Dikt via Per Beronius; Sinnets frid, 28 maj, 2017
Ämne: Sinnets frid
En fridens tidiga söndagsmorgon, där det mesta
för att inte säga allt, är lugnt och stilla.
Himlen klarblå, trädens blad eftertänksamt sig rör
i den försynta brisen, sömnen håller sitt fasta grepp
om allt som är, sinnesfrid, sinnesro.
Var det detta Gud menade, när orden myntades
varde ljus, och ljuset blev till, det människan
i dag kallar mörker, tabu.
Vad mer än sinnesfrid, kan man sig önska
den sinnets frid, som övergår allt förstånd.
Hur skall mänskligheten i sin helhet
ingen nämnd, ingen glömd, sinnesfriden återvinna.
Den, som spårlöst försvann, när mörkret nästlade sig in
tog över, växte sig stort och starkt
en fråga svar förutan.
Men inget är någonsin för sent
med den goda viljan given, har människan
alla möjligheter att ta sitt förnuft tillfånga
det som övergår allt förstånd.
Hur komma åter, till den begynnelsens punkt
där Gud uttalade orden, varde ljus, och ljuset blev till.
Något för alla och envar, som så väljer att begrunda
med tanken, den skapande, är allt möjligt, inget omöjligt.
* * *
Från den eteriska världen, i en tidig gryningsstund
mottaget av Per Beronius
—————————————————————————
