Dikt via Per Beronius, Resan hem, 23 november, 2018
Ämne: Resan hem.
Meddelande:
Vad är det som händer, i dessa nådens dagar
där det mesta, för att inte säga allt, ställs på sin högkantens spets
det kan vara svårt att känna sig själv igen.
Frågorna må vi oss ställa
när det mesta, från den ena stunden till den andra
till oigenkännlighet förändras.
Så vad annat göra, än motståndslöst
och med tillit följa med i karusellen, med tillitens Ängel vid vår sida.
Allt som oss händer har sin Gudomliga mening
det vi kallas slump, hör inte den verkliga verkligheten till
varje vår tanke, har något att berätta om oss själva.
En ovillkorlig nödvändighet för att komma vidare på resan
lämna det yttre gyckelspelet åt sitt öde , där inget det minsta
av den verkliga verkligheten står att finna.
Inte helt enkelt att lämna det, som sedvanerätten bjuder
det yttre, där inget av den verkliga verkligheten står att finna
blott illusionens gycklande dimridåer.
Men ändå, med detta sagt, inte helt enkelt att sadla om
till det nya som kommer oss tillmötes, med blommor i sin famn
Tillitsfullt lämna rädslan åt sitt öde
på djupet lyssna till Hjärtats försynta men tydliga röst
den som visar oss vägen mot Himmelriket åter.
Det vi av övermod, i en evighetens förgången tid
lämnade med orden ”kan själv!”
Moder/Fader Gud, med tålamod bortom alla gränsers gränser
i dessa nådens dagar välkomnande oss möter, återresan till Himmelrikets höjder
inte en dag för tidig.
* * *
