Kollektivet: “Blackbird” via Caroline Oceana Ryan, 18 november 2024 

Kollektivet: “Blackbird” 

Via Caroline Oceana Ryan, 18 november 2024 

Denna veckas vägledning är från de Uppstigna Mästarna, Ärkeänglarna, Stjärnnationernas familjer, Jordelementen, Fae-äldste, Änglalegionerna, Drakstammarna och andra Ljusvarelser, kända som Kollektivet: 

(Denna kanalisering delades först på Ashtar Legacys konferenssamtalet den 12 november 2024, efter att de som deltog i samtalet lyssnade på en inspelning av pianisten Jon Batistes version av Beatleslåten “Blackbird.” 

KOLLEKTIVET: Hälsningar vänner! Vi är mycket glada över att ha fått tid att tala med alla idag. Vi tittar på den vackra texten i den här låten “Blackbird”, som kanske är lite motsägelsefull, eftersom vi hör att Koltrasten sjunger mitt i natten.  

 Nu väljer fåglar i allmänhet inte att sjunga mitt i natten, eller flyga med brutna vingar. Och i allmänhet ser man inte ljus i den “mörka svarta natten.” Och så är det dessa vackra sammanställningar som man inte nödvändigtvis vet vad man ska göra med! Och ändå – jo, det vet ni! 

Vi skulle säga att på er själs resa har ni många, många gånger varit i situationer där ni trodde att ni inte hade någon styrka, och sedan kom en styrka fram som ni inte förväntade er.  

Och andra gånger tänkte ni: “Jag kan inte se någon framtid.” Och någon ny form av styrka kom fram som ni inte ens förväntade er skulle finnas där. Oavsett vad som händer i ert liv nu, det här är er tid.  

Lär er att se. I hela ert liv har ni bara väntat på det här ögonblicket för att bli fria. Ärligt talat, och det gäller för var och en av er, vi förstår att när ni tänker på det ögonblick då ni kommer att bli fria, tänker ni på när NESARA-Lagen blir fullt antagen och tillkännagiven.  

Ni kanske tänker på den gamla mörka maktstrukturen som håller på att vändas upp och ner på den här planeten, och ni kanske tänker: “Ja.” Och som vår skribent kommer att säga (skämtsamt): “Jag har min skyttelbåt och min miniatyrponny som sällskap, och jag kommer att åka runt i världen och jag kommer att sväva över Paris och vandra på gatorna i Paris och njuta av kaféerna och bara njuta av livet!” Allt detta är helt underbart, men det är ett steg eller två som saknas … 

Och det är ett faktum att det som själen väntar på är det oväntade. Att er själ har väntat på stunder då det tydligen inte fanns någon anledning att sjunga. Tydligen finns det bara den mörkaste, svartaste natten omkring er. Och ändå, på något sätt söker era ögon ständigt efter Ljus, och bisarrt nog hittar ni det! 

Och ni tänker: “Det kanske bara är i min fantasi jag går på den här mörka vägen!” Kanske har bilen gått sönder. Kanske hittar ni tillbaka till en väns hus. Ni förväntade er inte att mörkret skull falla så fort. Ni går på en grusväg och det är väldigt mörkt och det finns inga lampor – ingen gatubelysning, inga lampor alls och ingen belysning från närliggande hus.  

Och ni måste förlita er på er instinkt och kanske lite ljus på vägen framför er från er telefon, eller en liten ficklampa. Och ni ser er omkring och tänker: “Varför är det så mörkt?” Och så skingras molnen. Och bisarrt nog kommer det där Ljuset, som alltid finns på himlen oavsett om det är lätt att upptäcka eller inte, att dyka upp. Och det är er vackra måne och era stjärnor.  

Och ni har det där underbara ögonblicket, som ni hade som barn, när ni tänkte: “Om det inte var så mörkt, skulle jag se stjärnorna. Jag skulle uppskatta månen, jag skulle vara förundrad över dess skönhet. Jag skulle inte veta att den kan lysa upp vägen framför mig – jag skulle ha väntat på solen hela tiden! Jag skulle ha snubblat fram, förbannat min otur och känt mig helt övergiven, och hör och häpna, det finns Ljus där jag inte förväntade mig det.” 

Och när dessa kära människor – Paul McCartney och de andra i Beatles sjöng den här låten som McCartney hade skrivit, och de sjunger, “Into the Light of the dark night/Blackbird fly!” 

Detta är bara väldigt, väldigt konstigt för det logiska sinnet. Men kanske är det så att sången, precis som er själ, får er att tappa logiken i den vänstra hjärnhalvan – allt ni har lärt er, allt ni har sagt om vad ni ska fira och vad ni ska känna er hemska över – allt som ni har fått höra om: “Åh, de där personerna är verkligen frigjorda. De är fria! De är mäktiga! De uttrycker sin sanning och sin autenticitet, – kontra – de här personerna är helt och hållet fångar. De har fastnat och de är i värsta sortens situation, och de har mycket lite hopp. Alla dessa absoluta sanningar börjar plötsligt smälta. 

