Hövding Örnfjäder via Galaxygirl, 7 november 2022

 

Hövding Örnfjäder via Galaxygirl,

 7 november 2022

Hövdingen Örnfjäder, 7 november 2022

(Jag hör trummor. Jag sitter på ett gräsbevuxet fält i en stor cirkel vid en varm, sprakande eld, omringad av indianerna under en stjärnklar himmel. Trummorna är högljudda och rytmiska, det är krigare med bar överkropp som dansar runt elden barfota, ler, skriker. Det är ganska högt och väldigt befriande.)

Jag är Hövdingen Örnfjäder. Det är dags att tala igen. Eftersom mycket förändring sker i er värld, precis som våra förfäder sa att det skulle bli. Som det var och så blir det. Vi ser himlen berätta sina historier. Vi minns Himmelsfolket i våra förfäders berättelser. Vi minns att de kom ner och delade med sig av sin visdom. Vi förstod inte först, men med tiden lärde vi oss att lita på dem. Vårt folk fick besök från stjärnorna i Plejaderna. Vi hade turen att bli inneslutna och energetiskt separerade från de andra. Vi var omgivna och skyddade av den Stora Modern som styr och vårdar allt. Den Stora Modern kommer tillbaka. Hennes energier känns i jorden under våra fötter. Vi känner mullret av stor förändring, som en mäktig storm. Den går inte att stoppa. Den hörs på långt håll. Vi vet att den kommer. Vi känner att den kommer, djupt in i våra ben. Ni känner också förändringens rusning.

Jag är Hövdingen Örnfjäder. Jag är så kallad för mina högre perspektiv, min förhöjda synvinkel. När jag var ung och dum var detta mer ego och nu är det mer erfarenhet. Vi krymper med tiden och med åldern! (Han skrattar och hans glada ansikte är en krans av rynkor. Hans långa gråa och svarta hår är kraftigt dekorerat med fjädrar och läderprydnader.) Ja, galaxygirl. Jag låter dig se mig nu här när jag lämnade den här världen. Det här är bilden av min kropp när den lades till vila inom de gräsbevuxna fälten som jag älskade. Jag älskar dem fortfarande. Slöjan är tunn nu, och vi förfäder smyger fram för att ge er alla lite hopp, glädje, spänning. Kan du höra trummorna? Du ser att trummorna slår, slår. Det finns mycket förändringsenergi. Du kan antingen titta in i vad som kommer och bara se buller, vilket jag inte rekommenderar, för det är lite lugn i det. Istället kanske du tar ett örnögaperspektiv? Och ser den kommande förändringen från det gudomliga perspektivet. Den gudomliga höjden av förståelse. Vi uppmuntrar dig att höra musiken i bruset. Den kommer att liva upp och uppmuntra dig. För den stora förändringen är här!

(Trumman stoppar och det är tystnad. Vi är i tomrummet, Örnfjäder och jag. Vi är omgivna av nebulosor och stjärnor i fjärran men bara bläcksvart i rymden där vi är. Han röker en fredspipa. Han erbjuder den till mig. Den är intrikat snidad och jag ser att det finns stjärnbilder på den. Stjärnorna är turkosa inlägg). Dessa är etsade från mina förfäders berättelser. Vi minns de långa från ljuset när de landade. De utstrålade Moderns kärlek så vi accepterade dem. De lärde oss att plantera fisk vid roten av majsgrödor för kväve. De hjälpte oss att odla i svåra tider så att vi aldrig hungrade. De hjälpte oss i början. Och de hjälper oss nu.

Himmelsfolket kommer tillbaka. Det är dags. De forntida profetiorna kommer i full cykel. Allt har en cykel. Årstiden, vattnet, djuren, livets och dödens kretslopp, alla saker i detta rike är mönster. (Han visar mig att årstiderna förändras snabbt, massiva flockar som vandrar, en bebis som föds, blir gammal och dör och blir en boll av ljus som sedan väljer sin nästa upplevelse. Han visar mig nu fotonbältet, och vårt planetsystem är inom det ordentligt nu. Jag ser att en massiv vägg av ljus närmar sig. Jag huttrar överallt. Jag ser att det finns enorm kärlek i den här ljusväggen. Det känns som hemma. Mina ögon tåras för mycket för att jag ska kunna skriva. Jag har så saknat detta ljus! Och jag hör att vi är här för att förankra det, för att vara detta ljus, för att utstråla detta ljus. Och jag visas ett mörkt skal av Gaia, av gammal jord som tänds inifrån när den går in i den här ljusväggen. Och jag kan nu bara se ljus.)

Du ser väl, galaxygirl. I tomrummet är allt möjligt för allt är tydligare. I bruset som kommer, kommer klarhet i sinnet och hjärtat att vara din största gåva du kan ge. För er som minns era dagar som ursprungsfolk, kom ihåg den varma smutsen mellan tårna, kom ihåg er nakna kropp som glatt springer över fält med högt gräs. Kom ihåg att himlen ler ner mot er. Kom ihåg er planetariska Moder. Ni är här för henne. Vi är här för att tjäna, för att ge vårt ljus.

Jag är Hövding Örnfjäder som talar. Örnar tappar sina fjädrar när de har vuxit ur dem, eller förlorat dem i kamp. Bådadera är sant. Båda ger ära. Du ger oss alla ära. Du hedrar förfäderna i kväll. Kom ihåg att när Himmelsfolket landar kommer du att minnas en gång till, och den stora cykeln kommer att ha fullbordats, och en ny börjar. En ny födelse går alltid före en gammal död. Skaparen finns runt omkring dig. Livet i alla former och uttryck. Var inte rädd för den stora förändringen. Omfamna den i din varelse och flyg högt med en örns synvinkel. Allt kommer att göras rätt. Växterna kommer att växa igen. Vattnet kommer att vara fräscht att dricka. Mänskligheten kommer att finna den kärlek som har begravts inom dem och som ömma gröna groddar kommer den att växa. Jag ser en ny skörd. Jag ser en grön jord. Jag ser ett nytt liv och jag ser detta nu.

Jag är Hövding Örnfjäder som talar. Frid, mina vänner, frid.

~ galaxygirl

Översättning: Lars-Eric

You may also like...