Galaktens Centrum via Galaxygirl, 25 juni, 2020

Galaktens Centrum

via Galaxygirl

den 25 juni, 2020

(Denna kanalisering var ovanlig för mig, för den kom in helt plötsligt och var en väldigt visuell upplevelse. Jag har gjort mitt bästa för att fånga den här.)

Jag är Galaktens Centrum i er Vintergata, nu den Gyllene Rosens Galax, som ständigt befinner sig i utveckling. Jag är glad över att allt fler av er har kommit upp för att hälsa på, för att tillbringa några stunder i kontemplation, avslappning och samvaro. Så många av er längtar efter samvaro. Ni känner er isolerade på ert blå klot, som så länge fram tills nu endast har känt till krig och såsom strategiskt utplacerade schackpjäser av ljus, utmanas ni till att finna logiken i er utplacering på Gaias bräde. (Jag ser ett massivt schackbräde placerat över Gaia. Jag ser att ljusarbetarna i ljus-team är strategiskt utplacerade överallt, en del i grottor, en del i djupa djungler, de känner sig avskurna från de övriga schackpjäserna i sitt team, och ändå ser jag en tunn lysande linje av vitt ljus som binder dem samman över hela världen. Jag ser att de mörka schackpjäserna vid det här laget är mer rökiga än fasta och de kan lätt virvla till ett dis i vinden. Jag ser att den vita linjen mellan varje schackpjäs blir tjockare och de förändras från en sträng till ett tjockt snöre. Snöret blir till ett nätverk och detta ljusnät pulserar över Gaia och förankrar det i jorden, medan ett ljusnät från våra vänner i skyarna omger Gaias himmel. Det blir till en vacker invecklad kristallin form av regnbågsljus.)

Jag är det Galaktiska Centret. Jag är en plats av oändlig kreativitet, där visioner med lätthet blir solida. Det blir så mycket mer uppenbart i er värld att tankar som skapar synkroniciteter äger rum mycket snabbare. Var öppna för dem. Var öppna för de synkroniciteter av sammanträffande som fortsätter glädja er under er dag. Var öppna för sådana ”ögonblick av aha-upplevelser”. Ni skapar dem. Era skapande krafter kommer bara att växa när ni blir alltmer vakna, medvetna och avsiktliga med era tankar. Detta är glädjande att se.

Jag är er Vintergatas Galaktiska Centrum, numera den Gyllene Rosens Galax. Jag känner er smärta och utmattning, kära studenter av ljus. Det är en del av lärandekurvan, men det behöver inte bli så betungande. Kom ihåg att ni skapar vad ni önskar uppleva. Ha er avsikt för glädje, kärlek, skratt, lycka. Förankra dessa kristallina juveler in till ert eget hjärta. Förankra och forma bron. (Jag kan se att ljusarbetarna alla står i en lång rad tvärs över tomrummet över det Galaktiska Centret. Alla kastar glatt juveler av tankar över tomrummet. Jag ser en kristallin grön-blå planet som dyker upp från den andra sidan av tomrummet. De kastade ädelstenarna blir upphängda i ljusnät av ljusarbetarnas avsikter. Ju fler avsikter för glädje och frid och lycka, desto mer övergår den juvel-kantade bron i fast form och blir stelnad, vilket förbinder oss med Nova Gaia tvärs över Galaktens Centrum.)

Jag är det Galaktiska Centret. Titta er omkring barn, och fatta varandras händer. Gå över bron av era 5D-tankar och avsikter mot Nova Gaia, som ni skapar i detta strålande nu-ögonblick. (Jag ser att jag står på genomskinliga kristaller som bildar en bro över tomrummet. Vi alla går upprätt, utan blygsel, för när vi blickar bakom oss är det genomskinliga borta. Efter att vi träder ut på den transparenta bron av regnbågsjuveler, så gör vår tillit och kreativitet att den övergår i fast form. Vi är halvvägs över tomrummet. Jag fattar med armarna mina ljusarbetarkollegor på var sida om mig. Vi bildar en så lång rad att jag inte kan urskilja dess början eller slut. Bakom oss kan jag se 3D-Jorden, jag ser grupper av grå människor som ser förlorade ut. De spejar ut men de kan inte se oss. Vi förmår inte känna deras energier, för vi vibrerar så högt och skapar tvärs över tomrummet. Vi är alla så glädjefyllda! En del av oss springer, andra dansar och det Galaktiska Centret är så enormt, så djupt, så oändligt kraftfullt, att det är fantastiskt att vara en del av detta ögonblick. Jag ser regnbågsljus som stiger upp underifrån, det är levande, tomrummet är levande. Jag ser Nova Gaia övergå till fast form på håll. Jag ser att människor lutar sig ut från fönstren, från träden. Jag hör jublande från den strålande Nova Gaia. Jag ser att avståndet minskar. Mitt hjärta gör skutt och känns mycket uppfyllt. Jag är tårögd. Vi alla börjar gråta. Plötsligt ser jag en ljusblixt. Allt blir ljust. Allt blir till ljus. Innan vi kan känna oss ledsna över de grå människorna omges vi av ljus, likt en moderlig kram. Jag hör upprepat: ”Allt är synnerligen väl, mina barn av ljus, för ni har gjort det omöjliga. Välkomna tillbaka. Mardrömmen är över.” Jag känner Moderns rosa filt runtomkring oss alla. Vi blir alla healade från våra trauman. Jag ser den rosa filten nå ut även överallt runtomkring 3D, men de som inte kan se det eller känna det, för att deras hjärtan ser ut som små bruna stenar, är inte ännu redo för att låta ljuset i Moderns rosa kärlek tränga igenom. Ljus. Jag blir omfamnad. Jag hör glada tjut på håll, likt barn på ett pyjamasparty som är uppspelta och lyckliga. Jag är hemma.)

