Dikt via Per Beronius; Tidlösheten, historien, evigheten, 1 maj, 2017

Ämne: Tidlösheten, historien, evigheten
Cirkeln sluten, allt börjar om på nytt
verkligheten övertrumfar dikten.
Vad är väl allt detta, något annat än en Gudagiven gåva
det just nu pågående existensens skådespel om våren.
Där det sjuder av liv, där det knoppas, träden, blommorna
växtriket i sin helhet vaknar till liv.
Efter denna, den utdraget långa vinterns sömn och dröm
att medvetet ta till vara, ta om hand.
I varje den minsta tidens stund, där naturen sig uppdagar
från sin kärlekens, skönhetens och sanningens
allra bästa sida.
Så lätt att detta mirakel, som i sanning det är
i vår omedvetenhet se, betrakta, uppleva
som en självklarhet förnimma.
I detta sammanhang
en obesvarad fråga till ytan poppar upp.
Vem var hon, denna poetens kvinna
som utan att det minsta tveka, lät sanningen
ur sinnets djup, oförställt, med tydlighetens signum
komma upp till ytan genom de bevingade orden
“visst gör det ont, när knoppar brister”, det lilla
i det stora, det stora i det lilla.
*  *  *
Från det eteriska mottaget av Per Beronius
—————————————————————

You may also like...