Dikt via Per Beronius; Fullmånen, 31 januari, 2018

Ämne: Fullmånen den 31:a i Januari månad 2018
Meddelande:
Några ord, som spontant
oemotståndligt, till ytan poppar upp
Fullmånens välsignade dag, ingen annan
det minsta lik.
“Månen vandrar sin tysta ban
snön lyser vit på fur och gran
endast Tomten är vaken.
Ännu en påminnelse, om det
som måhända sig utspelat, i ett förgånget liv.
Ej menat, att något det minsta vi skall minnas
Vad som, i vårt livskontrakt
med sirliga bokstäver
satts på pränt.
När det är dags
i det lilla barnets skepnad reinkarnera
återfödas på Jorden, för ännu ett varv
i den illusoriska tidens gång.
Livet, så förunderligt vackert
av Moder/Fader Gud planerat
om än inget, av det som väntar
vi skall veta.
Att på förhand veta
vore detsamma, som att i facit kika.
Livet så Gudomligt genomtänkt väl planerat
om än det som på förhand väntar
inget vi skall veta.
Som avslutning på detta inlägg
med fokus på fullmånens dag, en påminnelse
om “Sången till Månen”.
Den som finns på nätet, att avlyssnas
i en sinnesfridens stilla heliga stund.
*  *  *
Av Per Beronius, från den eteriska världen mottaget.
__________________________________________
__________________________________________________
En gammal själ i en ny kropp, genom den fria vilja Gud oss givit
står det själen, vårt sanna jag fritt, att gång efter annan från
Himlen till Jorden återvända, när så vi väljer, liven på Jorden likt
pärlor på ett band radas upp, efter slutfört värv, livet fullbordat,
den fysiska kroppen, överrocken, vi lägger av, lämnar den till
Jorden åter, när mogna vi är, för ännu ett läsår, i livets skola,
Moder Jord, en splitterny överrock oss ger.
Denna dikt hämtad från boken
Daggdroppar i Gryningsljus
Utgiven 2005.
__________________________________________________

You may also like...