsta, kärleken
Den ovillkorliga, att sätta emot
Det behövs så lite, för att skapa så mycket
Om denna fråga, behöver det lilla barnet sig ej bekymra
Det oskuldsfulla barnet, hör Himmelriket till
En bön, att i stillhet bedja om
Må kärleken, den ovillkorliga, skönheten och sanningen
I närtid vända till Jorden åter
Den mörkerkrafterna ideologi, som sedan urminnes tider varit förhärskande
Har haft med än väl av sin utmätta tid
Ansvaret, att svara an, mot det som samvetet bjuder
Skapa en bättre värld att leva i, allas vårt eget
Ingen av oss kommer detta ansvar undan
Avarterna har haft mer än väl, av sin utmätta tid
Må de i sina sarkofager vila i frid
Jätten Gluff-Gluff har gjort sitt
För att aldrig mer komma till Jorden åter.
* * *
Mottaget av Per Beronius
——————————————