Dikt via Per Beronius; Vintersolståndet, 17 november, 2017
Ämne: Vintersolståndet
Meddelande:
Mänskligheten i sin helhet
på väg mot pyramidens topp
där de evighetslånga prövningarna
kommit till sitt slut, efter många tusenden år
i mörkrets regim, där vår Gudagivna fria vilja beskurits
till när nog noll, noll och noll.
Inom kort har vintersolståndet oss nått
den vändpunkt, där dagarna blir allt längre
nätterna kortare, ett tecken från ovan, och detta
handlar om jordklotet i sin helhet.
Mörkret flyr, har inget mer att ljuset sätta emot
en evighetslång otid går mot sitt snara slut
Himmelriket återtar sin rättmätiga plats
på Jorden.
Moder Gaia
skall aldrig mer behöva trakasseras
av kosmos mörkerkrafter.
Den eran är en gång och för alla förbi
Edens Lustgård till Jorden åter, och detta
inte en dag för tidigt.
Tiden flyr, allt övergår
i ett evighetens tidlösa här och nu.
* * *
Från den eteriska världen av Per Beronius mottaget
———————————————————————-
_____________________________________________
Hon kom som en vind, helt oplanerat, som alltid, när vi
möts, slog sig ned vid mitt bord i det lilla kafe´et vid åkanten
När vi möts sker det alltid av en slump, av den slump som ej
existerar, ty allt är planerat av någon som vill oss väl, en
stund vi samtalade, en stund av djup gemenskap, en stund
av kravlös kärlek, en stund där tiden upphört att existera,
så skildes vi åt, utan att något om vårt nästa möte veta
och om detta behöver vi ej något veta, ty allt är planerat
av någon som vill oss väl.
Denna text, hämtad ur boken Spårljus Del 2, Människan
utgiven 2003, dedicerad, ”till mina Lärare”.
_____________________________________________