Jag är det Galaktiska Centret. Galaxygirl, ljusarbetare, ni har alltid varit hemma. Hemma är ingen plats. Hemma är er skapelseförmågas förbindelse med er själ. Er själ, er förbindelse med ert Själs-själv är ert hem. Ni har aldrig gett er av. Du ser dessa bilder så tydligt här, för du sitter i denna stund i mitt knä. För tomrummet är alla ting möjliga. Mästarna kommer lätt och sätter sig hos mig, skapar, avdunstar tankar och idéer tillbaka till ljuset, tillbaka till den eviga skapelsens tomrum. Jag välkomnar alla ljusarbetare att förena er med mig, för när ni gör det förenar ni er med skapelse-aspekten i er själva. Jag är ytterligare en simulator och ett träningsområde. Allting är Källan, unga vänner. Allting är allt. Källan har ständigt funnits. Begynnelser och avslut är mänskliga konstruktioner i hjärnan för förståelsen inom de linjära tidslinjerna. I verkligheten är allting Skapelsens ögonblick som är Nuet. Förena er. Förena er med möjligheten att allting är synnerligen väl, att ni är segerrika, att Nova Gaia existerar inom era hjärtan och inom er verklighet som står er mycket, mycket nära. Den ligger endast ett andetag bort. Tiden för en ny gryning har kommit, för ni tar den med er, ni överbryggar den. Era fotsteg hos de som befinner sig i den första vågen har gjort regnbågsbron solid, vilket är en teknikalitet i dimensionellt tids-skuttande. Ni hoppar upp nivå för nivå i och med varje ögonblick som kärleken väljs. Galaxygirl, hur är det med dem som ligger bakom er i den gamla verkligheten?

(Jag ser mig om. Jag betraktar klungan av grått i matrisen. Jag ser byggställningar av svart stål som är osynliga för alla som står under dem. Vi ljusarbetare känner avgörandet. Det skulle vara så enkelt att skutta framåt till vår själsfamilj och våra vänner i Nova Gaia. Jag tittar och jag ser att de lägger ner regnbågsjuveler från sin ända av bron. Jag ser nu en mycket smal glipa mellan bron och Nova Gaia. Jag kan se konturer av ansikten, trädens löv. Vi är nära. Luften doftar av sötma, av blommor och lite salt. Någon håller på att baka? Jag ser mig om och jag ser att den Gamla Jorden omges av rök. Vi alla vänder oss om och sänder ut ljus från våra hjärtchakran. En underbar våg av vitt ljus strålar ut från oss. Röken lättar. Byggställningarna ser nu mindre solida och mer disiga ut. Klungan gnuggar sig i ögonen, de håller på att vakna upp. En del av dem ser oss och börjar gå över. Vi går tillbaka och fattar händerna på dem vilkas händer sträcker ut sig till våra, men vi sänder bara ljus till de övriga som inte kan se eller höra oss. Jag ser och känner det vibrationsmässiga avståndet mellan dessa grupper som växer och ändå omger ljuset även dem, det omger oss alla. De som accepterar healing kommer att känna det, men healingen kan vara smärtsam och jag känner att många ännu inte är redo. Jag ser att glipan emellan vidgas och 3D rör sig snabbt iväg, de som har valt, har valt. Jag ser att många hänger i tårna på bron, de som hade sina händer utsträckta och ögonen öppna. De ler hoppfullt. Ett lugn råder. Omgivningen är fridfull. De nyligen uppvaknade har en fullständigt annorlunda upplevelse än alla i första vågen, vilket var deras val. Jag förstår att vi alla upplever vad vi hade för avsikt och inget dömande, inga samvetskval existerar, endast en upplevelse. Jag känner mig omgiven av frid och ljus. Vi hjälper till med nykomlingarna, håller händer, stöttar. De lutar sig mot oss, deras uppsyn av misstrogenhet är roligt att iaktta, när de inser att de står på en regnbågsbro över skapelsens tomrum. Andra tittar inte, de vill blunda och de vill att vi ska bära dem över, men de måste titta, de måste se, för att de ska förstå att det som de kände har bleknat bort och att de kliver ombord på ett nytt äventyr. En del frågar ifall de har dött och jag hör att de inte har dött, det finns ingen död, men deras verklighet har blivit transformerad och de måste anpassa sig till sina nya kroppar, för sitt nya äventyr. Det finns ingen oro. Det finns endast en djup glädje och en känsla av uppfyllelse och upprymdhet. Barnen springer långt i förväg, naturligtvis känner de ingen tvekan. De kan minnas friheten lättare än de vuxna.)

Jag är Centrum i Galaxen. Kom och skapa här i detta utrymme och stanna hos mig och finn er själva i processen. Framtiden är nu här, för allting är nu, alla är ett. Jag är det Galaktiska Centret. Ta kontakt och se att det som ni känner finns på denna plats, den yttersta skapelseförmågan och enheten. Känn sanningen om att ni faktiskt skapar denna verklighet inom tidsmatrisen och skapa med visdom. Välj kärleken. Välj friden. Välj Uppstigningen. Ni har förtjänat den. Jag är oerhört stolt över mina studenter. Jag är Galaktens Centrum.

~ galaxygirl

Översättning: Aslög