Och ni kommer till insikt om att er själ inte är intresserad av att bara ge er bra stunder, där allt går som smort. Inte heller var ni intresserade av att göra det som er högre aspekt, innan ni inkarnerade. Och det som är intressant är dessa stunder när ni deklarerar er frihet, er styrka, ert självbestämmande när resten av världen skulle säga: “Ni har inga av dem!” 

Ni befinner er i en mycket mörk natt. Vad menar du, jag ser Ljus —? Och hur kan ni möjligen ha väntat på detta särskilda, tydligen mycket svåra och mörka ögonblick för att förklara er frihet?  

Vi vill bara säga, kära ni, hur konstigt det än är, så är det den sortens själ som ni som Ljusbärare har. Ni är inte intresserade av det yttre. Ni är inte intresserade av “vinnare eller förlorare.” Ni är inte intresserade av vem som vann kriget eller slaget. Vi är intresserade av hur ni utvecklas på en själsnivå – inte trots vad ni går igenom, utan på grund av det. Och det är det som är poängen.  

Och vi skulle vilja säga, till alla Ljusbärare nu, när ni ser ut över en värld där det finns krig och splittring, hat och misstänksamhet, främlingsfientlighet, kvinnohat och rasism och så vidare, och så vidare:  

Återigen skulle vi vilja säga (genom att citera sångtexten): “I hela ert liv har ni bara väntat på det här ögonblicket för att bli fria.” 

Och det är ingens fel, ingens fruktansvärda ondska, nödvändigtvis. Ni har alla skapat varje ögonblick tillsammans. Det har ni alltid gjort, och kommer alltid att göra. Ni kommer alla från Ljuset. Till och med den mörkaste varelsen har den där punkten av Ljus inom sig som de inte vågar erkänna eller har något intresse av, och ändå finns det där. Det är för att de är en del av Skapelsen, inte för att de är speciella och underbara och behandlar alla med respekt. Men de har fått ett val nu, som alla entiteter – förkroppsligade eller inte förkroppsligade, på Jorden eller inte, att stiga in i Ljuset, eftersom inte bara den här planeten utan hela detta Universum håller på att Stiga Upp. 

Ni är på väg från 3D till 5D, och ni kommer att höra (Ashtar Command White Knight) Lord Rama och hans kontakter kommentera: “Där finns lite av en överlappning!” (Skrattar) Vissa dagar känner ni er stärkta. Ni kan inte tro hur vacker världen är. Andra dagar känner ni er nere, för ni håller fortfarande på att läka århundrade av trauman som ni har gått igenom om och om igen när ni kommer tillbaka till Jorden om och om igen, ni vill bara läka och bli fria från det som ni har lidit av i det förflutna. 

Och ni kanske känner:” Kommer vi någonsin bort från det här ekorrhjulet, som vår författare säger. Ja, det gör ni. Alldeles säkert gör ni det. Och detta skulle vara ert första steg. Ni tittar er själva i ögonen i spegeln och bekräftar: “Hela mitt liv har jag bara väntat på det här ögonblicket för att bli fri!” Och så skickar vi mycket högre Ljus till var och en av er, på hjärtnivå. 

Och en del av er är lite krassliga fysiskt, kanske går ni igenom något tufft känslomässigt, och brottas med saker som har hänt, som är meningslösa och som ni aldrig verkat kunna bli fria från. Vi ger er bara det där extra stödet just nu – det där extra Ljuset. Och släpp den där idén om att ni måste vara “starka” hela tiden. Att ni måste le och vara perfekta hela tiden. Glöm det! 

Släpp det, för det håller fortfarande på att fastställas vad andlighet betyder på den här planeten. Men vi skulle vilja säga att alla era stora lärare har uppmuntrat Kärleken. Alla era stora lärare har uppmuntrat till självacceptans såväl som acceptans av varandra.  

Men det roliga, konstiga, men ändå otroligt underbara är att när ni släpper dömandet av andra, låter ni er själva komma undan också.  

Underbart, kära ni … vi skickar mer Ljus, Ljus från själen som strömmar ner genom kronchakrat hos var och en av er … Underbart! Vi skulle vilja att var och en av er säger, om ni kan, till er själva: 

“Jag väntade bara på att det här ögonblicket skulle komma!” Och använd sedan JAG ÄR:  

“JAG ÄR, och jag väntade bara på att det här ögonblicket skulle komma!” Och så är det. Vi skickar mycket Kärlek, mer än vi kan säga. 

Hedrad som alltid att få hjälpa till på er väg. 

Namaste! 

Översättning Ulla Krogh