Gudinnan Freja via Beatrice Madsen, 30 augusti, 2019
Gudinnan Freja via Beatrice Madsen 190830
Var hälsad sköna människa, jag är Freja som ärar och vördar din uppstigning. Ur min aspekt så träffades vi nyligen i stenåldern eller i en annan tid. Mina namn är många och Freja är en av dem. Ur mänskliga ögon sett är det länge sedan vi sågs och i eran tredje dimensionella linjära densitet så stämmer det. Genom mina ögon sett så har vi alltid haft kontakt och det är endast ett ögonblick sedan jag tog farväl en smula för att du skulle göra din egen resa innan vi kunde mötas igen på en mer jämbörig arena.
Det är med stolthet jag hälsar dig välkommen hem. Du har samlat på dig erfarenhet på erfarenhet och du kämpat i mörka källarhålor, i illaluktande rännstenar, i beklagliga sjukbäddar och du, kära sköna människa är redo för att ta språnget. Nu ska du ta språnget att befria dig från träldom och skuld och skam. Det senare lades på er av er så kallade trosuppfattning. Under den tid vi kände varandra väl så kunde du gå med högburet huvud och tillåta dig att njuta och älska, känna och leva. Du kunde vara så magisk du var i den shattering du då befann dig i. Smärtsamt togs magin ifrån dig och kontakten med mig fick falla i träda. Men som vi alla vet så går marken i träda för att så småningom åter låta fröna gro till en stadig planta. Såsom ett barn måste lämna sina föräldrar för att hitta sin egen sanning, så måste du och en gång i tiden lämna mig och Valhalla för att vandra på egna marker. Såsom barnet växer och blir jämbördigt sina föräldrar, så har och du vuxit och blivit jämbördigt dina tidigare Gudar/Gudinnor.
Åh, kom låt oss fröjdas åt livets mysterier och fira vårt stora återförenande oh du sköna varelse. Det är med en sådan glädje jag väntar dig och jag ställer till en praktfull fest här i Valhalla. Hedergästen är du och jag befäster en blomsterkrans i ditt hår för alla och envar att skåda den återfunna. Djupt inom dig så vet du att du känner mig, Gudinnan Freja och du vet att vi träffats många, många gånger och att jag har dig så kär. Bekant klingar min sräng inom dig och jag vill säga att du är befriad. Du behöver inte längre dölja ditt band till mig. Det tillhörde en svunnen tid, när du var tvungen göra mig till en historisk relik bland så många andra forntida Gudar. Men säg mig, hur kan en Gud eller Gudinna dö? Nej, det tillhör inte vårt väsen. Vi kan dö för en stund inom dig och därmed utom dig men vi finns storligen med, om än i oändligt många skepnader (leende).
Likt föräldrarna följer sina barns gärningar och missgärningar och med oändligt tålamod inser att de måste göra sina egna erfarenheter så har och vi aldrig lämnat er sida utan tålmodigt väntat på att ni ska komma tillbaka och knacka på dörren till Valhalla. Här står vi på vårat sett pånyttfödda, då vi ser att ni ser oss med nya ögon. Brynjorna och svärdseggen lägger vi ner då den stridbara tiden är förbi. Det är med ljus och kärlek vi uppstiger tillsammans och oändligt går på upptäcksfärd i ett aldrig sinande äventyr.