Dikt via Per Beronius; Det lilla barnet, och Alice i underlandet, 6 september, 2018
Ämne: Det lilla barnet, och Alice i underlandet
Meddelande:
Existensen, varandets mening, mörker och ljus
dikten, och dess motsvarighet, vad än detta må vara
balsam på såren, som får sinne, kropp och själ, orka fortsätta
sitt Gudagivna uppdrag på Jorden.
Så som det i livets kontrakt, med sirliga bokstäver, Hieroglyfer
står skrivet, sattes på pränt, innan människan, i det lilla barnets skepnad
ännu en gång av oräkneliga föddes åter, reinkarnerade på Jorden.
I detta sammanhang, en klassisk fråga, som sig repeterat, mången gång förut
vad är väl meningen med livet, om detta, må de
så kallade lärde disputera, tills de tröttnat.
I dessa nådens dagar, blott ett, med visshet vi vet, det som varit, har varit
en gång och för alla gjort sitt, för att aldrig komma åter, inget mer ”da capo al fine”
inget mer ”från början till slut”.
Vad är väl av morgondagen att förvänta, ja säg väl det,
det enda, med visshet vi vet, nuet, ögonblicket, människans enda egendom.
Av Moder Fader Gud, mänskligheten, den fria viljan given
så det är, och inget mer med det.
Vad som knackar på porten, vad som väntar i kulissen
det beror på, hur vi alla och envar beter oss, med den fria viljans
Gudomliga nådegåva given.
Det enda med visshet vi vet, här och just nu
fortsättning följer, Ljuset från Himmelrikets höjder kommit åter
låter sig aldrig, av mörkrets demoner släckas ut.
Vad är väl detta, som i detta epos står skrivet givet, om inte, till en del
en lek med orden, och varför inte, med ett litet tillägg, minns Mästaren Jesu ord
”Bliv som det lilla barnet, det hör Himmelriket till”.
Här tar denna saga, med en påminnelse om Alice i underlandet, slut, må den gagna
när varje människa på Jordens rund, blivit som det lilla barnet, då är mänskligheten
i Himmelriket åter, och detta, då inte en dag för tidigt, med en påminnelse
om några psalmistens ord, ”Blott en dag, ett ögonblick i sänder”.
* * *
